Southampton 2017-18: (+)

PREMIER LEAGUE: P17 (2016-17: P8), 36pts (-10pts) – (+)
FA-CUPEN: Semifinal vs Chelsea (n) – (+++)
LIGACUPEN: 2:a omg. vs Wolves (h) – (+)

Det var en säsong som skulle komma att präglas av två tidiga fiaskon för Southampton. För det första beslutet att anställa en defensivt inriktad Mauricio Pellegrino med syftet att spela en mer offensiv fotboll, som det alltså lät på innehållsbeskrivningen. För det andra beslutet att klamra sig fast vid en med tiden uppenbart ofokuserad Virgil Van Dijk.

Southampton har varit den mest underpresterande klubben i Premier League under den gångna säsongen. Varför det blivit på det sättet är ingen självklar fråga men att dessa båda fiaskon har spelat stor roll för den saken känns ställt bortom allt rimligt tvivel. Det höll på att stå Southampton riktigt dyrt då laget var en hårsmån från att åka ur Premier League.

Det var en brutal påminnelse om deras egen dödlighet som Southampton alltså drabbades av den här säsongen. En kanske behövlig läxa givet den hybris man kan anse ha drabbat klubben som efter förra säsongen sparkade Claude Puel, av lite oklara skäl, trots att denne precis guidat klubben både till en åttondeplats i ligan och till Ligacupfinal på Wembley.

Uttryckligen fick Claude Puel sparken för att Southampton spelade en för defensiv fotboll. Mer konkret kan sägas att missnöjet kom sig av att laget gjorde alldeles för få mål, men Southampton har brottats med det problemet både före Puel och definitivt den här säsongen efter Puel. Southamptons anfallsproblem har blivit ett systematiskt problem för klubben att försöka lösa.

Det är på sitt sätt inte förvånande att Southampton drabbas av en rejäl dipp. Att tappa så många viktiga spelare på så kort tid, och för all del även att tappa så många tränare, kommer ofrånkomligen till sist komma ifatt vilket lag som helst, inte minst då ett lag utan de i relativa termer obegränsade resurser som ligans superklubbar arbetar med. Kvaliteten blir omöjlig att upprätthålla över tid.

Guldkanten på Southamptons tillvaro är emellertid att lagets underprestation den här säsongen åtminstone implicit innebär att det finns stort utrymme för förbättring. Till skillnad från flertalet andra klubbar i tabellens nedre regioner kan Southampton mycket väl till nästa säsong, givet att de fattar bra beslut under sommaren, göra anspråk på en plats på tabellens övre halva igen.

Managerbetyg: Mauricio Pellegrino (+)
Kan knappast klaga på att Southampton inte gav honom tid att bevisa sig, de väntade tvärtom så länge att det höll på att straffa sig. Fick aldrig någon ordning på Southamptons anfallsspel, verkade inte ha någon idé alls om hur han ville lösa det, och panikvärvningen av Guido Carrillo i januari hade ingen som helst effekt. Ett spännande managernamn inför säsongen som visade sig spela en allt annat än spännande fotboll under säsongen.

Managerbetyg: Mark Hughes (++)
Anställdes mot slutet av säsongen för att rädda Southampton kvar i Premier League, och han höll Southampton kvar i Premier League. På så vis går det inte att säga att Hughes misslyckades. Den lurar sig däremot som inbillar sig att det därför såg bra ut eller att det gav någon indikation om att Hughes var rätt manager för framtiden för Southampton. Har varit för kort tid i klubben för att verkligen kunna ges ett riktigt omdöme.

Bloggen om Southampton 2017-18:

https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2017/11/26/southampton-maste-komma-ur-malbrottet-med-mauricio-pellegrino/

Det stod tidigt under säsongen klart att Southamptons problem var i grova drag vad som har varit deras problem de senaste säsongerna – oförmågan att göra mål. Att det fortsatte vara ett problem var också signifikativt för Mauricio Pellegrinos defensiva approach och den mer besvärande omständigheten att Southampton så uppenbart gjort väldigt dålig research när de anställde just Pellegrino. En klubb som inte riktigt vet vad den vill, inte riktigt vet vad den gör, och det höll på att stå dem riktigt dyrt.

Lagets stjärna: Dusan Tadic
Var instrumentell i de sista omgångarna när Southampton räddade sig kvar i Premier League men har varit väldigt blek under mest hela säsongen, vilket också förklarar lagets blekhet. Lite går att förstå Southamptons svårigheter när den klarast lysande stjärnan är en spelare som Tadic.

Lagets hjärna: Oriol Romeu
Förmodligen Southamptons genomgående bästa och viktigaste spelare under säsongen. Romeu är navet på Southamptons defensiva mittfält som styr mycket av Southamptons spel. Behöver däremot bättre uppbackning från spelarna bredvid sig på mittfältet. Stor potential.

Lagets kanon: Alex McCarthy
Fraser Forster var Southamptons målvakt när säsongen började men under säsongen har McCarthy gjort målvaktströjan till sin. Ett sant genombrott som till och med fick det att pratas om en möjlig VM-plats för McCarthy. Har svarat för några avgörande målvaktsinsatser som räddar Southampton kvar i Premier League.

Lagets kalkon: Guido Carrillo
Anfallsvärvningen i januari som skulle ordna till Southamptons säsong och rädda Mauricio Pellegrino kvar på jobbet. Gjorde sammanlagt fem matcher och inte ett enda mål för Southampton. Som rätt dyr januarivärvning betraktat kan man verkligen kalla det för kalkon.

Kritiska framgångsfaktorer (KFF):

Varför gick det som det gick för Southampton? Åtta poäng på lagets sista fyra matcher räddade Southampton kvar i Premier League men visade också på en inneboende styrka i laget. Southamptons främsta problem stavas anfallet, där framför allt oförmågan att göra mål har plågat laget under längre tid, definitivt den här säsongen men inte bara den här säsongen. Anställning av tränare och spelarrekrytering har inte varit lika bra som tidigare år.

Vad måste Southampton förbättra? Flippsidan på föregående stycke. Inte en enda spelare var ens i närheten av att göra tio mål för Southampton under säsongen, och det beror sannerligen inte på någon brist på anfallare, där finns tvärtom ett överflöd. Southampton har fortfarande grunden av ett bra fotbollslag men måste återigen hitta spetsen för att bli ett riktigt bra fotbollslag.

Höjdpunkt: 1-0 vs Swansea (b)
Vinsten som räddade säsongen. Det var alla sexpoängares morsa när dessa båda klubbar möttes i den näst sista omgången. När Manolo Gabbiadini gjorde målet som var så oändligt mycket viktigare än hans hattrick i Ligacupfinalen för ett drygt år sedan så ruskade Atlas på sig och en väldigt tung börda föll av Southamptons axlar.

Low-point: 2-3 vs Chelsea (h)
Bara någon månad tidigare tog nog de flesta för givet att det var kört för Southampton. Att leda med 2-0 hemma mot vilket som helst lag efter en dryg timme men ändå på något vis lyckas förlora matchen brukar, åtminstone när det handlar om lag i botten av tabellen, vara textboksexempel på klubbar som åker ur i slutänden. Ett resultat signifikativt för ett lag utan självförtroende.

Southampton 2017-18 by ”Trump”:

“WOW. The concept of tapping up was created by and for the Scouse in order to make Southampton football non-competitive. We are not in a trade war with Liverpool. When you’re already $500 billion DOWN, you can’t lose! We cannot let this continue!”

Inför 2018-19:

Kommer Mark Hughes fortsätta vara Southamptons manager? Det mesta tyder på det för närvarande. Ett på sitt sätt förståeligt beslut av Southampton givet att Hughes åtminstone enligt fotbollens simplistiska logik räddade kvar klubben i Premier League. Man kan inte sparka någon som inte misslyckats med sitt jobb är den åtminstone i fotbollssammanhang inte alldeles glasklara logiken.

Det är ett tänkande som bygger på vad som har varit när dylika beslut för att fattas rationellt måste utgå från framtiden. Och det är svårt att se hur Mark Hughes är lösningen på de lagstrukturella problem som plågat Southampton i flera år, snarare är känslan att det bara betyder att Southampton bara skjuter de svåra besluten på framtiden, och snart sitter i samma sits igen. Även om det kanske inte måste bli riktigt lika illa som det var den här säsongen.

BETYG: Underkänd (+)