England möter Colombia i VM:s åttondelsfinal på tisdag. En åttondelsfinal som känns spännande, intressant och på förhand som en helt och hållet öppen match mellan två hyfsat bra lag. En match England definitivt kan förlora, en match England mycket väl också kan vinna. Båda lagen har bra spelare, båda lagen är hyfsat organiserade rent taktiskt.
Men vad var egentligen Gareth Southgates plan med matchen mot Belgien, en match som England alltså förlorade med 0-1?
Där fanns dagarna och timmarna inför match den här diskussionen om det var bäst för England att sluta etta eller tvåa i gruppen. Efter det dramatiska slutet på Grupp H stod det klart att England hade två alternativ: a) en extremt vinnbar åttondelsfinal mot Japan följt av en väldigt svår kvartsfinal, eller b) en mycket svår åttondelsfinal mot Colombia följt av en extremt vinnbar kvartsfinal.
Gareth Southgate hade varit tydlig inför matchen mot Belgien med att England skulle gå för segern, ville behålla momentum och den positiva känslan i truppen och absolut inte hålla på att tänka på och definitivt inte oroa sig för vilka man eventuellt skulle behöva möta i kommande matcher. ”England drömmer om att besegra något av storlagen i VM”, menade Southgate.
Handling säger däremot mycket mer än ord. Och när Gareth Southgate ställer ut en startelva mot Belgien som innehåller åtta nya spelare från de elvor som startat mot Tunisien och Panama, när lagets viktigaste spelare samtliga sitter på bänken, då är det självklart omöjligt att tänka att den här matchen var viktig för England att vinna. Det är i själva verket svårt att veta vad England alls ville.
Om England verkligen ville vinna mot Belgien och vinna gruppen så var det minst sagt en mycket märklig startelva, även om man ger utrymme för vissa byten av spelare. Det var också i så fall en på många sätt rätt märkligt genomförd match, befriad från det mesta av energi och ambition. Inte riktigt lika illa som Frankrike och Danmark, men inte långt därifrån.
Om England däremot hellre ville sluta tvåa i gruppen var det samtidigt även då en märkligt genomförd match, för Englands spelare på planen försökte hur som helst först vinna matchen och sedan kvittera Belgiens ledning. Det var knappast ett som Japan spelande England vi såg på planen. Dessutom går det så klart rakt emot vad Southgate själv sa inför matchen.
Om England hade någon slags idé om att vilja vila spelare fysiskt samt försöka undvika gula kort och avstängningar så fanns det kanske något i det, men om det så klart och tydligt var tanken så undrar man lite vad som i så fall var så väldigt farligt för Southgate att åtminstone antyda något sådant inför matchen, det vore ett perspektiv det ändå skulle finnas någon förståelse för.
Om England hade som ambition att behålla momentum, behålla vinnarkänslan i spelartruppen och få laget att bli mer samspelt i detta VM så ledde väl detta om något till raka motsatsen. Det blev förlust, vilket inte är så konstigt när mer eller mindre hela laget byts ut, momentum är kanske inte tvärdött men pausat, och inte blev laget heller det minsta mer samspelt av detta.
Om England som Southgate själv säger drömmer om att få möta och besegra ett av de stora lagen i VM så var det kanske ett dumt sätt att göra det på när Brasilien väntade i kvartsfinalen om England vann gruppen, men där England nu måste vandra hela den långa vägen till minst semifinal innan de eventuellt kan komma att ställas mot Spanien.
Oavsett vad England och vad Gareth Southgate egentligen ville så har de med sina ord och sina handlingar nu i viss mening målat in sig själva i ett hörn. Att direkt (tanka matchen) eller indirekt (ta ut ett för svagt lag) göra sig själva till grupptvåa innebär att allt annat än en vinst i åttondelsfinalen mot Colombia nu kommer komma tillbaka och bita England och Southgate i rumpan.
Detsamma gäller en därefter högst eventuell kvartsfinal. Direkt eller indirekt har England nu valt den ”smarta” vägen i detta VM. Men väljer man den smarta vägen så ser man desto dummare ut om man ändå inte tar sig fram till vägens slut utan faller längs vägen. Skulle England förlora mot Colombia, Sverige eller Schweiz kommer de tvingas stå där med byxorna nere och tummen i munnen.
Det positiva för England, åtminstone för stunden, är att förlusten mot Belgien i alla fall inte läggs dem till last ännu. De flesta tar den matchen rätt precis för vad den var, ett tämligen ointressant mellanspel. England går alltså in med hyfsat tomma blad till åttondelsfinalen mot Colombia, vare sig belastade av överdriven hypemaskin eller tyngda av någon destruktiv negativism.
Men England måste vinna mot Colombia. För att Gareth Southgates gambling inte ska explodera i hans ansikte. Och för att England ska vara kvar i VM och inte åka ur redan i åttondelsfinalen. Belöningen kan, i den bästa av alla möjliga världar, bli en kvartsfinal mot Sverige.
:::
VM-KOLLEN
Fair – För första gången i VM-historien avgörs slutställningen i en grupp, och vilket lag som går till slutspel eller ej, genom fair play, antal gula kort. Rätt eller fel var frågan för gårdagen, men det är svårt att svara intelligen på det utan att det i så fall ställs mot något annat förmodat bättre alternativ.
Tomt – Inga matcher alls den här dagen… What to do?
Batman – VM:s store hjälte måste redan nu vara Michy Batshuayi som alltid är en frisk fläkt men som här i glädjen efter Belgiens mål firar med att skjuta bollen in mot Englands mål, men bollen träffar stolpen och rikochetterar (?) rätt i nyllet på honom. Stor komedi som han tog på bästa sätt.
:::
TRANSFERKOLLEN
Bobby Reid, Bristol City till Cardiff. Cardiff förstärker anfallet med en av de mer framstående anfallarna i Football League förra säsongen. Burnley var och nosade rätt hårt på Reid men Cardiff drar alltså längsta strået. Reid kan växa i Premier League, men hittills har Cardiff bara värvat spelare från Football League utan Premier League-erfarenhet. Godkänd – (++)