Det har varit en minst sagt stillsam sommar för Everton så här långt. Kanske något oväntat trots allt, inte minst givet den frenetiska aktivitet vi såg från dem förra sommaren. Men hittills har bara spelare lämnat Everton, permanent eller på lån, fritt eller mot betalning, och inte en enda spelare värvats. Hur tänker egentligen Everton vore en inte orimlig frågeställning.
Everton saknade knappast sina problem förra säsongen. Försvaret var långa stunder en enda röra. Mittfältet var tungt och trögrörligt. Laget saknade fart längs båda kanterna. Och där verkade inte finnas någon anfallare som riktigt kunde ersätta Romelu Lukaku. Här hade vi ett lag som verkligen behövde gå genom en förändring under sommaren kunde tänkas.
Den grundläggande förändringen var så klart att säga adjö till Sam Allardyce, som därmed kanske gjorde sitt sista managerjobb i engelsk fotboll, och istället anställa Marco Silva. Med den förändringen, tillsammans med en omformning av klubbens exekutiva ledning, drog Everton ett stort streck genom den gångna säsongen för att istället se framtiden an.
Vi har däremot blivit så förprogrammerade att se just värvningar som sättet att ta sig an framtiden och visa sig redo för en kommande säsong, att avsaknaden av värvningar tolkas som passivitet och tveksamhet. Det är lätt att vid en första anblick uppfatta Everton på just det sättet. Men nästa tanke är en annan tanke, nämligen om det är så att Everton egentligen inte behöver värva spelare?!
De har en ung landslagsmålvakt i Jordan Pickford. De har en ung, talangfull mittback i Michael Keane och ser bra ut på högerbacken. De har ett starkt mittfält med spelare som Idrissa Gana Gueye, Morgan Schneiderlin, Gylfi Sigurdsson och James McCarthy. De har speed längs kanterna med Yannick Bolasie, Theo Walcott med flera. De har en spännande anfallare i Cenk Tosun.
Med flera ska sägas. Kanske var Evertons problem förra säsongen inte i huvudsak att de saknade spelare, utan att de aldrig fick ihop spelarmaterialet på ett särskilt bra sätt. Att liknande spelartyper sprang runt på samma yta på planen, att skador störde laget, Tosun och Walcott kom dessutom i januari. Det kan istället vara så att Everton i viss mening kanske hade för många spelare.
Evertons och Marco Silvas primära jobb den här sommaren vore i så fall inte att värva nya spelare, utan snarare att rensa bort spelare ur truppen. De har i viss utsträckning redan gjort det genom att släppa Wayne Rooney, något som så klart även frigör en omfattande post i lönebudgeten. Inte för att Rooney var dålig i Everton, han var en av få ljuspunkter, men fotboll handlar om framtiden.
Phil Jagielka börjar minst sagt bli till åren kommen. Ashley Williams har alldeles uppenbarligen passerat sitt bäst före-datum, åtminstone som det har sett ut de senaste säsongerna. Vänsterbacken är även det ett problemområde, där Cuco Martina var helt misslyckad förra säsongen. Att Everton rycker i både Yerry Mina och Lucas Digne från Barcelona är rimligtvis ingen tillfällighet.
Men kanske är det heller ingen tillfällighet att Everton och Marco Silva till synes inte rycker i så många andra spelare heller. Även om det låter som att de försöker locka Wilfried Zaha från Crystal Palace, vilket hade varit en sensationell värvning på sitt sätt. Men vad Marco Silva framför allt behöver jobba med är att sätta ett taktiskt ramverk, med det spelarmaterial han redan har tillgång till.
Hittills får ju träningsmatcherna det att se rätt ljust ut. 22-0 blev det tydligen mot ATV Irdning från den österrikiska femtedivisionen om jag förstått det rätt, efter något av de mer bisarra bilderna man sett från en fotbollsmatch. Eller, för att ge saken lite kött på benen, det är minst sagt ovanligt att läsa sådana här rader från en matchrapport:
”Oumar Niasse got two either side of a Nikola Vlasic goal before an Irdning defender chipped his own goalkeeper, who then allowed Vlasic to grab the 20th when he thought the striker was offside.”
Det kan diskuteras vad det egentligen ger för värde med träningsmatcher av det här slaget, men vi kan väl i och för sig ta för givet att Marco Silva knappast förväntade sig något allvarligt motstånd från en sådan motståndare, och att detta åtminstone måste ha varit planen. Och varför inte, om nu syftet endast var att slipa på sitt egel spel och sitt eget rörelsemönster.
Nu finns det kanske inte precis några skäl att låta sig skrämmas av att Everton gör 22-0 på österrikiska bonnagäng. Men hittills den här sommaren, till skillnad från förra sommaren, så är det på fotbollsplanen som Everton gör väsen av sig, inte på transfermarknaden. Där råder det istället tystnad och ett lugn som nästan i sig känns mer oroväckande.
Det är lite som med filmen Jaws. Den blir så mycket mer dramatisk, intensiv och skräckinjagande av att man faktiskt inte får se den där hajen. Istället gömmer den sig under ytan, men inte mindre effektiv och skräckinjagande för den sakens skull. Kanske är det den bästa metaforen för Evertons sommar. Att det är inte ett satans skramlande på transfermarknaden vi borde oroa oss för.
Det är det olycksbådande lugnet. Det ger också ett annat perspektiv på Evertons alla värvningar förra sommaren. Den gångna säsongen har de, inte utan skadeglädje, beskrivits som misslyckade. Den här säsongen kan visa att sådana slutsatser var förhastade.
:::
TRANSFERKOLLEN
David Button, Fulham till Brighton. Reservmålvakt i Fulham värvas som reservmålvakt till Brighton. Knappast en värvning att hetsa upp sig över utan mest en värvning som ger bredd och lite konkurrens. Godkänd – (++)