Fulham har hunnit med att chocka de flesta med värvningen av Jean Michael Seri från Nice. Southampton har värvat starkt med Stuart Armstrong, Mohamed Elyounoussi, Angus Gunn och Jannik Vestergaard. Wolves har värvat Rui Patricio och Raul Jimenez. Leicester har hämtat hem Ricardo Pereira, James Maddison och Jonny Evans. Huddersfield och Brighton har gjort bra fönster.
Men ingen av dessa klubbar har så här långt gjort ett riktigt lika imponerande sommarfönster som West Ham. Och det är så klart på sitt sätt lite överraskande eftersom West Ham har ägnat flertalet av de senaste somrarna åt att lova runt och hålla tunt, att signalera intresse om mängder av spelare men aldrig komma till skott, att inte riktigt verka veta vad de faktiskt vill.
Därför ska det ärligt sägas att jag var rätt skeptisk under sommarens inledning när det började snurra rykten om hur West Ham skulle värva Felipe Anderson, Andriy Yarmolenko med flera. Jaha, tänkte jag, samma gamla visa vi har hört så många gånger förut. De kanske är intresserade, men i slutänden blir det ändå bara en Jack Wilshere och inte så mycket mer än så.
Där hade jag hur som helst fel. Kanske var det inte någon obefogad skepsis men den här gången bekräftades den hur som helst inte. Visst värvade West Ham Jack Wilshere, i sig självt inte någon ointressant värvning, men de har hittills även värvat Issa Diop, Ryan Fredericks, Felipe Anderson, Andriy Yarmolenko, Fabian Balbuena och Lukasz Fabianski. Jisses liksom.
West Ham gör en rejäl satsning den här sommaren. Det är en satsning de rimligtvis måste göra. Dels är det helt nödvändigt för att kunna ta de steg uppåt i konkurrensen som West Ham uttryckligen vill göra. Dels har missnöjet runt West Ham varit så omfattande det senaste året att endast en rejäl satsning kunde skingra de svarta molnen som omgav London Stadium.
Den här gången finns ingen möjlighet att anklaga West Hams ägare och klubbledning för att inte ha gjort någon satsning, för att inte ha visat någon ambition. Hoppet frodas för West Ham, precis det som fotbollen måste handla om. Det måste onekligen sättas ihop på fotbollsplanen också under säsongen, men West Ham har den här gången i alla fall gett sig förutsättningarna.
Kanske hänger det också samman med West Hams anställning av Manuel Pellegrini som manager. Ett annan klokt och spännande beslut av West Ham under den tidiga sommaren. West Ham uttryckte redan då att Pellegrini skulle hjälpa dem att locka till sig bättre spelare än förut, och även om jag fnyste lite åt den saken då, så kanske det ändå låg lite i den saken.
Hur intresserade hade exempelvis Andriy Yarmolenko och Felipe Anderson varit av att komma till West Ham med David Moyes eller likvärdig manager? Hur intresserade hade i så fall West Ham varit av dessa spelare? Rent hypotetiska frågor naturligtvis som är omöjliga att ge självklara svar på. Vi kan bara gissa utifrån hur det har sett ut tidigare år för West Ham.
Någonstans tyder det också på att Manuel Pellegrinis och dennes stabs nätverk och kompetens har fått ett genomslag i klubben. Jack Wilshere känns kanske som en värvning West Ham hade gjort ändå, även Lukasz Fabianski. Men Issa Diop, Fabian Balbuena, möjligen även Felipe Anderson, känns åtminstone ytligt som Pellegrinivärvningar i första hand.
Möjligen ligger det också något i att West Ham tar sig för att göra dessa värvningar den här sommaren eftersom de till sist har hittat ”sin” manager, en manager de tror på och litar på. Slaven Bilic dessförinnan kändes aldrig som att han riktigt hade styrelsens och klubbledningens förtroende, och då finns inte samma politiska vilja att som nu exempelvis knäcka några transferrekord.
Det kommer så klart alltid finnas nejsägare och skadeglädjare. Supportrar till exempelvis Chelsea och Tottenham kommer mena att värvningarna inte är så bra och riskerar floppa. Blir det sedan inte strålande succé för West Ham den här säsongen kommer det gottas åt den saken av vad var det vi sa-kören. Det är ju så det funkar, vi såg det exempelvis med Everton förra säsongen.
Men det är ju precis detta vi vill se från Premier Leagues klubbar, egentligen alla engelska klubbar. Att våga drömma, att våga satsa, att inte vilja veta ”sin plats” så som andra hela tiden verkar vilja definiera den, att inte bara nöja sig med att delta i Premier League utan utstråla ambitionen att sikta uppåt mot högre höjder. Att hellre lystra till strängen som brast än aldrig spänna en båge.
På så vis är West Ham redan vinnare innan säsongens första spark. Men West Ham har med detta transferfönster gett sig själva bästa möjliga förutsättningar att också avsluta säsongen som vinnare.
:::
TRANSFERKOLLEN
Felipe Anderson, Lazio till West Ham. Var på radarn för flertalet euroepiska storklubbar för något år eller så sedan. Har stagnerat en smula i Lazio, också varit skadedrabbad, men kvaliteten på den här spelaren är av just sådan kaliber och potential att kunna innebära ett rejält lyft för en klubb som West Ham. En värvning med viss risk, men rätt risk att ta. Berömlig – (+++++)
:::
Ikväll rullar preview-bloggarna igång inför säsongen. Tillsammans med Kamrat Linhem och Broder Leo tar jag ett allvarligt samtal om aktuella frågor för respektive klubb.