Det verkar ha blivit populärt för stjärnorna att använda sitt lags stund av triumf som tillfälle att driva sin egen agenda och pusha för en flytt till någon annan klubb. Det var ju så Cristiano Ronaldo gjorde direkt efter Champions League-finalen mot Liverpool. Och de som följt Cristiano Ronaldos karriär vet ju att det var ett trick han redan genomfört en gång tio år tidigare.
När Belgien precis besegrat England i matchen om tredje pris och precis kvitterat ut sina bronsmedaljer var det Eden Hazards tur att följa Cristiano Ronaldos exempel, på mer än ett sätt får man lov att säga. I en intervju direkt efter matchen sade Hazard att efter sex underbara år med Chelsea kan det vara dags att upptäcka något nytt.
”After six wonderful years at Chelsea it might be time to discover something different. Certainly after this World Cup, I can decide if I want to stay or go, but Chelsea will make the final decision – if they want to let me go. You know my preferred destination. /…/ We knew already for a while that Sarri was going to become the new manager. If he’s a good manager? If he lets me win trophies, yes.”
Det började ryka i pressarna, klickbetsartiklarna ynglade av sig snabbare än Solnas vildkaniner… Eden Hazard var nu mer eller mindre halvvägs till Real Madrid redan, han räknades upp av en av förmodligen flera galacticos som den spanska klubben skulle värva under sommaren för att på något sätt kompensera för det faktum de släppt Cristiano Ronaldo till Juventus.
Alldeles kul kan det så klart inte ha varit för Chelsea. Det är sällan kul att behöva höra hur sin bäste och förmodligen viktigaste spelare säger sig vilja lämna klubben och föredra att spela för en annan klubb. Det är förvisso något som de allra flesta klubbarna, även de riktigt stora, tvingas uppleva då och då. Frågan i det här fallet är hur Chelsea väljer att hantera saken.
Helt konstigt är det kanske inte att Eden Hazard skulle vilja flytta. Han har för det första tillbringat sex säsonger med Chelsea, och vunnit både ligan flera gånger och flera cuptitlar därtill. Kvar att vinna vore Champions League, men där är alltså Chelsea för det andra inte ens med nästa säsong. Han har stannat över en sådan säsong, men är kanske inte så sugen på en andra. Han blir inte yngre.
Men inget av detta betyder så klart att Eden Hazard faktiskt kommer lämna Chelsea den här sommaren, även om det är rätt uppenbart att han just här och nu vill det. Men det framgår även hyfsat tydligt av Hazards egna kommentarer att han inte alls är särskilt övertygad om att någon flytt faktiskt blir av, både för att Chelsea inte vill sälja och för att Real Madrid kanske inte kan köpa.
Det framgår mellan raderna i Eden Hazards uttalande att han inte är så sugen på att bränna några broar till Chelsea. Åtminstone inte i detta läge. Visst, han vill klart och tydligt flytta till Real Madrid. Men han vill det inte så mycket att han är beredd att tvinga genom en flytt. Han hade kunnat vara betydligt mycket hårdare och mer kategorisk i sitt uttalande om han verkligen velat.
Om det är ett permanent tillstånd återstår att se. Kanske blir han skarpare i sina ord om Chelsea faktiskt visar sig så ovilliga att sälja som det finns skäl att misstänka. Men det är ändå inte så troligt. Dels är det inte särskilt lång tid kvar innan det engelska transferfönstret stänger. Dels är det i själva verket inte helt säkert att Real Madrid faktiskt har ekonomin att köpa honom.
Att värva Eden Hazard från Chelsea skulle knappast bli någon billig affär. Det skulle bli en av världens högsta övergångssummor någonsin, och om vi håller i tanken att Philippe Coutinho kostade Barcelona smått osannolika £140m så ger det en god ledtråd åt vart Hazard skulle landa. Flertalet källor, även med god insyn i Real Madrid, pekar på att de inte har ekonomin för detta.
Det skulle kunna förändras något av att Real Madrid inte längre har Cristiano Ronaldo i sina böcker, naturligtvis en tung kostnadspost. Men att Real Madrid inte längre värvar på samma obekymrade sätt som de gjort förut har varit något som gått att observera under flera år nu. Deras uttalade ungdomspolicy var minst lika mycket något de tvingades till som ett uttryck för vacker filosofi.
Real Madrids egen propagandamaskin har nu börjat skicka ut röksignaler som passar rätt väl in i detta mönster. Exempelvis budskapet att Real Madrids nya galacticos är Luka Modric, Sergio Ramos och Gareth Bale. Tre spelare som så klart har det gemensamt att de redan råkar vara Real Madrid-spelare. Praktiskt på något sätt måste man ändå säga.
För tio år sedan kunde Real Madrid relativt problemfritt värva de absolut bästa spelarna från Premier League, till och med dess allra största klubbar. Det var ju så de värvade Cristiano Ronaldo till exempel. Då hade Real Madrid den relativa ekonomiska styrkan för detta. Nu, tio år senare, har Premier Leagues TV-avtal och globala expansion kraftigt försvagat Real Madrids position.
Real Madrid är så klart vana vid att få som de vill. Precis lika vana är media vid att Real Madrid alltid får som de vill, och de har ännu inte riktigt hunnit med att omkalibrera sina föreställningar efter den nya världen. Gamla vanor och gamla uppfattningar dör långsamt. Men sant är att Chelsea, om de ger sig fasiken på det, har alla chanser i världen att kunna behålla Eden Hazard.
Något de naturligtvis vet om. Precis som Eden Hazard verkar minst sagt medveten om saken, och för all del heller inte verkar särskilt putt över just den saken.