Kan Arsene Wenger ta över Everton? Den frågan, som kanske för bara några dagar sedan hade framstått som en orimlighet, har i själva verket blivit aktuell sedan Wenger meddelat sitt avsked efter säsongen från Arsenal samtidigt som Everton ser sig om efter vem som skulle kunna ta över efter Sam Allardyce när väl den här säsongen är avklarad och ihoppackad.
Det känns hur som helst givet att Arsene Wenger inte har för avsikt att avsluta sin karriär, det rimmar inte med vad han har sagt förut, det rimmar inte med vad alla säger som har någon insikt i hans sätt att tänka, och i så fall hade det även framgått av hans uttalande i fredags. Alltså är det kanske mest en fråga om vilka klubbar eller vilka förbund som vore intresserade av hans tjänster.
Gjorde Everton rätt som anställde Arsene Wenger, om möjligheten faktiskt fanns? Jag är tveksam till det. Inte på grund av Wengers duglighet eller något sådant. Men Everton är en klubb som måste satsa framåt och bygga från grunden i början på sitt tänkta projekt, samtidigt som Wenger ofrånkomligen befinner sig i slutet av sin resa. Det är ingen bra match.
Överlag ställer jag mig till tveksam till att Arsene Wenger alls skulle ta över något engelskt klubblag. Han kommer för alltid vara förknippad med Arsenal och vilken klubb i England han än skulle ta över kommer den därför alltid hamna i skuggan av detta livsverk, för alltid som bisatsen i en glittrande managerkarriär snarare än som huvudsaken alla klubbar borde vilja vara.
Profilmässigt, alltså i termer av fotbollsfilosofi och spelidé, vore Arsene Wenger kanske helt rätt för Everton å andra sidan. Ett Everton som behöver bli lite mer ambitiösa, lite mer modiga och lite mer frisläppta än vad de långa stunder har varit den här säsongen, inte minst under Sam Allardyce. Everton är en klubb som strävar efter att vinna, inte bara undvika förlust.
Det är en syn Sam Allardyce inte riktigt verkar dela, vilket kanske överraskar precis ingen. Everton var en enda röra när han kom till klubben, menar Allardyce, vilket möjligen kan vara sant men knappast på något sätt motiverar Allardyces egna tillkortakommanden eller taktiska direktiv. Klart är hur som helst att han knappast har övertygat vare sig styrelse eller supportrar om sin briljans.
Mycket landar i synen på fotbollen. Everton har sedan Sam Allardyce tog över klubben mött Chelsea, Man Utd, Man City och Liverpool hemma på Goodison Park. Över samtliga dessa fyra matcher har Everton mäktat med endast ett enda mål och, förmodligen betydligt värre, endast tre skott på mål. Vilket vittnar mer om bristande ambition än om bristande kvalitet.
Framför allt derbyt mot Liverpool var något av nådastöten för Everton och för Sam Allardyce. Liverpool kom kraftigt reservbetonat till Goodison Park, med tankarna helt och hållet på returmatchen mot Man City i Champions League, men Everton kunde ändå inte riktigt utmana dem, ville till synes ändå inte riktigt utmana dem. Hellre undvika förlust än att försöka vinna.
Eller kanske var det senast mot Swansea. En match där Everton mer eller mindre får ledningen till skänks, men istället för att ta över matchbilden väljer Sam Allardyce att byta ut Yannick Bolasie mot en mittback, tänka defensivt och försvara sig djupt. Kvitteringen visade sig bara vara en tidsfråga. Ett Everton som inte längre har något att förlora såg till att förlora även när de inte förlorade.
Om vi förlorar så är det jag som får ta skiten, menar Sam Allardyce. Mänskligt förståeligt synsätt på sätt och vis, men inte ett tillräckligt synsätt för en klubb som strävar efter att utmana toppen i Premier League, inte enbart att hålla sig kvar i Premier League. En klubb som ska lyckas med att utmana toppen måste våga acceptera en viss grad av kalkylerad risk.
Everton och Sam Allardyce är alltså inte heller någon bra match. Allardyce anställdes egentligen av endast en handfull skäl varav inget egentligen talar till hans fördel. Andra klubbar nobbade deras propåer, klubbledningen lyckades inte enas om en specifik kandidat så Allardyce blev kompromissen, och mest för att undvika ett worst-case scenario med en hotande nedflyttningsstrid.
Det är knappast någon bra grund från vilken att bygga vidare. Och att Everton knappast har för avsikt att jobba vidare med Sam Allardyce demonstreras helt tydligt av att de i en enkät till ett brett urval av sina egna supportrar ber dem betygsätta sitt förtroende för Allardyce som manager. Knappast ägnat att sprida eller uttrycka något förtroende för Allardyce, snarare underminera det.
Sam Allardyce vet förmodligen åt vilket håll detta barkar. Farhad Moshiri, Evertons ägare, kommer vara på matchen på Goodison Park ikväll mot Newcastle, och Allardyce har uppmanat Moshiri att förtydliga sin inställning gällande hans framtid i klubben. Det mesta talar för att Moshiri också kommer göra den inställningen väldigt tydlig under de kommande månaderna.
Flera managernamn snurrar runt Everton. Unai Emery är ett sådant namn som onekligen vore ett väldigt spännande val. Mest av allt går pratet runt Paulo Fonseca, med erfarenhet från Portugal och inte minst från två år med Shakhtar Donetsk, som han inte minst den här säsongen tog till slutspel i Champions League, slog ut Napoli och spelade en jämn åttondelsfinal med Roma.
Den gemensamma nämnaren med dessa namn är däremot att det handlar om unga och hungriga managers. Arsene Wenger vore på alla sätt raka motsatsen till detta. Det bästa som skulle kunna sägas om den saken vore att Wenger hade något slags revanschbegär efter hur det slutat med Arsenal, men det skulle ändå kännas mest som en prestigeanställning.
Det skulle möjligen snabbt göra Everton stora by association. Men det går inte att räkna med att det är vad som på längre sikt faktiskt är vad som kommer göra Everton stora på riktigt. Om Arsene Wenger vill vara kvar i engelsk fotboll på ett sätt som passar ihop med där han befinner sig i sin karriär så har han kanske bara att vänta på vad som känns som en av sommarens självklarheter.
Nämligen att England gör fiasko i VM. Alternativt drar han alla vid näsan en sista gång och tar över Sunderland.