Vi föreställer oss att Southampton åtminstone trotsar oddsen något den här eftermiddagen och vinner FA-cupsemifinalen mot Chelsea. Samma Chelsea som de för bara någon dryg vecka sedan hade 2-0 på hemma på St Mary’s innan de tappade matchen till 2-3. Kommer de då behöva ställas inför den lika absurda som hypotetiska frågeställningen vilken match de egentligen helst hade vunnit?
Förlusten mot Chelsea kan mycket väl vara den som i praktiken skickar Southampton ur Premier League. Matchen i eftermiddag handlar alltså om FA-cupen. Den enda större titel Southampton faktiskt har lyckats samla på sig under sin långa historia. Detta efter den sensationella vinsten mot Man Utd 1976, då Southampton fortfarande spelade i den engelska andradivisionen.
Chelsea och Southampton är olika på många olika sätt. Den ena klubben en av de moderna engelska storklubbarna, tillika den mest framgångsrika engelska klubben av dem alla under den senaste tioårsperioden. Den andra klubben av betydligt mer blygsam storlek, som så sent som under det här årtiondet har spelat sin fotboll i League One, den engelska tredjedivisionen.
Men här och nu finns även likheter mellan Chelsea och Southampton. Båda lagen håller på att avsluta svåra och besvärliga säsonger som kan visa sig få avgörande sportsliga och ekonomiska konsekvenser. Chelsea under strecket som tar dem till Champions League. Southampton å sin sida under strecket som tar dem till EFL Championship. Båda klubbarna hade väntat sig mycket bättre.
Även bland orsakerna hittar vi vissa uppenbara likheter. En stor del av både Chelseas och Southamptons problem under säsongen har varit otydlighet och brister i det egna lagets anfallsspel, mer konkret att inget av lagen har lyckats hitta någon riktigt bra lösning på sin centrala anfallarposition. Detta trots att både Chelsea och Southampton sannerligen har försökt.
Alvaro Morata kostade Chelsea närmare £60m och även om han inte har varit helt och hållet dålig så har han heller inte varit särskilt bra, och vad värre är så har han blivit successivt sämre ju längre säsongen bokstavligt talat har lidit. Han har inte hittat riktigt rätt i Chelsea och kontrasten mot hur Chelsea har sett ut med först Didier Drogba och sedan Diego Costa belyser skillnaden.
Guido Carrillo kostade knappast så mycket när Southampton värvade honom i januari som en slags en gång för alla-lösning på sitt anfallsproblem. Mauricio Pellegrino känner väl till anfallaren från sin tid i Estudiantes, och det här var helt och hållet hans värvning. Men Carrillo har ännu inte gjort ett enda mål, och en dryg månad senare har Pellegrino fått sparken av Southampton.
Det vore samtidigt fel att reducera ned problemet enbart till enskilda spelare och individer. Problemet är systematiskt för både Chelsea och Southampton, vilket märks i Antonio Contes ofta misslyckade försök att spela med så kallad falsk nia utan någon ren anfallare, och som märks i Southamptons misslyckade försök med multipla anfallare, utan att riktigt kunna bestämma sig för någon.
Det har inte minst i Southamptons fall blivit något parodiskt. Charlie Austin, Shane Long, Manolo Gabbiadini och nu Guido Carrillo, anfallare efter anfallare värvas men ingen hittar rätt. Kanske eftersom Southampton har bytt managers i ungefär samma utsträckning. Samtidigt säljs Jay Rodriguez till West Brom och gör fler mål för dem än alla dessa anfallare tillsammans för Southampton.
Chelseas smala räddning, åtminstone från ett mer omfattande fiasko, har varit att Alvaro Morata trots allt har gjort sina mål under säsongen samtidigt som övriga offensiva spelare, såsom Eden Hazard och Willian, även de har bidragit med fler mål än Southamptons motsvarigheter. Delvis en konsekvens av att Chelsea är ett starkare fotbollslag rent allmänt naturligtvis.
Det talar självfallet för Chelsea den här söndagen. Det finns övriga frågetecken att placera efter Southampton. Kommer deras osäkra status i ligatabellen störa dem inför den här matchen, eller kan de istället släppa tanken på den? Vilken effekt kommer det förödande tappet mot just Chelsea för en dryg vecka sedan ha på dem, uppträder de demoraliserat eller revanschlystet?
Ger förra helgens match Southampton känslan inför dagens match att de inte kan vinna eller tvärtom att de mycket väl faktiskt kan vinna? Svaret på den frågan kommer påverka matchbilden i dagens FA-cupsemifinal mellan Chelsea och Southampton i hög utsträckning. Om det första så blir detta en formalitet för Chelsea. Om det andra så blir det rejäl match om saken på Wembley.
Om Southampton skulle vinna mot Chelsea så kan det mycket väl visa sig bli så att de hamnar i den smått bisarra situationen att gå ut och spela FA-cupfinal efter att de faktiskt har blivit nedflyttade. Vilket måste vara en psykologiskt mycket märklig situation att befinna sig i. En situation som Middlesbrough var sist med att befinna sig i så långt tillbaka som 1996-97.
Vilka som än vinner ikväll så väntar alltså Man Utd i FA-cupfinalen. Ett Man Utd som knappast behöver be om ursäkt för sin vinst mot Tottenham, även om det såg farligt ut under matchens drygt första kvart. Väl därefter fick Man Utd tag på matchen och genomförde den sedan på ett bra sätt, välorganiserat och med god kontroll över matchbilden.
Tottenham ser å sin sida något tröttkörda ut och det är omöjligt att inte drabbas av misstanken att Harry Kane har stressat tillbaka alldeles för tidigt från sin skada, i så fall av okänd anledning. Kritiken mot Tottenhams titellöshet kommer däremot fortsätta, och även om en förlust mot Man Utd knappast kan kallas för ett bottle job, så finns frågetecken både kring spelare och Mauricio Pochettino.
Det kan hävdas att Tottenham har gjort framsteg den här säsongen också jämfört med förra säsongen. Men de hade verkligen behövt vinna FA-cupen för att hugga den saken i sten och ställa det bortom allt tvivel.