Mohamed Salahs betydelse som spelare för Liverpool går knappast att bortse från. Hans betydelse kan självfallet ses över hela säsongen men allra mest demonstrativt tydligt blev det kanske under Champions League-finalen, där Liverpool med honom på planen var det bättre laget men där Liverpool utan honom på planen tappade både matchplan och matchbild.
Men hur viktig och betydelsefull Mohamed Salah än är i det mindre perspektivet, som spelare för Liverpool, så är han i det större perspektivet ännu viktigare. I ett samhälle som gradvis och av olika skäl har blivit alltmer fientligt inställt till just muslimer går det knappast att överskatta betydelsen av en muslimsk världsstjärna inom världens största sport.
Symboler och representationer spelar stor roll för vårt sätt att se på och förstå världen runt omkring oss. När vi dagligen matas med bilder och berättelser om muslimer som bråkmakare och våldsverkare som kommer och förstör våra fina samhällen är det lätt att föreställa sig att detta vore helheten. Mohamed Salah ger oss en helt annan bild och berättelse om att vara muslim.
Det var inte alls länge sedan, förmodligen omedelbart inför eller efter någon av semifinalerna mot Roma, som CNN gjorde ett reportage om Salah, i vilket han framstod precis så sympatisk som han alltid verkar. Hur många gånger sedan det första gulfkriget har CNN visat muslimer i TV som gjort annat än att med vilda ögon bränna amerikanska flaggor och vifta med sina kalashnikovs?
Inte att undra på att Mohamed Salah är så älskad i Egypten och i de muslimska delarna av världen. Inte så konstigt med andra ord att förskräckelsen blev så stor när Salah tvingades kliva av Champions League-finalen och det plötsligt stod klart att hans VM-deltagande var i fara. Muslimen Mohamed Salah som den kanske största stjärnan på världens största och bredaste mästerskap.
Vad som också gör Mohamed Salah så speciell och viktig just som symbol är att han faktiskt är muslim på allvar och inte smusslar med det. Han bär det istället som ett hedersmärke, något att vara stolt över mycket mer än något att behöva skämmas för. Det säger till andra unga muslimer i världen att de kan vara stolta, samtidigt som det avdramatiserar saken för alla oss andra.
Det finns mer än fonetiska likheter mellan Mohamed Salah och Muhammad Ali. Vad Ali gjorde som var helt nytt för svarta tungviktsvärldsmästare var att inte tona ned att han var svart, inte be om ursäkt för det, inte spela “den gode negern”, utan tvärtom betona saken och lyfta fram det som något att vara stolt över. Det är två olika personligheter, Ali var helt klart mer stridslysten, men han skakade om världen, precis som Salah kan göra.
Genom att se Mohamed Salahs personliga ritualer lär vi oss att förstå dem och därefter respektera dem. Hans många mål den här säsongen har alla följts av samma procedur. Efter målfirandet går han långsamt tillbaka mot mittlinjen, går ned på knä på planen med armarna höjda i skyn. En muslims sätt att uttrycka sin tro, på ett positivt sätt, omedelbart associerade med något i grunden positivt.
Det går inte att bortse från betydelsen av detta i en tid när våldsbrotten och hoten mot medborgare i alla länder av muslimsk tro eller bakgrund hela tiden ökar, när en islamofobisk retorik normaliseras inte bara i medias bevakning utan i hela det politiska samtalet. Mohamed Salah visar oss att vad vi har lärt oss att uppfatta som ”fienden” har ett ansikte, kanske inte ens är någon fiende.
Kanske är det ingen tillfällighet att det är just med Liverpool som Mohamed Salah har blivit så älskad och allmänt beundrad. Naturligtvis eftersom Liverpool är en så stor klubb. Men kanske är just Liverpool lite mer benägna att acceptera det som ses som ”utanför” just för att Liverpool självt alltid har uppfattats som ”utanför”. Muslim eller scouse liksom, what’s the difference really?!
(Rory Smith skriver en mycket läsvärd krönika i New York Times på samma tema som den här bloggen, dessutom med flera intressanta intervjuer. Självklart inte någon tillfällighet att skriva en sådan artikel i en amerikansk tidning i dessa dagar av Trump.)
Kommer vi få se Mohamed Salah i VM? Det verkar i mina ögon alltmer osäkert om vi får det. Rapporterna som dök upp under gårdagen talade om att Salah kunde bli borta i fyra veckor, och i så fall måste Egypten gå mycket långt i detta VM även utan Salah för att det skulle kunna bli aktuellt med något VM-spel för Salah. Trist i så fall naturligtvis, VM en stor profil fattigare.
Det finns så klart en baksida med Mohamed Salahs symbolstatus. Utöver det tryck han rimligtvis sätter på sig själv av att verkligen vilja spela VM så känner han helt säkert också av alla andras intensiva önskan att han ska vara med i och redo för VM, nästan krav på att han ska vara med. Man kan tänka sig att beslut som fattas inte nödvändigtvis kommer utgå från vad som är bäst för honom.
Något andas hans egna uttalanden de senaste dagarna just detta. ”Despite the odds…” säger han sig vara övertygad om att kunna spela VM. Trots oddsen säger mig att han har fått en objektiv läkarbedömning men att han väljer att strunta i den och som så många spelare i samma situation hellre önsketänka och bara hoppas på det bästa. Jämför Zlatan Ibrahimovics knäskada. Lejon, my ass!
Kommer Mohamed Salah till spel för Egypten redan i gruppspelet, kanske till och med redan i premiären mot Uruguay, så kommer det knappast vara någon fullt hel och frisk Mohamed Salah. Räkna med att motståndarna i varje läge de får kommer trycka till den där axeln. Det är nog inte en skada som kan förvärras så värst mycket, ändå riskerar VM sluta i tårar för Salah.
Ett tråkigt avslut på en alldeles fantastisk säsong för Mohamed Salah. En säsong där han både i det mindre och i det större perspektivet har blivit världens just nu viktigaste spelare.