Framgång får många följare. Så när Wolves smashar EFL Championship och tar sig upp i Premier League med hjälp av sin relation till Jorge Mendes och till stor del baserat runt väldigt skickliga spelare hämtade från den portugisiska ligan så är det naturligtvis ingen tillfällighet när andra klubbar i EFL Championship börjar tillämpa samma strategi som dem.
Nottingham Forest är först ut ur startblocken. De presenterade under torsdagen två nyförvärv – João Carvalho och Diogo Goncalves. Med Carvalho flög Forests transferrekord all världens väg sedan de betalat över £13m för spelaren, väldigt mycket mer än den miljon klubben betalade för Trevor Francis, på den tiden då Nottingham Forest var Europas bästa fotbollslag.
Om Nottingham Forest om ett år väljer att aktivera den köpklausul de har i lånekontraktet med Goncalves så kommer de med största sannolikhet knäcka det där transferrekordet en gång till. Nottingham Forest vill precis som Wolves upp i Premier League, de vill definitivt vara med i kampen den här gången, och de följer Wolves modell för hur de ska lyckas.
Wolves hämtade sina spelare företrädesvis från Porto. Nottingham Forest verkar istället ha valt att vittja Benficas lager. Samtidigt hör vi från Sporting att ett flertal spelare är på väg bort och blickar inte minst mot England. Något undrar man så klart vad som händer med med portugisisk fotboll när flera av deras bättre spelare flyttar till den engelska andradivisionen.
Det är naturligtvis ett sätt att ta sig in i engelsk fotboll generellt. Ambitionen är naturligtvis Premier League även för dem. Antingen genom att ta sig upp till Premier League med Nottingham Forest, eller göra så bra insatser där så att en Premier League-klubb värvar dem. Två parter med ett gemensamt intresse med andra ord. Det funkade för Wolves, så varför inte för Nottingham Forest?!
Dessa båda portugiser var däremot inte Forests första värvningar den här sommaren. De hade redan gjort klart med mittbacksveteranen och en gång i tiden den egna produkten Michael Dawson, som nu återvänder till Forest med ambitionen att ta klubben tillbaka till Premier League. En värvning som på ett fint sätt väver samman vilka man är med vilka man vill bli.
Det är ändå en fundamental och fenomenal kursförändring som Nottingham Forest har genomgått under nya ägaren Evangelos Marinakis, som förra sommaren köpte klubben. För ett år sedan, eller innan dess, var det knappast aktuellt för Forest att knäcka några transferrekord. Då hade klubben snarare problem med att betala sina räkningar.
Men Marinakis siktar mot Premier League, och det är så klart inget fel i sig med den saken. Åtminstone inte så länge det finns ekonomisk täckning för saken. Men i det avseendet är också den ”portugisiska strategin” förhållandevis riskfri på så sätt att antingen blir det sportslig succé och Nottingham Forest tar sig till Premier League, eller så kan spelarna troligtvis säljas vidare för vinst.
Ambitionen var tydlig redan när Marinakis anställde Aitor Karanka mitt under den nyss avslutade säsongen. Karanka har så klart erfarenhet av att ta sig upp från Premier League. Karanka verkar dessutom ha fått stort utrymme att forma spelartruppen utifrån eget tycke. Alldeles långsökt är det kanske inte heller att mycket av portugisisk know-how kommer från just honom.
EFL Championship lovar redan att bli ett slagfält nästa säsong. Leeds har anställt Marcelo Bielsa. Tre riktigt starka klubbar har kommit ned från Premier League i form av Stoke, West Brom och Swansea, som anställt Graham Potter. Wigan och Blackburn har kommit upp från League One. Befintliga klubbar som Birmingham, Middlesbrough, Preston, Norwich, Sheffield Wednesday med flera satsar.
Många starka klubbar, många olika klubbar. Är det något vi sett under senare år så är det att det finns många olika sätt att ta sig upp i Premier League. Wolves och Cardiff är två utmärkta exempel på vitt skilda kontraster. Däremot är även känslan att pendeln i EFL Championship alltmer svänger åt den fotboll som Wolves och Fulham representerat under säsongen, att standarden höjs.
I en sådan miljö är det fullt naturligt att se till vad som faktiskt har lyckats, vad som faktiskt har visat sig framgångsrikt. Nottingham Forest gör just detta genom att tillämpa sin variant av Wolves taktik. Det är ingen garanterad framgång, som vanligt betyder det väldigt mycket hur något görs, inte bara vad som görs, men det ger Nottingham Forest en möjlighet till framgång.
Ambitionen och optimismen runt Nottingham Forest har onekligen spridit sig även till supportrarna. Redan har ett nytt rekord i antal sålda säsongsbiljetter slagits, sedan Nottingham Forest har sålt närmare 18,000 biljetter. Detta efter vad som trots allt var en tämligen medelmåttig säsong. Men ett viktigt mått på de framsteg Nottingham Forest har gjort under året som gått.
Nottingham Forest siktar mot Premier League igen. Och den här gången ser de ut att ha laddat skarpt.
:::
VM-KOLLEN
Ryan – Det är Mathew Ryans andra VM. Hans första VM, 22 år gammal, blev lite av en mardröm efter att ha släppt in nio mål på tre matcher och gjort åtminstone en jättetabbe. Har imponerat i Brighton under säsongen och måste göra ett bättre VM den här gången om Australien ska ha någon chans.
Menottismo – Begreppet för den vackra offensiva fotbollen i Argentina, i den eviga debatten ställd mot Bilardismen, som handlar om att vinna. Det mesta talar för att Argentinas enda chans till framgång i detta VM är att gå för fullt på Menottism, men räcker det? Räcker det ens mot Island?
Foxy – När Nigeria spelar känns det som om Leicester har ett särskilt intresse i saken. Wilfried Ndidi, Kelechi Iheanacho och Ahmed Musa spelar samtliga för Nigeria. Många intressanta spelare i Nigeria, många med Premier League-koppling, men hur går det mot Kroatien?
:::
TRANSFERKOLLEN
Marc Navarro, Espanyol till Watford. Mångsidig försvarare från La Liga som kan spela både ytterback och mittback. Har spelat hyfsat regelbundet för Espanyol under den säsong och en halv sedan han debuterade. Ingen värvning som får blodet att pumpa, men ändå en habil värvning. Godkänd – (++)