Newcastle är i allra högsta grad inblandade i striden om Champions League-platserna, även om det inte är på det som de själva ville vara eller åtminstone hoppas kunna vara. Men givet att deras två sista matcher spelas mot Tottenham och Chelsea så har de en helt unik position att kunna vara riktiga spoilers för någon eller båda av dessa klubbar.
Tottenham ser ut att kunna vara på väg att schabbla till det riktigt rejält. Efter elva segrar och utan förlust på 13 matcher från och med julhelgen har Tottenham bara vunnit en av sina fyra senaste matcher, och förlorat två av dessa matcher. Cyniska personer har påpekat att Tottenhams formkurva störtdök sedan nyheten kom ut att Daniel Levy tjänade bättre än alla lagets spelare.
Den trenden måste Tottenham nu bryta. De har råd att tappa endast två poäng till den här säsongen i sina båda återstående hemmamatcher på Wembley mot Newcastle ikväll och mot Leicester på söndag. Tottenham behöver alltså en vinst mot Newcastle ikväll, en förlust vore i det närmaste katastrofal, för att inte sista omgången ska bli olidligt spännande och nervös för dem.
Det bygger så klart på idén att Chelsea vinner kvällens match mot Huddersfield på Stamford Bridge. Chelsea har släppts in i kampen igen och det vore väl dumt av dem att slänga bort den igen på egen hand. Helt lätt blir det däremot inte, Huddersfield behöver en enda poäng till för att säkra fortsatt Premier League-spel, och kommer kriga till sista droppen av blod, svett och tårar.
De visade på Etihad att de har både viljan och kunnandet. Men att nypa en poäng av ett Man City utan något meningsfullt att spela för är en sak, att göra det mot ett Chelsea som jagar en Champions League är rimligtvis något helt annat. Någonstans finns det säkert också i Huddersfields bakhuvuden att de har en till chans kvar på den där poängen hemma mot Arsenal i helgen.
En enda chans kvar är även vad Swansea har efter gårdagens smärtsamma förlust mot Southampton. De måste självfallet vinna mot Stoke hemma på Liberty Stadium i sista omgången samtidigt som Huddersfield inte tar en enda poäng till. Swansea måste alltså förmodligen sätta sitt hopp till Arsenal, och vilket annat lag skulle man hellre sätta sitt hopp till i en tuff säsongsavslutning?!
För West Brom finns inga chanser alls kvar. Southamptons vinst innebar att West Brom formellt åkte ur Premier League. Detta exakt samma dag som Darren Moore utses till månadens manager, vilket tydligen var första och, får man hoppas, sista gången det inträffade. Nu tvingas West Brom hur som helst börja om i EFL Championship, men står rätt väl rustade för att göra det.
Det var en slags svart humor som gjorde att Wolves igår kväll samtidigt hade galamiddag med hela klubben och dess community efter att under dagen ha firat seriesegern och uppflyttningen. Det ska väl rätt lugnt sägas att när nyheten om West Broms nedflyttning spred sig under kvällen så sänkte det inte precis feststämningen i lokalen.
Fart, fläkt och färg lär det väl även vara på Etihad där Man City nu gör sitt andra raka försök på det där med att slå Premier Leagues poängrekord, hemma mot ett Brighton som redan säkrat fortsatt Premier League-spel. Det vore väl något märkligt om Man City inte lyckades ikväll. Även om de måste vinna båda sina kvarvarande matcher för att nå 100 poäng.
Den tanken är kanske i alla fall lite oroväckande för Southampton som i och med vinsten mot Swansea är snubblande nära att vara kvar i Premier League. Men bara snubblande nära. Med Man City i sista matchen, och Swansea möter Stoke, har Southampton tre poäng och nio mål plus på Swansea. Men med Man City i sista matchen kanske inte nio måls marginal känns helt och hållet trygg.
Leicester möter Arsenal på King Power Stadium och där går väl att prata om två lag som nog helst skulle önska att säsongen var över. Leicester har förlorat fyra av sina fem senaste matcher, inte vunnit en enda av dem, och slits av inre strider och motsättningar där det börjar se alltmer osäkert ut om Claude Puel kommer vara lagets manager även nästa säsong.
Arsenal å sin sida har just inget kvar att spela för. Förlusten mot Atlético Madrid slog ut dem ur Europa League. Vinsten mot Burnley garanterade dem sjätte plats i tabellen. Efterspelet på Emirates kändes som en säsongsavslutning i praktiken för Arsenal som ännu inte tagit en enda poäng på bortaplan under 2018. Om det hade varit möjligt för båda lagen att ta noll poäng ikväll hade det nog skett.
Märklig limbo Arsenal befinner sig i. Med farvälet på Emirates har det blivit fritt fram att spekulera om efterträdare till Wenger, samtidigt som vi nog kan vara rätt säkra på att inget kommer att meddelas förrän tidigast nästa vecka, efter säsongen. Samtidigt är det ett rimligt antagande att Arsenal kommer vilja ha saken klar snarast, innan VM och förmodligen redan i maj.
Det finns alldeles för många kandidater som nämns runt Arsenal för att det ska vara över huvud taget meningsfullt att gissa vem man tror det faktiskt blir. Det vore en crap shoot. Allra helst som det inte signaleras någon tydlig riktning från Arsenal heller om hur de tänker, vilket gör det svårt att åtminstone utesluta vissa möjliga namn. Det är bara att hoppas att en riktning ändå finns.
Media drar sig så klart inte för att slå mynt av osäkerheten. Direkt komiskt blir det så klart när en hovreporter sprider storyn att ”Allegri är intresserad av Arsenal men Arsenal har ingen brådska…” Om Massimiliano Allegri vore konkret intresserad av Arsenal skulle Arsenal naturligtvis hugga som kobror, åtminstone vore de fullständigt dumma i skallen om de inte gjorde det.
Men det är en lustig balansgång i storytellingen för närvarande. Å ena sidan ska det framhävas hur Arsenal minsann är väldigt attraktiva också för världens allra största managernamn. Å andra sidan måste det också framhävas hur att anställa en yngre manager och ett mindre namn på något vis vore helt i enlighet med Arsenals påstådda värderingar. Båda så klart på en och samma gång.
Men som någon påpekade på twitter, jag tror det var Michael Cox, att någon av kontinentens största managernamn inte skulle vara beredda att jobba inom Arsenals nya managementstruktur är rent nys. Det är en managementstruktur som är normalfallet utanför England som alla dessa managers jobbat med. Vill de inte jobba med Arsenal beror detta på helt andra skäl.
Konkurrensen kan vara ett sådant skäl. Kanske är Massimiliano Allegri hellre kvar i Juventus där han vinner titlar och spelar Champions League. Kanske kommer Arsenal ofrånkomligen påverkas av att även Chelsea till synes jagar manager och att dessa helt enkelt står först i matkön. Arsenal måste så klart visa en vilja att konkurrera redan från första dagen. Detta betyder pengar och investering.
Men se där ja, en något spretig blogg avsedd att prata fritt om kvällens och veckans matcher landar till sist i ännu en utläggning om Arsenal. Att man liksom aldrig lär sig.