Oavsett vad man än råkar anse om landslagsfotboll så är mästerskapen i allmänhet naturligtvis fantastiska föreställningar, och då så klart VM i synnerhet, även om FIFA onekligen under senare år har skadat sitt varumärke i sådan grad att till och med VM i någon mån har tagit skada. Men det gäller att kunna sära fotbollen från dess pampar och politruker.
Det är mitt nionde VM jag följer. Åtminstone om vi ställer vissa krav på faktisk medvetenhet, jag har vissa svaga minnesbilder från VM 1982. Det är alltså en resa över 32 år och naturligtvis har VM förändrats mycket under dessa år. Det har blivit så mycket större, det har blivit fler deltagande länder, det har tagit sig till helt nya världsdelar, nya fotbollsländer har kommit fram.
Men det har också blivit så mycket mer standardiserat och likriktat. Gå tillbaka till VM 1986, 1990 och 1994 och det märks på alla sätt att det är tre mästerskap i tre helt olika länder och fotbollskulturer, ljud, visuellt, allt. Tittar vi däremot på de tre-fyra senaste mästerskapen är det omöjligt att med ögat avgöra var det spelas. VM har globaliserats, jag är inte säker på att det är bra.
(SVT:s VM-krönikor är bland mycket annat en fascinerande resa i tiden.)
Med åtta-nio VM i bagaget över drygt 30 år så får man med sig en del. Bland annat insikten hur allting förändras men ingenting är nytt. VM är speciellt på så vis att det drar till sig även de som annars inte är så inne på fotboll. Inför varje VM upprepas gamla sanningar, narrativ och troper, i media, på puben och runt fikaborden. Vissa saker är kloka, andra saker är inte så kloka.
Dessa tankar blandas med mina egna tankar. Vad finns det egentligen att säga inför detta kommande VM i Ryssland? Vad finns att förvänta sig och vad ska man absolut inte förvänta sig? Vad vet vi från tidigare VM som kan säga oss något om detta VM, vad kan detta VM ge oss som vi inte redan fått från alla dessa tidigare VM?
Kommer den europeiska VM-dominansen hålla i sig?
Det har hänt några saker under de senaste mästerskapen som inte har hänt förut. För det första har inget icke-europeiskt landslag vunnit VM sedan 2002 vilket alltså är 16 år sedan. För det andra var 2010 första gången ett europeiskt land vann VM utanför Europa, och 2014 första gången ett europeiskt land vann VM i Sydamerika.
Det har gradvis blivit en allt större europeisk dominans i VM. Dels beror det så klart på att det i stort sett bara är Brasilien och Argentina utanför Europa som verkligen på allvar skulle kunna utmana hela vägen. Dels beror det på att den europeiska landslagsfotbollen även den har blivit så mycket mer organiserad, även hos de mindre och medelstora länderna.
Nu är VM tillbaka i Europa, eller åtminstone i utkanten av Europa. Det borde tala för att den europeiska dominansen i VM kommer hålla i sig. Det finns också mycket i fotbollens allmänna utveckling som talar för att det kommer att hålla i sig. Eller kan Brasilien, Argentina eller möjligen något annat land faktiskt hota på allvar?
Kan detta VM verkligen överträffa VM i Mexiko 1986?
Det finns en teori som snurrar runt på internet att det bästa VM är det VM som ligger närmast det att man själv är tio år gammal. Det stämmer hur som helst utmärkt in på mig, inget VM efteråt har riktigt lyckats leva upp till VM i Mexiko 1986 och matcherna framför den lilla TV:n på campingen. VM 1994 var så klart speciellt på sitt sätt, men enbart utifrån ett rent svenskt perspektiv. Kan detta VM göra vad inget annat VM har lyckats med?
Kommer Brasilien vara precis lika överskattade ännu en gång?
Brasseromantik är ett begrepp som rent symboliskt har hållit svenskt TV i ett järngrepp i årtionden och som där mot slutet av 1950-talet kanske till och med hade en rent fysisk betydelse. Vad gäller fotbollen handlade det länge om en syn på hur de spelade fotboll. På senare tid har brasseromantiken framför allt gällt att Brasiliens chanser i VM konsekvent har överskattats.
Det är mer eller mindre samma visa vart fjärde år. Brasilien har dominerat och sett strålande ut i matcherna inför VM, kanske till och med under Confederations Cup sommaren innan. Vilket leder till att folk tänker sig att de ska samba hem VM lite hur som helst. Sedan kommer de till VM, matcherna är skarpa, och de får på käften av ett elakt europeiskt lag som kan försvara sig.
Hur mycket kommer VM präglas av VAR och domartjafs?
Det är vårt första VM med VAR, alltså videodomare. Och herresötejesus vilket kaos det riskerar bli. Det är bara att hoppas på att FIFA har lyckats få alla domarna, som kommer från alla möjliga geografiska områden, att känna sig väl tillrätta med systemet och hittat vettiga rutiner. För annars riskerar detta bli ett circle jerk av omfattande proportioner.
På tal om proportioner är ett växande fenomen att börja slå ned på enskilda domslut som allt studioprat och matchanalys alltmer har reducerats till. Vet inte om det har något att göra med att fotboll har blivit allt större i USA och att där tål man inte det subjektiva omdöme som ofrånkomligen alltid finns i dessa domslut. Lite som småbarn med andra ord.
Vilka blir det obligatoriska överraskningslaget?
Belgien, Kamerun, Sverige, Bulgarien, Kroatien, Turkiet och så vidare. Varje VM brukar ha sitt överraskningslag som gör succé. Jag inbillar mig att detta precis som i Champions League blir allt svårare och därför mer ovanligt. Men vilka länder kan vi hoppas ska överraska i sommar? Jag sätter mina slantar på någon av Egypten, Panama och Colombia.
Kommer defensiven behålla sitt järngrepp över landslags- och mästerskapsfotbollen?
Landslagsfotbollen har blivit alltmer defensiv till sin natur. Detta har sina rent rationella skäl. Mästerskap handlar om att inte förlora i första hand. Att organisera ett försvar och bryta upp spel är alltid lättare att organisera och ordna till på kort sikt. Och givet att anfallsspel även för starka motståndare är svårare att få riktigt bra, eftersom man spelar så lite tillsammans, ger defensiv fotboll relativt hög utväxling.
Vi har sett det i tidigare VM och vi såg det även i senaste EM. Vi har sett det i landslagsfotbollen generellt de senaste åren där att gå ned på tre mittbackar har blivit väldigt vanligt. Många var besvikna i senaste EM och tyckte det var tråkig fotboll och det är klart att detta rimmar rätt illa med den fotbollsfest som de som kanske bara tittar på fotboll i samband med just VM vart fjärde år hoppas på och ser fram emot.
Hur många gånger får vi höra att England alltid tror att de ska vinna VM?
Det här är ju en extremt populär svensk mytbild. England tror alltid att de ska vinna VM! Hur många gånger kommer vi få höra eller läsa detta som någon slags självklarhet under sommaren? Det kanske var så en gång i tiden, men de senaste tio åren minst har tongångarna varit de rakt motsatta. Om något har förväntningarna kanske övergått i överdriven negativism. Men svenskar, som inte precis själva drar sig för att ha en övertro på Sverige, vill inte riktigt höra på det örat.
Hur långt kan Leo Messi bära Argentina?
Let’s face it, hade Argentina ens varit med i VM om det inte varit för Leo Messi? Det var bra nära att de även med Messi inte skulle ha tagit sig till VM. Om det ser ut på ett liknande sätt i VM som det gjorde i VM-kvalet blir Argentinas enda fråga hur långt Messi kan ta dem. Lite som med Diego Maradona först 1986 (2014) och sedan 1990 (2018).
Finns det någon övre gräns för antalet svettigt tillkämpade reportage om fotboll och politik?
Ryssland är inte som alla andra länder och verkar ha lite svårt att leka tillsammans med andra länder. Det finns vissa självklara politiska aspekter både på Ryssland och på ett VM i Ryssland, och herregud vilka tvångstankar det kommer finnas på allehanda redaktionsmöten om att göra något av detta i ett flertal av alla dessa före matchen-reportage vi kommer matas med.
Har Tyskland undvikit att falla i samma framgångsfälla som Spanien?
Spanien vann tre mästerskap i rad, två EM och ett VM, men kraschlandade därefter spektakulärt i VM för fyra år sedan och sedan gick det inte så värst mycket bättre i EM heller. Kan Tyskland lyckas med det som Spanien inte lyckads med, att som regerande världsmästare faktiskt göra ett bra VM och, om kanske inte vinna VM igen så åtminstone vara i närheten?
Det kan hävdas att Spanien hade stått lite stilla och blivit något föråldrade när de väl gick in i VM i Brasilien. Tyskland känns fräschare. Framför allt kanske Tyskland har en fördel i det avseendet av att inte ha vunnit EM igen efter VM, de vet att de inte är odödliga, samtidigt som Spanien aldrig riktigt fick feedbacken att de kanske behövde förnya sig.
Har svensk TV-produktion lärt sig att använda sociala medier med någon som helst måtta?
När jag ser studioprogram inför och under matcher i VM eller EM vill jag se och höra insatt folk göra insatta analyser och insatta bedömningar av vad vi har sett eller kommer att se på fotbollsplanen. Men det har blivit ett jäkla ofog på senare tid att ägna nästan all studiotid åt att istället via sociala medier, twitter och facebook, ägna sig åt att fråga tittarna vad de tycker om olika situationer.
Någon gång då och då lär väl vara okej, men det har verkligen överanvänts och det gör att värdet med sändningarna minskar. Vem tusan bryr sig om vad en knapp eller stor majoritet av en oklar population tycker om något, vad tillför det för värde?! Interaktion kan vara fint, men lite får deras användande av sociala medier mig att tänka på en fröken i övre medelåldern som precis upptäckt bilder och ljudeffekter i Word eller Powerpoint. Det blir snabbt lite för mycket av det goda.
Hur långt kan den svenska modellen faktiskt bära Sverige?
Det var ett inslag från VM i USA 1994 efter vinsten mot Rumänien och inför matchen mot Brasilien i vilket en gravallvarlig SVT-reporter står utanför Sveriges hotell och undrar hur mycket de svenska framgångarna egentligen berodde på ”den svenska modellen”. På tal om detta med nationell självgodhet som vi ju lite berörde i punkten om England däruppe.
Det där kunde ju avfärdas som något som togs upp när Sverige fortfarande med åtminstone ena benet fortfarande var DDR-Sverige, men faktum är att vi ser det än i dessa dagar. Segern i U21-EM exempelvis följdes av hyllningslyrik över den svenska modellen. Jag har alltid undrat över det där. Beror även de väldigt många misslyckandena även de på den svenska modellen? När Portugal, USA eller Kina vinner, är det den portugisiska modellen och så vidare detta då beror på?
Hur många kommer störa sig på kvinnor och på att kvinnor klär sig som kvinnor?
Kvinnorna blir allt fler i studioprogrammen i VM, kanske även på kommentatorsplats, där vet jag inte riktigt. Ofrånkomligen lär det väl leda till den vanliga manliga nätsvansen som tycker detta är förskräckligt av en eller annan anledning, oftast förmodligen för att deras ömtåliga manliga självbild inte riktigt pallar med det hela.
Inte för att det saknas kvinnor som gör sak av att kvinnor pratar fotboll i TV. Det var under EM senast som någon stjärna kom på att det var ju ett förfärligt problem att Anna, Johanna och Hanna och allt vad de nu heter faktiskt klädde sig som kvinnor och som om det faktiskt var sommar, vilket det var. Hur länge dröjer det den här sommaren?