Det är Kristi himmelsfärds dag vilket enligt sägnen, sagan och religionen betyder att det var på just den här dagen för gud vet hur många år sedan som en nyss korsfäst man lämnade jordelivet och fullbordade ett gudomligt mirakel. Det är kanske där Swansea får söka tröst för de behöver i den sista omgången ett gudomligt målskillnadsmirakel för att hålla sig kvar i Premier League.
Där ligger emellertid också den enda återstående spänningen i Premier League inför den sista omgången. Allt annat blev klart igår och under veckan. Liverpool och Tottenham blev klara för Champions League när Chelsea bara fick en poäng mot ett tappert kämpande Huddersfield, som tack vare den poängen säkrade fortsatt spel i Premier League också nästa säsong.
Med gårdagens resultat står det också klart att för första gången sedan sent 1970-tal åker tre klubbar ut som samtliga befunnit sig minst sex-sju säsonger i Premier League. Vilket självfallet måste ses som något slags monument över vad som kan hända även etablerade klubbar i Premier League när de inte längre hittar rätt utanför planen och börjar missa i sitt eget beslutsfattande.
West Ham kan så klart dra en lättnadens suck över att de inte tillhör en av dessa tre klubbar som åker ur Premier League. Förra omgångens seger mot Leicester garanterade dem att undvika nedflyttning. Men de kan knappast gratulera sig själva i någon högre utsträckning för de hade mycket väl kunnat vara en av dessa klubbar. De har gjort sig skyldiga till samma synder som dem.
Men syndernas förlåtelse borde rimligtvis vara ett populärt tema just den här dagen och kanske är det vad ett nytt Premier League-kontrakt i praktiken faktiskt innebär. Syndernas förlåtelse, ett tomt blad. Detta måste rimligtvis utgå från att i det här fallet West Ham faktiskt inser sina synder, uppriktigt ångrar dem och arbetar på att förbättra sig själva.
Det kan finnas olika uppfattningar om vad detta egentligen innebär. Ett lustigt sådant perspektiv gavs av Sky Sports där studioexperten Tony Gale skulle ge sin syn på vad West Ham behövde göra och landade i en handlingsplan bestående av fyra punkter: 1) Appoint a manager, 2) Appoint recruitment team, 3) Provide a war chest, 4) Sort style of play.
Där pratar vi verkligen om en analys som verkligen gräver på djupet gällande West Hams besvär. Tony Gale är all about the details. Detta är så klart punkter en tioåring hade kunnat rabbla upp. De jobbigare frågorna är de som följer på dessa punkter. Vem, vilka, hur och varför? Det går så klart också att fundera lite över ordningen på Skys och Gales fyra punkter. Vilka kommer först?
Sant är att West Ham behöver en mer professionell fotbollsorganisation, och måste bli bättre i sin strategiska planering. Det första steget i en sådan riktning är att plocka bort det operativa ansvaret för denna planering från David Gold och Sullivan, och istället skicka över det på en director of football. En förändring som kanske eller kanske inte ska vara på väg.
Skys första punkt är så klart lite intressant i sig. Anställ en manager! Jahapp, men West Ham har ju en manager tänker man då. Denna besvärande omständighet verkar emellertid Sky och Tony Gale inte bry sig så mycket om. Man kan bara förmoda att de anser det som helt självklart att David Moyes inte ska fortsätta vara West Hams manager efter den här säsongen.
Vad man än har för uppfattning om David Moyes som manager, och det brukar ju av någon anledning inte precis saknas uppfattningar om honom, så har han ändå gjort ett rätt bra jobb med West Ham. Allra minst har han genomfört vad som ändå var hans uppdrag, att hålla West Ham kvar i Premier League. Han är inte den ”energivampyr” i West Ham som han beskrevs som i Sunderland.
Ändå är det svårt att se West Ham välja att bygga vidare med David Moyes. Han har som en handfull andra blivit en manager man anställer för att hålla sig kvar i Premier League. Men det är inte riktigt en ambition som håller för en klubb som West Ham, som rimligtvis måste sikta högre, och därför helt säkert kommer sikta högre också på managerposten.
Ett problem med David Moyes är också att han verkar motsätta sig hela idén med en director of football. Det är av naturliga skäl en position som kringskär managerns makt i en klubb och Moyes verkar stöpt i den gamla skolan i det avseendet. Men West Ham behöver en director of football, behöver bli mer professionella, och Moyes kompenserar helt enkelt inte för det behovet.
Det är i slutänden ett beslut som handlar om vad för klubb West Ham egentligen vill vara. Här skulle man kunna säga att West Ham rent fysiskt har målat in sig i ett hörn. Med sin nya arena har de vare sig finansiellt eller politiskt råd att åka ur Premier League. Därför har West Ham inte längre råd att ens riskera att åka ur Premier League, alltså delta i nedflyttningsstrider.
En positiv effekt med West Hams nya arena således. Den tvingar West Hams ägare och klubbledning att tänka nytt och tänka större om inte annat så av ren självbevarelsedrift. West Hams synder har tvingat dem nedåt i tabellen och dragit in dem i helt onödiga nedflyttningsstrider. West Hams enda väg framåt mot frälsning är alltså att göra sig fria från synd.
Att gratulera sig själva för ett bra jobb att ha hållit sig kvar i Premier League, jobba vidare i gamla banor, och hoppas att David Moyes ska vara vägen och ljuset, vore emellertid för West Ham att återfalla i gamla synder. Den vägen leder raka vägen till helvetet. Eller EFL Championship som det kallas inom engelsk fotboll. Och därmed upphör de tillkämpade religiösa metaforerna för dagen.
Detta fastän det ikväll är hemmamatch mot de röda djävlarna. En match som borde få Man Utd att känna igen sig från exakt två år sedan. Även då hängmatch på bortaplan mot West Ham, även då några dagar innan sista omgången. Den gången behövde Man Utd poäng för att ta sig till Champions League, men förlorade. Den här gången befinner sig Man Utd redan i Champions League.
Den missade poängen borta mot West Ham var sista spiken i Louis van Gaals kista som Man Utds manager. Då som nu skulle Man Utd tiotalet dagar senare spela FA-cupfinal. Men med missat Champions League kunde inte ens att vinna FA-cupen rädda van Gaal. Vilket åtminstone visar att det kan komma något gott även av att förlora mot West Ham på bortaplan.