Glorian har fallit av! Ungefär så lät de inte så lite skadeglada slutsatserna om Mauricio Pochettino omedelbart efter Tottenhams förlust i FA-cupsemifinalen mot Man Utd förra helgen. Det var den självklara slutsatsen från dem som mest verkar sitta och vänta på möjligheten att få dra den, eller kanske snarare att få vädra en slutsats som var i säck långt innan den ens var i påse.
Kanske får Pochettino i någon utsträckning skylla sig själv. Hans åsikter om cuptitlarnas betydelse eller brist på betydelse, även om de är rätt i sak och även om han ändå ganska uppenbart inte menar riktigt så som kritikerna framställer det hela, är naturligtvis tämligen provocerande, särskilt när det kommer från en manager som ännu inte vunnit ens någon av dessa titlar.
Men i den utsträckning någon gloria över huvud taget har befunnit sig över Mauricio Pochettinos huvud, han har onekligen fått kritik för det här med att inte vinna titlar och stormatcher många gånger förut så det var liksom inget nytt, så inte faller den av enbart på grund av en förlust mot Man Utd. Hans insatser med Tottenham måste så klart värderas utifrån dess helhet och sammanhang.
En manager och ett lag kommer i någon mening alltid bedömas utifrån vilken riktning de rör sig i. En manager vars lag befinner sig i uppgång och gör tydliga framsteg kommer bedömas positivt. Ett lag som blir bättre och bättre kommer få mestadels beröm även om där finns brister. Och omvänt så klart. Och varje år under Mauricio Pochettino har Tottenham gjort tydliga framsteg.
Framstegen är tydliga även den här säsongen, återigen om vi ser till helheten och sammanhanget, inte enbart det ytliga utfallet. Inte minst i Champions League visade Tottenham sin utveckling, där de vann en rackarrysare till grupp, och sedan gav Juventus, en av den europeiska fotbollens stormakter, rejäl skrämselhicka i åttondelsfinalen. En match Tottenham lika gärna kunde ha vunnit, kanske borde ha vunnit.
Ligan kan verka som ett steg bakåt eller stagnation, men Tottenham har fortfarande allt i egna händer vad gäller Champions League-kvalificering, om inte för Man City hade de haft samma relativa position som förut, då både Liverpool och Man Utd dessutom blivit bättre, dessutom samtidigt, som de flesta påpekade som ett handikapp inför säsongen, behövt spela sina hemmamatcher på Wembley.
Betydligt mycket mer surt för Tottenham än att förlora FA-cupsemifinalen vore att bli omsprungna till den där Champions League-platsen så här på upploppet, men en liten risk finns faktiskt. Chelsea ligger bara två poäng bakom dem men med en match mer spelad. Vinner inte Tottenham ikväll hemma mot Watford kan det faktiskt bli en riktigt nervös avslutning sista tre matcherna.
Nu är så klart Watford mer eller mindre ett hopplöst fall under säsongens andra halva. Det är väl inte för inte som de överlägset ”vann” Guardians årliga oduglighetsindex som publicerades under veckan. Tottenham har därefter ett hyfsat beskedligt återstående spelschema med West Brom (b), Newcastle (h) och Leicester (h), så det ska väldigt mycket till för Tottenham att missa Champions League.
Det har blivit en alltmer vanlig syn att förutsätta att Tottenhams lagbygge i sin nuvarande form befinner sig i slutet eller åtminstone i mitten av sin livscykel, snarare än i början. Förlusten i FA-cupsemifinalen, för andra säsongen i rad, verkar ha förstärkt denna syn. Till detta bidrog inte minst Mauricio Pochettino själv genom att prata om Tottenhams framtid ”med eller utan honom själv som manager”.
Det borde inte råda någon tveksamhet om att Tottenhams lagbygge är på väg mot någon slags ändpunkt eller åtminstone en station längs vägen. Spelare är på väg bort, nya spelare måste in. Vad som är långt ifrån lika självklart är vart det bär iväg för Tottenham därefter. Det pratas, många gånger rent önsketänkande, om Tottenhams allmänna upplösning, men detta är i själva verket inte alls ett nödvändigt utfall.
Förändring och förnyelse är en ofrånkomlig del av alla fotbollslags utveckling och behöver i själva verket inte vara något problem eller någon svaghet så länge som det sköts på ett genomtänkt och planerat sätt med en tydlig idé och tanke om framtiden. Tottenham kan dessutom mycket väl välja att investera mer än vad de nu gör i spelartruppen, i form av löner och transfersummor.
Men det vore naturligtvis desto svårare om Tottenham ska genomföra en sådan förändringsprocess med spelartruppen samtidigt som de ska byta manager om Mauricio Pochettino väljer att lämna klubben, i vad man i så fall får förmoda är en jakt på nya och större uppdrag. Då är det plötsligt väldigt många bollar på en gång uppe i luften för Tottenham att jonglera, samtidigt med en helt ny arena.
Det viktiga för Tottenham är alltså kanske inte i första hand att behålla vissa specifika spelare, även om vissa spelare helt säkert är viktigare än andra. Men i första hand måste Tottenham övertyga Mauricio Pochettino om att stanna kvar i Tottenham, åtminstone under den närmaste framtiden. Frågan är då vad Tottenham behöver göra för att visa Pochettino att är redo och villiga att göra nya framsteg kommande år.
Fortsatt och regelbundet Champions League-spel känns som en nödvändig utgångspunkt och förutsättning för detta. Att vinna mot Watford ikväll, samtidigt som brasorna börjar brinna och fyrverkerierna smälla runtom i Sverige, vore ett stort steg i den riktningen för Tottenham.