West Ham United 2017-18: (+)

PREMIER LEAGUE: P13 (2016-17: P11), 42pts (-3) – (+)
FA-CUPEN: 4:e omg. vs Wigan (b) – (+)
LIGACUPEN: 5:e omg. vs Arsenal (b) – (+++)

Var det egentligen något som gick rätt för West Ham den här säsongen? Laget såg ut att vara i spillror på planen. Löften om stora värvningar hade för vilken gång i ordningen slutat i mellanmjölk. Missnöjet från de egna supporterleden var kompakt och skulle bara öka under säsongen. Därtill egna rasismskandaler och fortsatta kontroverser runt den nya arenan.

Det var stundtals som att följa en dåligt skriptad reality show att följa West Ham under säsongen och det värsta är kanske att det hela var så väldigt lätt att förutse. Slaven Bilic hade redan förra säsongen klart och tydligt tappat greppet över laget och absolut inget tydde på att det hade förändrats. Konsekvensen av att inte fatta det ofrånkomliga beslutet blev en bortkastad säsong.

Det var ändå inte en säsong utan sina höjdpunkter. En sak som kanske förlängde Slaven Bilics tid vid rodret var förmågan att krama vatten ur sten, att mitt i en svit av usla resultat trolla fram en strålande seger. Vändningen i Ligacupen mot Tottenham, vinsten hemma på London Stadium mot Chelsea, den så viktiga vinsten mot Southampton, det fanns ljusglimtar i mörkret.

Värvningen av Marko Arnautovic visade sig lyckad. Annars har West Ham mest gett intryck av att försöka spela upp de gamla hitsen från någon av de båda klubbarna från Manchester med Joe Hart, Pablo Zabaleta, Javier Hernandez och senast Patrice Evra. Egentligen utan att få någon riktig framgång med någon, en policy som mest tyder på avsaknad av egna idéer.

Det fanns ingenting med anställningen av David Moyes som direkt ledde till någon sorts optimism. Det kan emellertid inte blundas för att med Moyes så rätades åtminstone kursen till och laget slutade falla. Det blev viss ordning på lagets spel och mycket tack vare Moyes insatser så garanterades West Ham fortsatt Premier League-spel och hopp om en ljusare framtid.

West Ham är en klubb med stor potential på alla sätt, men som också har underpresterat på alla sätt under de två senaste åren. Detta måste helt enkelt bli ändring på. Anställningen av Manuel Pellegrini är ett steg i den riktningen men kan inte vara det enda steget som görs. West Ham är en klubb som vill väldigt mycket, men som förmått mycket lite.

Managerbetyg: Slaven Bilic (+)
Det var svårt att tycka illa om Slaven Bilic givet att han var en så pass sympatisk figur. Dessutom kan man tycka att han hade omständigheterna mot sig. Det var samtidigt inte roligt att se hur det såg ut för West Ham på planen och givet det var det märkligt att Bilic fortfarande var West Hams manager när säsongen började, än märkligare ju längre säsongen bokstavligen led. Långa stunder såg laget helt oorganiserat ut.

Managerbetyg: David Moyes (++)
Få managers har blivit lika baktalade de senaste åren som just David Moyes. Det kostar att misslyckas med Man Utd, som fler efter Moyes har fått erfara. Inte hade han heller stärkt sina aktier under sin säsong med Sunderland. Alltså var skepsisen stor när Moyes tog över West Ham. Men han höll West Ham kvar i Premier League och det går inte att ifrågasätta att han faktiskt fick klart bättre ordning på laget och lade en bra grund för framtiden, även om det nu inte blev han som fick bygga vidare.

Bloggen om West Ham 2017-18:

https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2018/04/08/resultaten-har-forsatt-west-ham-i-detta-lage-bara-resultaten-kan-radda-dem/

Missnöjet runt West Ham har varit omfattande under säsongen. Med spelet på planen, med resultaten i tabellen, med flytten till klubbens nya arena, med allt runt klubben och allt med klubbledningen i största allmänhet. Mycket av missnöjet menar jag i denna blogg är resultatbaserat där West Ham-fansen helt enkelt känner att de inte har fått vad de blev lovade i samband med flytten till London Stadium. Kanske är ingen klubb i Premier League mer beroende än West Ham av framgång var alltså min tankegång i början av april.

Lagets stjärna: Marko Arnautovic
Lagets meste målskytt med sina elva ligamål och det var till icke ringa del genom Arnautovic många och viktiga mål som West Ham kravlade sig upp från nedflyttningsstriden. Ett av David Moyes viktigaste bidrag var att få igång just Arnautovic under säsongens andra halva.

Lagets hjärna: Manuel Lanzini
Det är ganska stora förhoppningar som knyts till Lanzini, West Hams skicklige spelfördelare på offensivt mittfält. Känslan är att i rätt taktiskt system kan Lanzini utvecklas till en av ligans bättre spelare. Har tyvärr varit skadedrabbad en del och West Ham har inte fått ut det bästa eller mesta av Lanzini ännu.

Lagets kanon: Declan Rice
Något som det fanns att glädjas åt för West Ham den här säsongen var Declan Rices genombrott under framför allt andra halvan av säsongen. Spelades på lite olika positioner men gjorde det genomgående bra och är en spelare värd att hålla ögonen på för framtiden.

Lagets kalkon: Joe Hart
Hart blev enligt uppgift förgrymmad på David Moyes när det stod klart att han missade en plats i Englands VM-trupp. Han har så klart bara sig själv att skylla efter ett antal svaga insatser i West Ham under säsongen som två gånger om såg honom bli petad av Adrián. Långt ifrån förhoppningen på Hart.

Kritiska framgångsfaktorer (KFF):

Varför gick det som det gick för West Ham? Laget var i spillror under Slaven Bilic där spelarna inte längre såg ut att veta vad de skulle göra på planen, varken defensivt eller offensivt. West Ham gick således punkterade in i säsongen och det var bara en tidsfråga innan det oundvikliga beslutet skulle fattas. Till sist hade laget tillräcklig offensiv kvalitet för att hålla sig kvar i Premier League.

Vad måste West Ham förbättra? Det första som ryker när spelare inte vet vad de ska göra på planen är försvarsspelet. West Ham var defensivt sett ligans sämsta lag tillsammans med Stoke. Det var stundtals jobbigt att titta på under säsongen och något som bara kan bli bättre under Manuel Pellegrini. Viktigt är också att återställa något av förtroendet för klubbledningen och på så vis dämpa missnöjet från supporterhåll.

Höjdpunkt: 3-2 vs Tottenham (b)
Hård konkurrens med 1-0-vinsten hemma mot Chelsea här men till sist måste det nog ändå vara den fantastiska vändningen på Wembley mot Tottenham, efter 0-2 i halvtid, och därefter den fantastiska andra halvleken. Engelsk cupfotboll blir sällan bättre än så här och om det var ett av Slaven Bilics sista skrik så var det ett väl unnat sådant.

Low-point: 0-3 vs Burnley (h)
Utan konkurrens den värsta dagen på West Hams säsong med ett högljutt missnöje från de egna läktarna, inte bara med spelet på planen utan i öppen protest mot den egna klubbledningen. Samtidigt ett West Ham som blev helt överkörda av Burnley. På samma gång skulle detta även visa sig vara rock bottom för West Ham, för det blev också lite av vändpunkten då laget och med dem även publiken slöt sig samman och räddade säsongen.

West Ham 2017-18 by ”Trump”:

“Busy day planning the #Stadium to keep scousers, mancs and other scum out of our club. Mark my words: London WILL pay for it.”

Inför 2018-19:

David Moyes fick inte sitt kontrakt förnyat, alternativt var Moyes inte längre intresserad när det stod klart att West Ham redan flirtade med andra managers. Det tog inte många dagar från säsongens slut för West Ham att presentera en av sommarens tidiga bomber i form av Manuel Pellegrini som ny manager. En anställning som visar både intern ambition och extern attraktionskraft.

Det är uppenbart att West Ham inte är nöjda med sina två första säsonger på London Stadium. Hur skulle de kunna vara det? Med anställningen av Manuel Pellegrini är det också uppenbart att West Ham åtminstone kommer försöka göra något åt den saken. Om de lyckas beror på i vilken utsträckning West Ham samtidigt lyckas professionalisera sin organisation och strategiska planering.

BETYG: Underkänd (+)