Watford 2017-18: (++)

PREMIER LEAGUE: P14 (2016-17: P17), 41pts (+1) – (++)
FA-CUPEN: 4:e omg. vs Southampton (b) – (++)
LIGACUPEN: 2:a omg. vs Bristol City (h) – (+)

Det blev som det nästan alltid blir för Watford. En väldigt stark säsongsinledning under vilken Watford under hösten utmanar i toppen av tabellen bara för säsongen att därefter snabbt gå i stå och börja rulla utför. Till sist landar alltså Watford på fjortonde plats i tabellen, vilket kanske låter rätt okej men där även poängavstånden nedåt inte heller är särskilt betryggande.

Den här gången var det kanske lite mer oväntat och lite mindre av Watfords egen förskyllan. De hade hittat sin manager i Marco Silva kunde det tyckas, men Silva hade inte riktigt lika starka känslor för Watford. Åtminstone inte när Everton kom och ringde på dörren. Där och då finns det goda skäl att anse att Watfords säsong gick om intet.

Det var annars en väldigt imponerande säsongsinledning. Watford såg energiskt och fantasifullt ut och var inte minst farliga i sitt anfallsspel. Klubben hade gjort flera bra och intressanta värvningar inför säsongen och det var en fullt realistisk förhoppning att kunna konkurrera om euroepiskt cupspel. Dessa förhoppningar skulle alltså rinna ut i sanden.

Det var framför allt defensiven som krånglade för Watford där inte minst backlinjen såg stundtals väldigt skakig ut. Särskilt under säsongens andra halva. Bara Stoke och West Ham släppte in fler mål än Watford under säsongen och då var Watford inte på långa vägar det lag som samtidigt gav motståndarna flest chanser att göra mål på.

En omständighet som lite kändes som Watfords akilleshäl under säsongen. De spelade generellt bra men kunde då och då oförklarligt falla samman. Det ledde bland annat till helt i onödan tappade ledningar, som mot Chelsea, som mot Everton, och som mot Crystal Palace. Om laget släppte in ett mål så ramlade oftast flera andra mål in direkt därefter, som mot Man City, som mot Chelsea, som mot Man Utd, som mot Everton och Huddersfield.

Säsongen inleddes med en trots allt ganska tydlig uppfattning om vilka Watford faktiskt var med Marco Silva som manager. Men säsongen avslutas utan att egentligen ha någon aning om vilka Watford är, med Javi Gracia som manager eller ej. Watford måste framför allt ägna sommaren åt att bestämma sig för vilka de faktiskt är och vilka de faktiskt vill vara.

Managerbetyg: Marco Silva (++)
Sällan har ett omdöme om en manager varit så tudelat. Inledde säsongen strålande med Watford och ända in i oktober låg Watford på fjärde plats i tabellen utan att det såg ut att vara någon tillfällighet. Men något hände då som Watford inte avsåg. Everton kom på att Marco Silva vore någon för dem, och Silva verkade hålla med. Därifrån gick det mesta utför för Watford och strax efter årsskiftet höll det inte längre. Ingen tvekan om att Silva är en talangfull tränare men han agerade inte snyggt mot Watford.

Managerbetyg: Javi Gracia (++)
Tog över Watford i januari och har varken gjort ett dåligt eller särskilt strålande jobb med klubben. Redan i hans tredje match vann Watford en minnesvärd match mot Chelsea men formen under hösten har varit rätt grå och Watford har sett ganska planlöst ut. Ändå var det aldrig någon riktig fara å färde för Watford att åka ur Premier League. Känns som en öppen fråga hur Watford ser på Javi Gracia inför nästa säsong.

Bloggen om Watford 2017-18:

https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2017/11/19/ar-watford-sjalva-modellen-for-en-modern-engelsk-fotbollsklubb/

En blogg som tydligen var mer provocerande för vissa än vad jag hade väntat mig där jag lyfte fram Watford som en förebild på så vis att de jobbade långsiktigt med sin organisation snarare än att investera all sin långsiktighet i sin manager. Syftet är att göra en klubb som är mindre beroende av just sin manager, ett inte ovanligt tema dessa dagar. Också ett syfte som onekligen kom att prövas för Watford under säsongen när Marco Silva hastigt men inte särskilt lustigt fick för sig att gräset var grönare på ett annat ställe.

Lagets stjärna: Roberto Pereyra
Ett Watford när Roberto Pereyra spelar och är frisk och i form är ett helt annat Watford än när Roberto Pereyra inte spelar. Det finns sådan uppenbar kvalitet i den här spelaren, som tyvärr är skadad lite för mycket för att det verkligen ska få någon avgörande betydelse för Watford över en hel säsong.

Lagets hjärna: Abdoulaye Doucouré
Den absoluta mittpunkten i Watfords spel. Har gjort en strålande säsong för Watford. Bollvinnare och bollfördelare i lika hög utsträckning. Fler bollvinster på centralt mittfält än någon annan spelare och den spelare med flest konstruktiva passningar per match för Watford. Ingen tillfällighet att Doucouré har ryktats till större klubbar under säsongen.

Lagets kanon: Richarlison
Trollkonstnär i anfallet och från kanten. Richarlison är bara 21 år gammal men har ändå gjort ett bestående intryck under sin första säsong med Watford och i Premier League. Kan växa ut till en av Premier Leagues bästa ytterforwards och gör han det med Watford så desto bättre.

Lagets kalkon: Andre Gray
En på pappret riktigt intressant anfallsvärvning inför säsongen som däremot inte alls hittat rätt så här långt i Watford. Kanske inte behjälpt av att Watford bytte manager under hösten. Har inte alls hittat sin roll i laget på samma sätt som han hade gjort med Burnley.

Kritiska framgångsfaktorer (KFF):

Varför gick det som det gick för Watford? Det går inte att komma ifrån den helt hypotetiska frågan hur det egentligen hade gått för Watford om Marco Silva hade lyckats hålla ögonen på bollen. Nu blev det inte så och Watford tappade synbart fokus mitt under brinnande säsong. Det hade kunnat gå värre för Watford än vad det till sist gjorde om inte laget hade haft en rätt så talangfull offensiv.

Vad måste Watford förbättra? Bara två lag i Premier League släppte in fler mål än Watford under säsongen, vilket onekligen är ett tecken på att Watfords försvarsspel inte alls fungerade. Detta är onekligen något som måste förbättras för Watford. Naturligtvis är det även så att Watford helt enkelt på något sätt måste börja hitta någon slags stabilitet i sin egen lagledning, det håller inte att uppfinna hjulet mer eller mindre varenda säsong, ibland oftare.

Höjdpunkt: 4-1 vs Chelsea (h)
En riktig feelgood-match för spelarna och för hemmafansen på Vicarage Road när ett konfidenspumpat Watford under matchens sista tio minuter gjorde hackebiff av självaste Chelsea. Extra starkt givet att Eden Hazard alltså kvitterade för Chelsea med tio minuter kvar av matchen och det såg ut som om ännu en match var på väg att onödigt glida Watford ur händerna.

Low-point: 2-3 vs Everton (b)
En sur torsk på många sätt. Watford sumpar en tvåmålsledning och tappar ännu en gång en match lite i onödan. Det sker just mot Everton som just under denna period har gjort oönskade propåer till Marco Silva. Och som för att strö salt i såren så missar Tom Cleverley en straff för Watford i den elfte (!) övertidsminuten bara för att verkligen gnugga in att det här var inte Watfords dag.

Watford 2017-18 by ”Trump”:

“You’re FIRED!”

Inför 2018-19:

Vem är manager för Watford nästa säsong? Eftersom det inte med någon större säkerhet går att svara på den frågan är det också svårt att säga något specifikt om Watford inför kommande säsong. Om Javi Gracia är kvar som Watfords manager så måste han framför allt lyckas få någon form av ordning på försvarsspelet. Om inte så vankas det nedflyttningsstrid för Watford.

Watford har hamnat i det här ekorrhjulet med en stark säsongsinledning som därefter faller samman under säsongen och resultaten faller. Jag har sagt det förut, men håller den trenden i sig kommer nedflyttning till sist bli oundviklig när säsongsinledningen någon gång inte blir stark nog. Watford måste helt enkelt hitta ett sätt att bryta hjulet.

BETYG: Godkänd (++)