När Man Utd under den gångna veckan hade sin årliga spelarmiddag, som enligt tradition alltid hålls i slutet av säsongen, kom det inte som någon överraskning när David De Gea, tror jag för tredje säsongen i rad, utsågs till lagets bästa spelare under säsongen. Kul för De Gea så klart och inte överraskande då De Gea nog måste anses vara världens just nu bäste målvakt.
Det kan tyckas orättvist, men det säger ändå något besvärande för en storklubb och ett topplag när det är just deras målvakt som utses till lagets bästa spelare, dessutom när det sker för tredje säsongen i rad. Alla bra lag behöver så klart en bra målvakt, men i riktigt bra lag ska inte målvakten behöva göra så mycket att det ska kunna bli aktuellt att utse denne till lagets bäste spelare.
David De Gea är så klart en lysande målvakt, och att se honom göra fantastiska räddningar har snart blivit vardaglig rutin. Utifrån detta har det då vävts ihop en berättelse i vilken De Gea är snart sagt den enda förklaringen till Man Utds nuvarande tabellplacering, med god marginal tvåa i tabellen. De Gea har räddat mängder med poäng åt Man Utd brukar det något svepande sägas.
Berättelsen saknar inte sina problem. För det första att det är inte alldeles lätt att erinra sig själv vilka alla dessa matcher faktiskt är i vilka David De Gea räddade alla dessa poäng. Några matcher dyker upp, men inte antalet i berättelsen, och berättelsen fanns dessutom redan där före flera av dessa matcher. Däremot ingår i berättelsen flera matcher jag inte alls ser några ”räddade” poäng i.
För det andra verkar berättelsen sakna relevanta data. På mina frågor har jag enbart fått svar relaterade till xG-statistik som visar att David De Gea har släppt in betydligt färre mål än vad han ”borde” ha släppt in. Fair enough! Men dessa aggregerade data säger inte i sig något om räddade poäng. En kanonräddning vid 3-0 till Man Utd ingår exempelvis i statistiken men ”räddar” inga poäng.
För det tredje ger berättelsen intrycket att övriga lag saknar målvakter, eller åtminstone att dessa målvakter aldrig gör några räddningar av betydelse. För det pratas ingenting om hur dessa ”räddar poäng” åt sina lag. Vilket någon slags rimlighetsprövning ändå säger oss att några poäng borde de väl rimligtvis trots allt hinna med att rädda under en säsong.
Bloggens utgångspunkt är inte att driva tesen att berättelsen faktiskt är felaktig, utan bara att säga att åtminstone jag vet inte om den är sann eller falsk. Men med min sedvanliga blygsamhet säger jag också att det vet ingen annan heller. Bloggens syfte är alltså att ta reda på om berättelsen är sann eller falsk. För att göra detta bra och någorlunda objektivt behövs någon form av formell metod.
(Av ren tillfällighet, faktiskt, tar Fotbollslabbet Gusten Dahlin upp mer eller mindre exakt samma frågeställning den här fredagen, och det är ett intressant samtal, även om jag inte tycker de kommer närmare något svar på min fråga.)
Metoden måste bygga på att studera match för match. Aggregerade data över hela säsongen ger oss inte rätt och relevant information utan döljer sanningen snarare än att gräva fram den. Metoden måste också bygga på några formella och på förhand bestämda kriterier för när en målvakts räddning faktiskt anses ”rädda poäng” i det uttryckets avsikt och betydelse. Dessa kriterier är här:
(A) Målvakten måste faktiskt ha gjort en räddning utöver det normala, det vill säga räddat en målchans med ett högt xG. Det måste vara en bra räddning, alltså inte en räddning alla målvakter ska göra. xG-värdena hämtas från Michael Caleys Optabaserade statistik.
(B) Målet som förhindrades måste rent formellt ha kostat laget poäng, alltså omvandlat vinst till oavgjort, eller oavgjort till förlust. Ett typexempel är ett lag som leder med 2-1 med slutminuter kvar där målvakten gör en avgörande räddning enligt kriterie A.
(C) Laget måste sakna rimlig responstid på målet, alltså sakna realistisk chans att reparera skadan. Det vill säga, en kvittering i 30:e minuten är ingen räddad poäng, en kvittering i 80:e minuten är det. Var gränsen går justeras för topplag eller inte, samt för hemma- eller bortaplan.
(D) Om räddningen kan antas ha haft en avgörande betydelse för matchbilden. Det mer subjektiva kriteriet i denna genomgång. Framför allt rör det sig kanske om räddningar på bortaplan mot topplag, där att hamna i underläge kan antas ha fått väldigt hög betydelse för matchens utgång.
Med dessa kriterier gås match för match under säsongen genom. Vissa matcher kommer sorteras bort på en gång då målen har fallit på ett visst sätt. Övriga matcher granskas baserat på om det har skett några höga xG-räddningar och när dessa i så fall har kommit. Min egen genomgång kompletteras med om Skys eller Guardians matchrapporter särskilt nämner en viss räddning som viktig.
Det är sammanlagt fyra av Man Utds matcher under säsongen som motsvarar de uppställda kriterierna, i vilka David De Gea således kan sägas faktiskt ha ”räddat poäng” åt Man Utd. Det totala poängvärdet detta betyder för Man Utd är åtta (8) mer poäng som en direkt konsekvens av David De Geas matchavgörande räddningar, vilket betyder att berättelsen får visst stöd i data.
Liverpool (b). En tråkig och händelsefattig 0-0-match. David De Gea hade inte mycket att göra, men på ett inlägg styr bollen på Joel Matip och går i mål om inte De Gea gör en mycket skicklig fotparad. (1p)
Bournemouth (b). Man Utd leder matchen med 1-0 men spelar trögt och Bournemouth skapar chanser. Framför allt Jermain Defoe och Ryan Fraser har chanser mot slutet som De Gea gör väldigt bra som räddar. (2p)
Crystal Palace (b). Man Utd har hämtat upp 0-2 till 2-2 mot slutet av matchen när De Gea fantomräddar en fri nick av Christian Benteke. Mål där och matchen slutar 3-2 till Crystal Palace istället för Man Utd. (3p)
Man City (b). På något märkligt sätt har Man Utd lyckats vända 0-2 till 3-2 borta mot Man City och i matchens slutskede pressar Man City på rejält. Sergio Aguero nickar fritt på mål och De Gea fantomräddar igen. (2p)
Men att David De Gea har ”räddat poäng” åt Man Utd är bara en del av berättelsen. En annan del av berättelsen, ibland underförstådd, är att utan dessa poäng skulle Man Utds tabellposition vara en helt annan. Alltså får vi jämföra med de lag inom åtta poängs marginal från Man Utd i tabellen och se i vilken utsträckning deras målvakter har ”räddat poäng” enligt samma kriterier.
Liverpool har hittills spelat 36 matcher. I vissa matcher har Simon Mignolet stått och i andra Loris Karius. Dessa båda har svarat för avgörande räddningar i tre matcher – Leicester (b), Arsenal (b) och Everton (b). Totalt: 4p.
Tottenham har spelat 35 matcher. Där räddade Hugo Lloris två poäng mot Bournemouth (h) och mot Crystal Palace (h) gjorde Paulo Gazzaniga en av säsongens målvaktsinsatser och blev matchvinnare. Totalt: 5p.
Det går alltså att dra några slutsatser av undersökningen. Berättelsen stämmer i ett avseende, David De Gea har ”räddat” fler poäng åt Man Utd än målvakterna i närheten av dem i tabellen. Om De Gea sedan har räddat så många poäng som man trodde beror på vad man trodde. Men i ett annat avseende stämmer inte berättelsen, Man Utds tabellplacering vore ändå densamma.
Ändå är det en berättelse inte helt utan grund, om än av en annan grund än så som den framställs. Genomgången visar att Man Utd har haft hjälp av David De Gea i meningen att han knappt har gjort ett enda matchavgörande misstag, det vill säga han har knappt ”kostat” Man Utd några poäng alls. Samma kan inte sägas om framför allt Liverpools målvakter, men inte heller om Hugo Lloris.
Det är däremot egentligen en annan berättelse, som då borde handla om Liverpool och Tottenham och deras målvakter istället för om Man Utd och David De Gea. Men det går kanske ändå att förstå varför journalister och supportrar suckar en smula och tycker att det är fantastiskt praktiskt för Man Utd att ha en målvakt som inte slänger bort viktiga poäng i alltför många matcher.
Detta är en systematisk genomgång av David De Geas betydelse för Man Utd och deras relativa tabellplacering. Det är ingen fullständig eller uttömmande genomgång, det är helt säkert ingen perfekt genomgång, men det är den bästa och förmodligen enda faktiska genomgången som gjorts. Framför allt har den tillämpats lika på de medtagna lagen, så eventuella fel drabbar även de lika.
Genomgångens slutsatser är redan beskrivna. Berättelsen både stämmer och inte stämmer, en slags halvsanning som dragits lite för långt. Genomgångens viktigaste slutsats är emellertid kanske att David De Gea är synnerligen välförtjänt av utmärkelsen som Man Utds bäste spelare. Hur besvärande det nu än är för Man Utd att de råkar ha en väldigt bra målvakt.
Kanske vore alternativet desto mer besvärande.