Att få sparken brukar sällan vara positivt för en managers namn. Att ha gjort sig ett namn som manager tack vare att ha fått sparken måste vara desto ovanligare men kanske är det i viss utsträckning vad Gary Rowett har gjort. Han var en i mängden av brittiska tränare innan han fick sparken av Birmingham, men har därefter fått ett helt annat renommé.
Rättare sagt, omständigheterna runt Birmingham talade till Rowetts fördel. När han fick sparken befann sig Birmingham strax under playoff-platserna i EFL Championship. Efter han fick sparken rasade Birmingham som en sten i tabellen och var en hårsmån från att åka ur EFL Championship. Naturligtvis, i fotbollens enkla värld, måste då Rowett vara ett geni. Ceteris paribus och det där.
Det där lät syrligt och var det kanske också, även om det för den sakens skull inte ska riktas mot Gary Rowett själv, som knappast kan svara för vare sig vad Birmingham tar sig för eller vad omvärlden skriver om honom, eller att han drar fördel av situationen som uppstått. Ändå är det med Derby County det måste bedömas om hypen så att säga är befogad.
Efter att ha anställts i mars 2017 och således precis genomfört sin första fulla ordinarie säsong med Derby County måste omdömet av Gary Rowett beskrivas som gott och blandat. Vilket för all del i en väldigt tuff serie bestående av ett flertal resursstarka konkurrenter inte ska ses som riktigt det negativa omdöme det kan låta som. Det finns godbitar i en gott och blandat-påse.
Gary Rowett har tagit Derby County till playoff. Det är ingen liten bedrift även om det alltid måste ha varit klubbens målsättning. Men bakom Derby County i tabellen hittas stora och starka klubbar som Sheffield Wednesday, Norwich och Leeds. Men det var på håret och ända in i sista omgången att Derby County tog sig till playoff och spelet har inte alltid övertygat under säsongen.
Även mer metodisk analys avslöjar att Derby County ligger lite på efterkälken jämfört med övriga tre lag i detta playoff. De producerar chanser i lägre utsträckning än Fulham, Middlesbrough och Aston Villa. De släpper till fler chanser än framför allt Middlesbrough och Aston Villa. De både förväntas göra färre mål och släppa in betydligt fler mål än sina playoff-konkurrenter.
Ändå går alltså Derby County in i kvällens semifinalretur mot Fulham med en 1-0-ledning i bagaget. De gjorde fler mål än Fulham. De släppte in färre mål än Fulham. (Obviously.) Det kan inte heller på något sätt betraktas som orättvist, hur mycket Slavisa Jokanovic, Kevin McDonald med flera beklagade sig över att de hade dominerat matchen. Det gjorde de inte.
Den första matchen på Pride Park var en taktisk triumf för Gary Rowett och för Derby County. Hans laguttagning var perfekt, lagets uppställning optimal för att begränsa Fulhams ytor och rörlighet, till och med matchcoachningen med två byten i andra halvlek och att gå ner på trebackslinje var ett succédrag. Taktiskt ägde Gary Rowett sin motståndare Slavisa Jokanovic i den första matchen.
Ändå går Derby County in med bara 1-0 till kvällens match mot Fulham. Det förtjänar att sägas bara eftersom Derby County i själva verket hade alla chanser i den första matchen att göra fler mål och potentiellt avgöra den här semifinalen, de öppnade upp Fulham vid flera tillfällen men satte aldrig spiken i kistan. Trots att Rowett taktiskt fick matchen dit han ville är semifinalen långt ifrån avgjord.
Gary Rowett måste ändå beskrivas som en skicklig taktiker. Det är förmodligen en förutsättning för att kunna ta Derby County till ett playoff för det första, och för att vinna mot ett tekniskt överlägset lag i Fulham för det andra. Men kanske finns en farhåga att det taktiska kunnandet mer går ut på att kunna stoppa bättre lag än på att själva kunna dominera en matchbild.
Destruktivt mer än konstruktivt med andra ord. Det är ett taktiskt kunnande som naturligtvis kan passa Derby County väldigt väl i ett playoff men som däremot kan visa sig hopplöst otillräckligt i Premier League. Visst, i Premier League skulle Derby County möta bättre lag mest hela tiden, vilket gör ett destruktivt taktiskt kunnande relevant, men över en hel säsong krävs ett bredare register.
Fulham och Slavisa Jokanovic har å sin sida under säsongen visat en förmåga till konstruktivitet. Men Derby County visade också att de kan stoppas, och när väl det hände hade Fulham förtvivlat få idéer om hur de skulle angripa situationen och dyrka upp motståndet. Därtill lämnade de sig själva förtvivlat öppna bakåt mot Derby County, och får vara tacksamma att det inte straffade sig.
Underläget mot Derby County är kanske inte i första hand matematiskt för Fulham utan psykologiskt. Där finns i bakhuvudet att laget aldrig har vunnit en playoff-match förut, att de förlorade på mer eller mindre exakt samma sätt mot Reading förra säsongen, och desperationen att göra mål kommer vara desto högre i den här matchen. Något Derby County kan utnyttja.
Bortamål är inte en grej i engelska playoff, så åtminstone den saken behöver inte Fulham bekymra sig om. Det var förmodligen även därför som Fulham inte jagade ihjäl sig i den första matchen för den där kvitteringen och det viktiga bortamålet. Att bara ha ett mål att hämta upp hemma på Craven Cottage kanske kändes som ett helt okej resultat att ha med sig.
Men att döma av matchbilden i den första matchen är 1-0 även ett helt okej resultat för Derby County att ha med sig till Craven Cottage. Taktiskt vet de att de kan hantera Fulham. Det finns däremot mycket lite i hur Fulham pratade efter den första matchen som tyder på att de tycker att något egentligen gick fel för dem i den första matchen, utöver möjligen otur och tillfälligheter.
Och de som inte lär av sina misstag är dömda att upprepa dem.