Fredagslistorna med sammanställningar över de bästa spelare genom tiderna i olika större engelska klubbar visade sig vara ett någorlunda populärt initiativ, och det har kommit flera önskemål om att fortsätta med dem och då även att välja ut vissa specifika klubbar. Och givet att det även intresserar mig, samt inte är så värst arbetskrävande, så blir det på det viset.
Efter att redan ha gjort tio listor för de största klubbarna i England blir det därefter något klurigare i vilka klubbar som faktiskt ska väljas. Fördelen är så klart att det går att fortsätta egentligen så länge man själv vill. Någon slags huvudregel är ändå att det får handla om klubbar som någon gång haft en ledande position i engelsk och europeisk fotboll, och hör till de klassiska klubbarna.
Där finns de vanliga brasklapparna för att alla sådana här listor är subjektiva i någon mening. Framför allt brottas de naturligtvis med svårigheten att rättvist jämföra spelare från helt olika historiska tidsepoker, och spelare man själv har helt olika personlig relation till. Det finns på samma gång benägenhet både att blunda för och sentimentalisera historien.
Man kan älska dem och man kan avsky dem, men det är omöjligt att inte känna till dem och att inte respektera dem. Leeds fall från den engelska fotbollstronen ned i Football League har fått så mycket uppmärksamhet under så många år just för att Leeds är en sådan klassisk storklubb i engelsk fotboll. De var under 1960-talet och 1970-talet ett av Englands bästa lag någonsin.
Även därefter har Leeds regelbundit producerat riktigt starka lag. De vann den engelska ligatiteln i början av 1990-talet och närmare ett årtionde senare spelade de semifinaler i Europa samtidigt som de var en av få klubbar att faktiskt på allvar kunna se ut att utmana Man Utds och Arsenals hegemoni. Detta innan hybris och inkompetens skulle komma att bli Leeds fall.
(10) Gary McAllister
Det kreativa geniet på Leeds mittfält under ett antal år i början av 1990-talet när Leeds först vann den engelska andradivisionen och några år senare även ligatiteln i Division One, året innan Premier League. Supportrarna var irriterade när McAllister värvades som ersättare till Vinnie Jones, men upptäckte snart att det var som att byta en fläskkotlett till oxfilé. Dirigerade Leeds spel i sex år innan han flyttade till Anfield.
(9) Norman Hunter
Det är inom fotbollen ofta svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Alltså tenderade Leeds ofta beskrivas som enbart ett hårt och fult spelande lag liksom Norman Hunter som enbart en stentuff hårding till mittback. I själva verket var det bara en sida av deras spel. Hunter kunde sannerligen spela hårt men han var också en väldigt bra spelande mittback med ett strålande passningsspel. Hann med att göra över 700 matcher under 15 år med Leeds.
(8) Nigel Martyn
Värvades till Leeds 1996 för ett brittiskt transferrekord för målvakter. Under de sju kommande åren var han konsekvent en av ligans bästa målvakter för Leeds och var en central spelare i vad som kanske måste beskrivas som det sista riktigt stora Leedslaget, det som tog sig hela vägen till semifinal i först UEFA-cupen och sedan Champions League i början av 2000-talet. Ett kanske underskattat namn i engelska målvaktskretsar då han aldrig riktigt lyckades peta David Seaman som Englands landslagsmålvakt.
(7) John Charles
Anses allmänt som Leeds främste spelare utanför den så kallade Don Revie-eran, men kanske är Charles framför allt känd för sina insatser utanför Leeds, närmare bestämt med Juventus, där han röstats fram som den främste utländske spelare att någon spela för klubben. En jätte på planen i både bokstavlig och bildlig mening, öste in mål för Leeds med sin väldiga fysik årtiondet efter det andra världskriget och därefter under en säsong i början av 1960-talet.
(6) Gordon Strachan
Om Man Utd är nöjda med att ha stulit Eric Cantona från Leeds så måste Leeds nog vara åtminstone nästan lika nöjda med att ha stulit Gordon Strachan från Man Utd. 1988 kom Strachan till Leeds och skulle omedelbart lyfta ett Leeds som kämpade i den engelska andradivisionen först upp till Division One igen och kort därefter leda dem till den engelska ligatiteln. Han befann sig på sin karriärs höst men återuppfann sig själv och utsågs till årets spelare som 34-åring.
(5) Eddie Gray
De som menade att Dirty Leeds bara var en samling hårdingar behövde bara slänga ett öga mot Eddie Gray för att se motargumentet. Gray var virtuosen på vänsterkanten vars löpningar och dribblingsraider lyste upp engelsk fotboll på ett sätt som få andra spelare har lyckats göra. Svarade för många klassiska mål men målet alla fortfarande pratar om är det närmast övernaturliga målet mot Burnley som förstummade ett normalt sett högljutt Elland Road. En strålande karriär desto mer fantastiskt då han hela tiden hämmades av en lårskada han dragit på sig som ungdom.
(4) Jack Charlton
Kanske aldrig den naturligt sett mest talangfulle spelaren och ofrånkomligen alltid i skuggan av sin yngre bror, men i Leeds bildade Jackie Charlton ett av engelsk fotbolls främsta mittbackspar någonsin tillsammans med Norman Hunter. Det var runt Charlton som Don Revie först byggde sitt dominanta Leeds när 1960-tal övergick i 1970-tal. Utsågs till årets spelare 1967 och gjorde mellan 1952 och 1973 över 700 matcher för Leeds.
(3) Peter Lorimer
När Peter Lorimer återvände till Leeds i mitten av 1980-talet, då närmare 40 år gammal, var han inte alls i samma fysiska form som förut, men fortfarande den mest intelligente målskytten i laget. Debuterade som 15-åring för Leeds, den yngsta spelaren i Leeds historia, och under sina 17 år med Leeds mellan 1962 och 1978 öste Lorimer in mål. Från läktarna på Elland Road sjöng publiken ”90 miles per hour!” baserat på Lorimers otroligt hårda skott.
(2) Billy Bremner
Den givne ettan på de flesta sådana här listor, såsom kaptener och så totalt passionerade spelare som Billy Bremner brukar bli. Att han här hamnar tvåa ska inte ses som en nedvärdering av honom. Bremner behärskade det mesta på planen, en spelare som varje sekund av varje match gav precis allt, tacklade, sprang, men också tekniskt skicklig, en bra passningsspelare och alls inte ofarlig som målskytt. En vinnarskalle av sällan skådat slag.
(1) Johnny Giles
Blev under Don Revies ledning en av de bästa mittfältarna av sin generation och en av Englands bästa mittfältare någonsin. Bildade ett telepatiskt mittfält tillsammans med Billy Bremner, men där Bremner var hjärta och muskler var Giles hjärna och snabbhet, i tanke såväl som handling. Ansågs för liten för Man Utd av Matt Busby, såldes till Leeds som kanske engelsk fotbolls bästa värvning någonsin, och den bästa jämförelsen är kanske Paul Scholes av sin generation.
Manager: Don Revie
En kontroversiell figur den här Don Revie, men utan något som helst tvivel den störste managern i Leeds historia. Betyder för Leeds vad Bill Shankly betydde för Liverpool, Bill Nicholson för Tottenham, Matt Busby för Man Utd, Arsene Wenger för Arsenal och så vidare. Byggde onekligen ett Leeds helt i sin egen avbild på planen och det kommer alltid vara en av engelsk fotbolls stora gåtor hur Leeds tänkte när de försökte ersätta Don Revie med Brian Clough.