Offensiv vinner matcher, defensiv vinner titlar! Så går den gamla klyschan som har repeterats så många gånger genom åren att den har blivit till en sådan här typ av sanning man ofta finner i den engelska fotbollens bondepraktikan. Men det är en klyscha jag aldrig riktigt köpt, åtminstone inte när det gäller ligatitlar, där är det normalt sett kvaliteten på offensiven som visar sig avgörande.
Det utesluter inte att även defensiven måste vara ”bra nog”. Men om defensiven är att betrakta som hygienfaktorn, ribban som måste passeras, är offensiven istället för de klubbar som passerar över ribban att ses som motivationsfaktorn, den avgörande konkurrensfaktorn. Det här får sägas ha blivit desto mer markerat just under senare år med inte minst Pep Guardiolas framfart med Man City.
Infogol, en fotbollsapp inriktad på statistik, har gjort en sammanställning som visar på samtliga spelares offensiva bidrag i Premier League under 2017-18, fram till och med den 32:a omgången. Den placerar längs ena axeln förväntat antal mål per match och längs den andra axeln förväntat antal assists per match. Det ger en bra bild över vilka spelare som är mest offensivt produktiva i Premier League.
![Takers & Creators]()
Man ser varför Man City vinner ligatiteln i minst sagt klar stil. De har ett flertal spelare som samtliga placerar sig väldigt bra antingen i termer av att skapa chanser (xA) eller ta chanser (xG). Gabriel Jesus, Sergio Aguero, Raheem Sterling, David Silva, Leroy Sané och Kevin De Bruyne är samtliga mycket produktiva spelare för Man City, och visar på styrkan i Pep Guardiolas kollektiva anfallsidé.
Klubben som kommer närmast Man City är Tottenham, även här ett testamente till idén om kollektivt anfallsspel. Harry Kane är helt extrem när det kommer till förväntat antal mål men även spelare som Christian Eriksen, Heung-Min Son och Dele Alli bidrar i hög utsträckning. Inte minst Dele Alli producerar på en jämn och hög nivå, både på att skapa och ta chanser, särskilt sett till att han allmänt anses ha haft en svag säsong.
Liverpool och möjligen Man Utd dyker upp därefter. Kanske framför allt Liverpool där vi samtidigt rent grafiskt kan se ett uttryck för Mohamed Salahs enastående debutsäsong. Sadio Mané och Roberto Firmino bidrar båda två i hög om än inte rasande utsträckning. Philippe Coutinhos bidrag syns i antalet chanser han skapade per match, men han är inte kvar i klubben och samplet matcher är mindre.
Man Utd sticker ut i avseendet att ingen riktigt sticker ut. Anthony Martial har bra statistik vilket ger hans förespråkare vatten på kvarn. Alexis Sanchez statistik imponerar även den men har haft svårt att lyckas i Man Utd hittills. Romelu Lukaku, Juan Mata, Jesse Lingard, Marcus Rashford, Paul Pogba är spelare som alla producerar men ingen som riktigt utmärker sig. Emblematiskt för ett lag utan en kollektiv anfallsidé kanske.
Emblematiskt för ett lag som hackar, hostar och spottar definitivt. Vinster mot Liverpool och Man City följs upp av förluster mot Sevilla och West Brom. Typiskt för ett lag som inte riktigt fungerar. Hängmatchen mot Bournemouth spelas ikväll och det är naturligtvis en viktig match i den utsträckning Man Utd faktiskt ser det som viktigt att nypa den där andraplatsen som de åtminstone har försökt intala sig själva är så viktig.
José Mourinho var hård i sin kritik av spelarna efter matchen mot West Brom, vilket är som sig bör. Han använder även inför kvällens match en minst sagt uppenbar motivationsteknik, nämligen att dingla startplatser till lördagens semifinal i FA-cupen mot Tottenham på Wembley framför näsorna på de spelare som startar idag. Även om det är lite oklart om det främst handlar om en morot (var bra och ni får spela!) eller en piska (var dåliga och ni får inte spela!).
Bottom line är naturligtvis att det är något oroväckande att sådana knep ens ska behöva användas.