Jürgen Klinsmann intervjuades inför VM om sina minnen från VM i Tyskland för tolv år sedan. Det var ett VM som fick Tyskland att våga tycka om sig själva igen men det var även ett VM som fick världen att börja tycka om Tyskland igen. Det blev bara semifinal för Tyskland den gången, men det var ändå ett för Tyskland otroligt framgångsrikt VM efter många år i mörkret.
England kommer naturligtvis kunna se tillbaka på detta VM på ungefär samma sätt. Det är ett VM som har fått England att våga börja tycka om sig själva igen liksom det är ett VM som faktiskt har fått världen att börja tycka om England igen. Det blev kanske bara semifinal, men när det gäller England är det knappast längre så bara. Englands framsteg i detta VM kan knappast förnekas.
Men jag fastnade även för en annan sak som Jürgen Klinsmann sa. Hur det kanske i själva verket var bättre för Tyskland att det tog slut i semifinal, att det hade blivit för svårt för världen att smälta om Tyskland både gick att tycka om igen och dessutom vann. Det är förmodligen en klok reflektion av Klinsmann, det hade förmodligen varit alldeles för snabbt och tätt inpå.
Även detta kan nog tillämpas på England den här gången. Det känns kanske surt att stupa i en semifinal, särskilt på det sätt det hände, men i det längre loppet är det kanske för det bästa. Nu gjordes framsteg, nu återvanns optimismen, nu återfanns glädjen, men om England hade vunnit VM hade det väldigt lätt slagit över eller tillbaka till just den hybris och självgodhet som England tappat.
England kan lämna detta VM med en känsla av optimism och framsteg, men England lämnar nu också detta VM med kanske minst lika viktig känsla av att herregud vad mycket det finns kvar att jobba med. Engelska spelare grät än en gång på Luzhnikistadion, kanske grät de för en missad VM-final, kanske grät de av känslan att de mer eller mindre kastat bort matchen.
Det var en riktigt svagt genomförd semifinal av England. Märkligt eftersom den faktiskt började så bra för England. Kanske var det en del i problemet, semifinalen började alldeles för bra. England hade 1-0 redan efter fem minuter, och fick alltså något att försvara egentligen innan de ens hade hunnit komma in i matchen och in i sitt eget tänkta spel.
Det tog hur som helst inte många minuter efter Englands ledningsmål innan det stod klart att härifrån hade England just ingen som helst lust att längre anfalla kollektivt och systematiskt. Istället låg man lågt, passade bollen runt i backlinjen, tillbaka till backlinjen, hellre än att passa bollen framåt, och den enda intentionen till anfallsspel var att lägga den väldigt långa bollen i djupet.
Det funkade väl milt uttryckt så där. Rent praktiskt leder det däremot oftast till exakt vad som hände. England utgjorde aldrig ens något seriöst hot mot det kroatiska målet, Kroatien kunde bli tryggare och tryggare på planen och därmed kliva högre upp i planen och skicka fram fler spelare i anfallen. Risken är att det därmed bara blir en tidsfråga innan kvitteringen kommer. Mycket riktigt.
Därifrån blev det svårt för England att komma in i matchen igen. England saknade uppenbarligen ett mittfält i matchen. Detta gjorde i sin tur Harry Kane fullständigt isolerad. Kroatien kunde lugnt manövrera bollen på mittfältet och bara se till att vara tillräckligt koncentrerade bakåt för att inte gå på någon av de där långbollarna som om och om igen skickades framåt.
Det som förbryllar är kanske framför allt detta: Gareth Southgate har gjort en stor sak, både vid sitt tillträdande som Englands förbundskapten, inför VM och under VM, om vad han har valt att kalla för Englands DNA, det vill säga det sätt England spelar fotboll på, hur de inte ska kompromissa med den saken utan tvärtom våga hålla fast vid det i alla lägen.
Var någonstans i detta DNA ingick det att vid ledning 1-0 efter några minuter lägga sig lågt, spela passivt och försöka spela av matchen, och prestera en anfallsidé vars enda tanke verkar gå ut på att dra iväg en långboll i djupet och lite grann hoppas på det bästa? Det är inte så jag har hört detta DNA beskrivas innan denna match mot Kroatien.
Det blev hopplöst tydligt, inte minst efter Kroatiens kvittering, att England i själva verket inte har mycket till offensiv spelidé, vid sidan av fasta situationer. Det är så klart talande för ett VM i vilket England skapat väldigt få chanser, bara gjort tre spelmål, varav ett var inlägg, och två övriga skott utifrån. England har inte gjort ett enda mål där de spelat sig in i straffområdet.
Att England kan förlora mot Kroatien känns på något sätt givet. Men det måste gräma England att de förlorade matchen på det sätt de förlorade den. Utan att ha gjort sig själva rättvisa. Utan att ha följt någon tydlig idé eller varit trogna med sitt DNA – ett uttryck jag för övrigt har börjat hata. Det är inte något som bör förta den glädje England tar med sig från detta VM.
Men det bör tvinga England att ställa sig själva viktiga frågor vad de faktiskt vill med sin fotboll härifrån.
:::
VM-KOLLEN
Final – Frankrike mot Kroatien i VM-final således, knappast vad någon lär ha gissat inför VM. Kanske hade Frankrike mot England ändå varit den mer glamourösa VM-finalen. Men visst är det en indikation på hur landslagsfotbollen har jämnats ut att Kroatien nu spelar final.
Trea – Både Belgien och England borde väl kanske ha sina skäl att faktiskt vilja spela om det här bronset. Men jag har väl ändå en viss farhåga att det faktiskt bara blir en ren upprepning av den reservbetonade matchen från gruppspelet, och en match inget av lagen riktigt bryr sig om att vinna.
Skada – Har varit tveksam förut, men har bestämt mig i detta VM. Spelare som lägger sig ned, till synes skadade, skall ut från planen och får stanna utanför under viss tid, kanske fem minuter. Åtminstone om de efter att redan ha legat ned en gång, kort därefter lägger sig ned en andra gång.
:::
TRANSFERKOLLEN
Matteo Guendouzi, Lorient till Arsenal. Ung, väldigt lovande fransk mittfältare. En värvning man hade suckat något igenkännande åt om Arsene Wenger fortfarande hade varit Arsenals manager. Har alla möjligheter att bli bra men kanske inte en värvning för just den här säsongen. Godkänd – (++)
Andriy Yarmolenko, Dortmund till West Ham. West Ham börjar mena allvar känns det. Det här har all potential att bli en rent strålande värvning, en blytung förstärkning på en position West Ham behöver förstärka, med en spelare som visat på riktigt hög kvalitet i Dortmund. Berömlig – (+++++)