Det är en match Southampton helt enkelt måste vinna. Det är den absolut sista chansen att ge sig själva åtminstone en okej chans att hålla sig kvar i Premier League. Med fyra matcher kvar att spela ligger de fyra poäng under strecket och efter Swansea, som senare ikväll möter Chelsea. Bättre chans än så får inte Southampton att i ett enda svep hämta igen tre poäng på bland andra Swansea.
Matchens betydelse blir inte mindre av att det samtidigt är ett sydkustderby. Det är historiskt sett Portsmouth som varit Southamptons stora rivaler längst ned i England, men med Portsmouths fall nedåt och Bournemouths resa uppåt i det engelska seriesystemet har rollfördelningen ändrats. Bournemouth har den här dagen att i praktiken förpassa ännu en sydkustrival ut ur Premier League.
Maktskifte är ett ord som har blivit populariserat inom engelsk fotboll de senaste åren, men kanske är det maktskifte, eller den förändring i maktbalansen, som har skett mellan Bournemouth, Southampton och Portsmouth under de senaste fem-tio åren ett av de mest uppseendeväckande. En League Two-klubb har vänt på leken mot två klubbar i Premier League.
Med Portsmouth är det i första hand en ägarfråga. Portsmouths bekymmer med alla sina ägare under de senaste tio åren är legendariska och omskrivna, och höll på att leda klubben i fördärvet. Bournemouths ägarskap har de senaste tio åren varit desto mer stabilt, med ett av Jeff Mostyn lett konsortium som senare även fick Maxim Demin som delägare. Stabilitet, och kontinuitet, har lett till framgång.
Med Southampton är det i första hand en managementfråga. Southamptons framgångar berodde länge på väldigt lyckade anställningar och rekrytering, men deras problem följer av många managerbyten och allt svagare anställningar. För Bournemouth är läget ett helt annat, en manager under (nästan) alla dessa år, den unge och dynamiske Eddie Howe. Än en gång – stabilitet, kontinuitet!
Det kan naturligtvis komma att förändras. Portsmouth har fått en ny ägare i form av Tornante och Michael Eisner som verkar ha ett mer långsiktigt tänkande, och sakta men säkert ser Portsmouth ut att vara på väg att stiga i seriesystemet igen. Southampton kommer naturligtvis hitta rätt på managerposten igen. Inte heller finns några garantier att Eddie Howe är Bournemouths manager för alltid.
Men för närvarande är Bournemouth den klubb på den engelska sydkusten som ser starkast ut och bäst förberedda för Premier League. Det är helt enkelt en väldigt välskött klubb som trots sin relativa litenhet ändå aldrig varit riktigt i närheten att åka ur Premier League någon gång under sina tre säsonger där, vilket är en förhållandevis stor bedrift.
Bournemouth håller helt enkelt på att etablera sig i Premier League utan att egentligen någon gång riktigt ha känts etablerad. Där har hittills alltid lite funnits en smygande känsla av att det när som helst kan ta slut för Bournemouth, men de fortsätter ändå överraska med placeringar runt tabellens mitt. Någon gång måste det så klart sluta anses som överraskande.
Det kan så klart verka något cyniskt, men utan att förta det imponerande med Bournemouths resa upp till Premier League och resa i Premier League går det heller inte att undvika frågan om vad som kommer härnäst för Bournemouth, hur ska de ta ”nästa steg” härifrån? En fråga som måste ställas om en klubb inte snart ska behöva skrapa och slita bara för att hålla sig kvar där de är.
Har Eddie Howe tagit Bournemouth så långt som det faktiskt är möjligt att ta Bournemouth, eller har Eddie Howe bara tagit Bournemouth så långt som det är möjligt för Eddie Howe att ta Bournemouth? Återigen en till synes cynisk fråga som Bournemouths styrelse och klubbledning ändå har någon slags skyldighet att faktiskt ställa sig själva.
Men på samma sätt kan Eddie Howe ställa sig själv liknande frågor. Har Eddie Howe kommit så långt som det faktiskt är möjligt att komma i sin managerkarriär, eller har Eddie Howe bara kommit så långt i sin managerkarriär som det är möjligt att göra med Bournemouth? Om en större klubb kommer och knackar, vad säger Eddie Howe då, och vad gör Bournemouth då?
Än så länge är det däremot vad vi vet ingen klubb som knackar på dörren om Eddie Howes tjänster. Kanske vet de att det är meningslöst. Inte heller finns det några konkreta skäl för Bournemouth att på allvar eller ens hypotetiskt börja överväga en framtid med en annan manager än Eddie Howe. Bournemouth och Eddie Howe kommer fortsätta vara något av ett unikum i Premier League.
Mycket kan komma att avgöras i Premier Leagues nedflyttningsstrid den här lördagen. Det kan exempelvis bekräftas att West Brom åker ur Premier League, om de inte vinner borta mot Newcastle. Även Stoke riskerar få bekräftat sin nedflyttning om de förlorar mot Liverpool samtidigt som Swansea vinner mot Chelsea och Huddersfield tar en poäng mot Everton.
Southampton riskerar inte någon teoretisk nedflyttning den här dagen. Om de däremot förlorar mot Bournemouth, i synnerhet om Swansea samtidigt vinner mot Chelsea, har de förmodligen åkt ur Premier League i praktiken. Och de gör det mot Bournemouth av alla möjliga motståndare. Något som rimligtvis måste svida lite extra för Southampton.
Southampton kändes inför säsongen nästan för stora (bra) för att kunna åka ur Premier League. Bournemouth har aldrig riktigt känts tillräckligt stora (bra) för att kunna hålla sig kvar i Premier League. I den skillnaden mellan perception och verklighet hittar vi värdet i ett starkt, stabilt och kontinuerligt ägande, och i ett starkt, stabilt och kontinuerligt management.
Och vi märker också hur snabbt det faktiskt kan gå utför. Något som kan ta ett årtionde att bygga upp behöver bara något år på sig för att rasa samman. Det går inte att slappna av i Premier League.