Det vore lätt att betrakta Arsene Wengers avsked som ett slags misslyckande. Ett kvitto på att något har gått fel, särskilt som vad som hela tiden kändes troligt också blev bekräftat under veckan, nämligen att Wenger i praktiken fick sparken, att det inte var hans egna val att lämna när han nu gjorde. Men i själva verket är det ju på många sätt en stor framgång.
Det är en seger för supporterinflytandet. Det tog betydligt längre tid än vad det rent rationellt kanske borde ha behövt ta, men till sist var det supportrarnas maktmarkering som fällde Arsene Wenger. Hårda protester, halvtomma läktare, rekordlåga förnyanden av säsongsbiljetter, allt detta gav Wengers kritiker och motståndare i styrelsen ammunitionen de behövde att fatta sitt beslut.
Detta skulle ju inte vara möjligt i engelsk fotboll, särskilt inte där klubbarna ägs av anonyma och utländska kapitalister utan någon som helst demokratisk kontroll över dem. Men att engelska klubbar är kommersiellt drivna har inte bara nackdelar för supportrar utan också klara fördelar. Det ger supportrarna ett stort inflytande när de väl förstår att utnyttja det.
Men med inflytande och rättigheter kommer också vissa skillnader. Dealen var måhända underförstådd men ändå rätt enkel. Avgå Arsene Wenger, och ge oss möjligheten att ge dig en värdig avslutning på din tid med Arsenal och hylla dig för allt vad du har gjort och betytt för klubben! Avgå Arsene Wenger, och ge Arsenal möjligheten att fokusera på det viktigaste under säsongens slut!
Det kunde förväntas en extremt känslofylld match mot West Ham i helgen som varit. Istället blev det en rätt tam tillställning. Inte fulla läktare, mycket milda hyllningar av Arsene Wenger, först när matchen faktiskt var avgjord framåt slutminuterna började sångerna om Wenger höras på riktigt. Det var blekt, oväntat blekt, och i själva verket lite sorgligt.
Kanske råder det helt enkelt en disconnect mellan Arsene Wenger och Arsenals supporterbas som helt enkelt inte låter sig lösas omedelbart. Men Arsenals supportrar är skyldiga Arsene Wenger ett värdigt avsked, om inte annat för att de knappast själva är utan skuld i de problem som länge plågat Arsenal, alltför länge såg de själva mellan fingrarna, förnekade och rättfärdigade.
Kanske är det semifinalen mot Atlético Madrid, inte minst kanske kvällens match mot dem, som står i vägen. Sådan betydelse har Europa League fått för Arsenal den här säsongen, möjligheten att ta sig tillbaka till Champions League, det enda de har kvar att uppnå den här säsongen. Så mycket av Arsene Wengers gärning kommer värderas utifrån hur denna gärning avslutas.
Det finns till synes två möjliga utfall, och just inga däremellan. Antingen vinner Arsenal mot Atlético Madrid och tar sig till finalen i Europa League som favoriter att vinna den och ger Arsene Wenger det avsked alla innerst inne förmodligen måste hoppas på. Eller så förlorar Arsenal mot Atlético Madrid varmed all kritik som riktats mot Arsenal och Wenger bekräftas, och avskedet blir ett antiklimax.
Arsenal mot Atlético Madrid är en match värdig Champions League. Det är så klart mest en slags ödets ironi att de båda nu istället befinner sig i Europa League. Atlético Madrid eftersom gruppspelet i Champions League visade sig för svårt. Arsenal eftersom Premier League har visat sig för svårt. Men bara Arsenal behöver vinna Europa League för att ta sig tillbaka till Champions League.
Det klagades på mardrömslottning när semifinalerna lottades. Och visst är Atlético Madrid det tuffaste kvarvarande motståndet i Europa League. Men på samma vis är Arsenal förmodligen också det tuffaste kvarvarande motståndet för Atlético Madrid. Hur som helst, ska man vinna en europeisk cupturnering måste man kunna besegra alla motståndare när som helst.
Något säger mig också att det är en fördel att få möta Atlético Madrid i en semifinal hellre än i en final. Det ger Arsenal mer tid att komma in i matchen och gör matchen mindre till en one-off. Arsenal får börja på hemmaplan, och kan därefter avsluta på bortaplan med ett resultat att spela på, efter att ha känt på Atlético Madrid i en match redan. Borde passa dem bättre.
Det hela förutsätter naturligtvis att Arsenal vinner hemmamatchen mot Atlético Madrid ikväll. Alltså är kvällens match så otroligt viktig för Arsenal och för Arsene Wenger. Men det är också här som Arsenals supportrars ansvar kommer in i bilden. De måste fylla Emirates, de måste göra luften på Emirates elektrisk, de måste göra Emirates till en kokande gryta av energi.
Arsenals supportrar måste helt enkelt tro! De måste släppa cynismen de sedan ett bra tag tillbaka har lagt sig till med som ett slags emotionellt pansar och helhjärtat stödja Arsenal och Arsene Wenger. Ja, det riskerar gå åt helvete, det riskerar göra ont igen, men det är en risk Arsenal och Arsenals supportrar helt enkelt måste ta. Det är en risk alla framgångsrika lag tar.
Att inte göra det vore ett svek mot Arsenal, ett svek mot Arsene Wenger, och i slutänden ett svek mot sig själva. Det vore att inte ge klubben och laget bästa möjlighet till framgång. Det finns inte längre något att protestera mot, att vädra missnöje över. Det man ville uppnå har man uppnått. Det vore att reducera sig själva från supportrar till konsumenter.
Arsenal har alla möjligheter att besegra Atlético Madrid och Arsenal har alla möjligheter att vinna Europa League. Om Arsenal inte spelar som Arsenal har spelat mest under hela säsongen utan istället spelar som Arsenal trots allt kan spela. Kunde de besegra Chelsea i Ligacupens semifinal så kan de självfallet göra detsamma med Atlético Madrid i Europa League.
Ett nödvändigt villkor att kunna lyckas med något här i livet är att först tro att man kan lyckas med det. Arsenal måste tro att de kan besegra Atlético Madrid. Arsenal måste tro att de kan vinna Europa League. Arsenal, varken spelare, ledare eller supportrar, har råd att gå in till den här matchen emotionellt halvgarderade med att de ändå ”visste” att de skulle förlora.
Då kommer Arsenal närmast garanterat förlora mot Atlético Madrid. Dessutom skulle det förta mer eller mindre hela poängen med att Arsene Wenger faktiskt meddelade sin avgång mitt under säsongen, precis lagom inför semifinalerna i Europa League. Så viktigt är Europa League för Arsenal och för Arsene Wengers eftermäle att han valde att göra ett drottningoffer.
Är Arsene Wenger beredd att kasta alla säkerhetslinor överbord och slänga in allt i potten så är det minsta man kan begära av Arsenals supportrar att de gör honom sällskap i båten. Inget lag kan segla förutan vind. Ikväll måste Arsenals supportrar vara vinden i lagets segel. Arsenals supportrar måste visa att de inte bara har inflytande utan också tar sitt ansvar.
Det var deras del i den underförstådda dealen med Arsene Wenger. Han trodde på dem. Det är dags för dem att tro på sitt eget lag igen och att en sista gång tro på honom!