Everton hoppades kunna hota om Champions League-platser men tvingades i panik försöka undvika hotet om nedflyttning. Sam Allardyce kom in som oönskad kompromiss under en säsong som om inte annat så av den anledningen är en säsong Evertons supportrar snabbt vill glömma. En säsong som dog innan den ens hann riktigt börja.
EUROPA LEAGUE: Grupptrea – (-)
PREMIER LEAGUE: PL8 (2016-17: PL7), 49pts (-12) – (+)
FA-CUPEN: 3:e omg. vs Liverpool (b) – (+)
LIGACUPEN: 4:e omg. vs Chelsea (b) – (++)
Sakta men säkert förvandlades vad som skulle ha varit en strålande säsong för Everton till deras eget privata helvete. En klubb som hoppades i alla fall kunna hota lite om Champions League-platserna tvingades istället i panik byta manager för att undvika hotet om nedflyttning. Drömmen om europeiska cupframgångar dog redan i gruppspelet under förnedrande former.
Säsongen var i praktiken död redan när december inleddes och återstoden av säsongen var föga mer än en skärseld i vilken Everton tvingades uthärda Sam Allardyce som manager och dennes syn på sin egen förträfflighet och ständiga klagan över att klubbar som inte är tacksamma enbart över att hålla sig kvar i Premier League inte förstår att uppskatta denna förträfflighet.
Everton är en sedelärande historia om hur så mycket av säsongen definieras av vad som sker redan inför säsongen. Spelarrekryteringen funkade inte alls för Everton. Davy Klaassen har varit ett spektakulärt fiasko. Sedan värvades Wayne Rooney och Gylfi Sigurdsson till mer eller mindre samma plats. Samtidigt som ingen riktig ersättare till Romelu Lukaku värvades, ej heller någon vänsterback.
Everton var ett långsamt och omständligt lag under säsongen, som saknade all fart i spelet som behövs för att hota motståndarna. Delvis på grund av otur med skador måste sägas, men dessa var samtidigt kända redan inför säsongen, och det är svårt att förklara varför Everton inte åtgärdade den saken utan tvärtom med sina värvningar snarare förvärrade problemet.
Spektaklet som uppstod i klubben sedan Ronald Koeman sparkades och det visade sig omöjligt för klubbledningen att komma överens om vem som skulle anställas istället visade på Evertons besvär, resulterade i kompromissen Sam Allardyce och en nödvändig strukturreform. Å andra sidan gav det oss det kanske enda som var charmigt med Evertons säsong – David Unsworth.
Managerbetyg: Ronald Koeman (+)
Fick sparken redan i mitten av oktober men hade på den korta tiden hunnit med att sabotera mer eller mindre Evertons hela säsong. Ligaambitionerna upp i rök, Europa League redan förlorat. Problemen började redan inför säsongen där det gjordes några riktigt dåliga värvningar samtidigt som vissa nödvändiga värvningar inte gjordes alls. De felbeslut som fattades inför den här säsongen kan visa sig störande för Everton de kommande åren.
Managerbetyg: Sam Allardyce (++)
Fick ändå viss ordning på Everton och räddade dem definitivt ut ur den knipa de såg ut att ha satt sig själva i. På så vis kanske Sam Allardyce blev lite utskälld i onödan. Men i grund och botten handlar det alltså om att få Everton att prestera åtminstone i närheten av vad de är kapabla till. Att hänvisa till ligaplaceringen är kanske mindre upplysande än att se skillnaden i poäng. Dessutom var spelet mot storklubbarna alltför bedrövligt.
Bloggen om Everton 2017-18:
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2018/03/31/everton-befinner-sig-bara-i-borjan-av-sin-satsning-inte-i-slutet/
Everton gick in i säsongen med hög svansföring och stora förhoppningar och när dessa inte förverkligades var det så klart lätt att göra narr av dem. Men min syn på saken var och är att Everton befinner sig i början av sin satsning, inte i slutet av den, att Rom inte byggdes på en dag och att misstag är omöjliga att undvika längs vägen. Det är lätt att häckla Everton för att de försöker bli något mer än vad våra konventioner säger att de ska vara, men alla av dagens storklubbar har någon gång även de varit klubbar som ännu inte varit så väldigt stora och starka.
Lagets stjärna: Wayne Rooney
Den stora snackisen inför säsongen naturligtvis, den förlorade sonens återkomst till sin moderklubb. Det ser för stunden ut att bli kortvarigt, men Rooney var om inte på något sätt strålande så åtminstone en av få spelare under säsongen att faktiskt uträtta positiva saker på planen.
Lagets hjärna: Idrissa Gueye
Viktig spelare för Everton, den bäst fungerande kuggen på ett av ligans mest märkliga mittfält. Arbetshäst som bryter väldigt mycket av motståndarnas spel och som därför är ovärderlig både för Evertons försvarsspel och i deras förmåga att vinna boll på mittfältet.
Lagets kanon: Dominic Calvert-Lewin
Det vore väl svårt att säga att någon spelare i Everton verkligen har gjort något strålande genombrott den här säsongen, men Calvert-Lewins etablering i a-laget har ändå varit något positivt med den här säsongen. Det såg riktigt lovande ut i början av säsongen, innan det liksom hela laget stannade av.
Lagets kalkon: Sandro Ramirez
Blir naturligtvis desto större floppvarning på den här värvningen givet att han värvades som den ende möjlige ersättaren till Romelu Lukaku, vilket möjligen är orättvist mot Ramirez. Men så lovande som han är och efter ett halvår bli utlånad tillbaka till Spanien, då har det gått riktigt illa.
Kritiska framgångsfaktorer (KFF):
Varför gick det som det gick för Everton? Dåliga värvningar utan någon riktig idé för hur laget skulle spela eller vad laget behövde. Ett alldeles för långsamt och stelbent fotbollslag som var alldeles för oorganiserade bakåt samtidigt som de sällan lyckades skapa chanser framåt. Att Everton lyckades kravla sig upp på den övre halvan till slut kan inte dölja att det har varit en makabert dålig säsong för Everton.
Vad måste Everton förbättra? Defensiven känns som det relativt sett lättaste problemet för Everton att åtgärda, där finns definitivt spelarmaterialet. Anfallet blir lurigare men där finns åtminstone en grund att stå på. Everton saknade den här säsongen både idé och ambition i sitt anfallsspel, och en ny manager måste åtgärda framför allt den saken.
Höjdpunkt: 4-0 vs West Ham (h)
En av få kvällar den här säsongen när livet kändes lätt för Everton, spelet flödade och målen ramlade in bakom en hopplös Joe Hart. Wayne Rooney gjorde mål från över halva planen. Publiken var i högform, David Unsworth hoppade och skuttade vid sidlinjen och på läktaren satt redan Sam Allardyce och funderade på hur han skulle kunna ta åt sig äran för den här vinsten.
Low-point: 1-5 vs Atalanta (h)
Bara någon vecka tidigare hade den här stjärnsmällen delats ut hemma på Goodison Park, som skulle komma att följas upp av en 1-4-förlust borta mot Southampton. Men just här och just på Goodison Park gick hela säsongen med alla dess stora förhoppningar upp i rök under de allra mest förnedrande av former. Everton, they coulda been contenders!
Inför 2018-19:
Ett underliggande tema i att mena att Everton så våldsamt underpresterade den här säsongen är naturligtvis att de kan så mycket bättre. Det finns naturligtvis inga garantier för Everton, men med en bättre lagledning med en manager som har en tydlig idé hur han vill att Everton ska spela fotboll och som kan göra denna idé till verklighet så är Everton ett givet lag för den övre halvan.
Kommande säsong blir i själva verket en bra säsong för en omstart för Everton. Kanske blev det lite för mycket på en gång för Everton den här säsongen. Både många nya spelare, stora pengar och höga krav, samtidigt som laget skulle spela både Premier League och Europa League. Nästa säsong kan Everton koncentera sig fullt ut på Premier League.
BETYG: Underkänd (+)