Det är en sidoshow som har växt fram vid sidan av själva fotboll. Och i dessa tider av oändligt TV-utbud av fotboll tillsammans med framväxten av sociala medier har dess aktörer blivit lika centrala som spelarna, i vissa fall kanske till och med ännu mer centrala. Det handlar alltså om de så kallade experterna, eller the pundits som de med ett bättre engelskt ord kallas.
Upplysningsålderns filosofi var att ”jag tänker, alltså finns jag!” Internetålderns filosofi verkar snarare vara att ”jag tycker, alltså finns jag!” Det kan förklara det allt större behovet och efterfrågan av pundits. Åsikter har blivit som syre, något som ger näring åt elden. Men de allra bästa experterna, de bästa punditsen, är så klart de som lyckas kombinera tyckande med tänkande.
När vi nu alltså håller på att så smått sammanfatta säsongen på olika sätt kan det finnas goda skäl att inkludera en sammanställning över vilka som är bäst pundits, deras styrkor och kanske deras svagheter. Det känns rimligt givet att de har fått en allt viktigare roll för hur vi alla konsumerar fotboll, och givet hur de faktiskt aktivt påverkar hela samtalet kring fotbollen och vår förståelse av den.
Här kommer jag att fokusera huvudsakligen för att inte säga enbart på brittiska kommentarer. Av två skäl. För det första är det dem jag huvudsakligen har en frekvent och regelbunden egen erfarenhet av. Min upplevelse av de svenska experterna är mer sporadisk. För det andra går det inte att komma ifrån att de brittiska experterna via sociala medier gör ett betydligt mer globalt avtryck.
Här finns några jag tycker är direkt dåliga såsom Chris Sutton, Jamie Redknapp, Thierry Henry, Owen Hargreaves och Steven Gerrard. Där finns de som jag är mer neutralt intetsägande till såsom Paul Scholes, Ian Wright, Alan Shearer, Jermaine Jenas med flera. Och så finns alltså de jag tycker är riktigt bra. Mina topp sju-pundits således, med början ovanifrån:
(1) JAMIE CARRAGHER
Plus. Top-notch matchanalyser, alltid informativa, alltid intressanta, alltid relevanta, alltid pedagogiskt. Väver samman det stora med det lilla på ett givande sätt. Bra i samtal med andra i studion, särskilt gäster. Entusiasm som smittar av sig.
Minus. Spott on. Utöver den anomalin finns inte mycket att anmärka på för Carragher. Kanske att han stundtals är lite överkänslig för sina egna sympatier och överkompenserar. Kan i vissa lägen bli lite uppjagad i diskussionen och inte ta in vad andra säger.
(2) GARY NEVILLE
Plus. Top-notch matchanalyser även han, men mer kanske samtalets logos jämfört med Carraghers patos. Välformulerad och pratar med auktoritet både om taktiska frågor och mer klubbstrategiska frågor. Inte rädd för att ha åsikter och försvara dem.
Minus. Kan vara lite förblindad av egna erfarenheter, inte minst när det kommer till att kritisera managers, vilket han nästan aldrig gör. Vilket gör att man undrar vad Neville hade tyckt om han inte levt majoriteten av sitt fotbollsliv med Alex Ferguson som sin manager.
(3) GRAEME SOUNESS
Plus. En av väldigt få experter från den äldre skolan som har lyckats hålla sig relevanta och meningsfulla även när nya krafter som Neville och Carragher har kommit fram. Brutalt men uppfriskande ärlig, inte orolig för att ruffla några fjädrar.
Minus. Absolut inte oäven taktiskt men heller inte den klarast lysande stjärnan I just sådana frågor. Gammaldags kanske också i synen på spelare, och kanske då i synnerhet utländska spelare.
(4) FRANK LAMPARD
Plus. Alltid smart som spelare och det märks i TV-studion. Väldigt begåvad i sin analys av matcher och i samtal om fotboll. Inte alltför distanserad från dagens spelare och ger ofta bra perspektiv på mentalitet och om hur spelare tänker inför och under matcher.
Minus. Svårt att hitta något direkt negativt. Kan bli mer detaljerad och dominant i matchtaktiska analyser, liksom Carragher och Neville, men det kommer säkert med mer erfarenhet.
(5) RIO FERDINAND
Plus. Ger alltid bra perspektiv på spelares sätt att tänka och vardagen och livet i en storklubb. Kloka taktiska synpunkter även om det inte alltid blir lika nördigt som med Carragher och Neville, men det är inte alltid en dålig sak.
Minus. Kan bli lite för många referenser till sin egen personliga erfarenhet som spelare och kan därför bli lite för begränsad i sin input. Ramlar lite för lätt ned i ”en av grabbarna”-tongångar.
(6) CRAIG BELLAMY
Plus. Riktig höjdare i mer diskussionsbaserat format, som Skys The Debate, där han ofta är med. Uppfriskande ärlig och en straight shooter. Ger ett intelligent och reflekterande intryck, vilket gör att även om man anser att han har fel så har han ändå fel med hjärtat på rätt ställe.
Minus. Inget specifikt negativt, men det vore intressant att höra Bellamy ge mer input i taktiska diskussioner. Kanske är de platserna i Sky-teamet upptagna men i så fall får väl Bellamy rensa bort lite sly med golfklubban.
(7) DANNY MURPHY
Plus. Frekvent deltagare i Match of the Day-studion. Rapp och koncis i ett TV-format som annars har lite för mycket av yta och klämkäck buskishumor över sig. Ett program som är lite för mycket vanlig risgrynsgröt, men i vilket Murphy är mandeln.
Minus. Lite för bunden till gamla relationer och lojaliteter. Att han så att säga gillar både Steven Gerrard och Tim Sherwood är exempelvis uppenbart. Inget fel i sig, men leder till en del inkonsekvenser.