Det pratades inte mycket om Chris Hughton som manager of the year förra säsongen, trots att hans bedrift att hålla Brighton kvar i Premier League kanske ändå måste räknas bland den säsongens främsta. Blir det svårare eller lättare för Hughton att upprepa bedriften den här säsongen?
Eliasson: Brighton befann sig hela tiden utanför den stora katastrofzonen ifjol samtidigt som man aldrig nådde upp till den höjden som vanligtvis resulterar i att hybrisens vindar tar tag i en. Detta gjorde att man hamnade lite grann under anonymitetens moln under säsongen, någonting som passade den lågmälde Hughton perfekt. Det blir svårare i år på grund av att konkurrensen kring mittenplaceringarna har ökat men Brighton och Hughton känns helt befriade från illusioner om den uppgift som väntar dem. Man har varit ute tidigt med värvningarna och förstärkt några av de mest vitala områdena. Backlinjen har på pappret uppgraderats ännu ett snäpp, och även strikerpositionen som jag såg som det stora problemområdet inför förra säsongen innan det stod klart att Hughton fick Glen Murray att hålla fullgod Premier League-kvalité har förstärkts eller åtminstone breddats. Och detta tidiga agerande på transfermarknaden vittnar om att det finns en tydlig plan och en röd linje att följa. Det finns ingen tillstymmelse till velande. Fiskmåsarna från Englands soliga (med engelsk mått mätt) kuststad kommer stå väl förberedda när säsongen kickar igång.
Linhem: Som alltid med Hughton beror det väl på att han aldrig riktigt står i rampljuset. En del i det är också att Brighton med kanske ligans värsta vårschema bara vann två matcher (mot Arsenal och Man Utd dock) under ligans tre sista månader och smutsade ner stövlarna i bottenträsket. Det mest fascinerande med Brighton är annars hur imponerande de har värvat och hur tydligt de kunde locka till sig bättre, men fortfarande billiga, spelare tack vare sin Premier League-status. Deras värvningar inför denna säsongen ser därför, samtidigt som de är tidigt avklarade, lika välplanerade ut. Det finns dock ett frågetecken kring att värva spelare som inte varit ordinarie i sina tidigare lag och oron hade känns rimlig om värvningarna gjordes i ett mer desperat skede och utan skenet från Pascal Groß. Det enda som gör mig orolig är Glenn Murrays dödlighet och att Anthony Knockaert på en skala av frankofana fotbollsartister i Premier League kanske är mer som Adel Taarabt än sin Leicester-arvtagare Riyad Mahrez.
Hyllman: Det var värst vad ni var optimistiska då. Jag håller så klart med om grundtanken, det vill säga att Brighton har agerat klokt, smart och gett sig själva bästa möjliga förutsättningar. Det gick att säga inför och efter förra säsongen och det finns ingen anledning att ändra på den beskrivningen inför den här säsongen – ännu. Men räcker det? – är väl ändå frågan man måste ställa sig. En ärtsoppa kan tillagas på det mest fantastiska sätt men kommer i slutänden ändå bara vara ärtsoppa. Men det finns å andra sidan punsch i Brighton. Deras försvarsspel är väldigt starkt och de har dessutom kombinerat detta med ett allt starkare anfallsspel. De står inte sämre rustade inför den här säsongen än inför sin första säsong i Premier League.
Leon Balogun, Florin Andone, Bernardo… Precis som förra sommaren trawlar Brighton strax under ytan och snappar upp några av de kanske inte mest kända namnen, ofta från Bundesliga. Det visade sig minst sagt lyckat förra sommaren. Har de lyckats lika bra denna sommar?
Eliasson: Nej det tror jag inte. Pascal Groß exempelvis var ju en klassisk diamant som av oförklarliga skäl hade gått större klubbar om intet. Hans statistik från hans sista år i Bundesliga var ju extremt imponerande och många Tysklandsentusiaster såg övergången som ytterst märklig. Märklig på så sätt att inte fler klubbar var och högg. Groß kan jämföras lite grann med Kanté som sprang runt och höll toppklass i Caen utan att storklubbarna uppfattade det. Dessa värvningar som man gjort nu känns inte som lika stora garantier på det sättet. Balogun verkar vara lite grann av en late bloomer vilket inte är helt ovanligt med mittbackar och känns som den mest gedigna värvningen man gjort. Bernardo är väl kanske den mest intressanta med tanke på att han gått genom Red Bull-systemet (Red Bull Salzburg & Leipzig) som hitintills har visat sig vara en lyckad väg att vandra för unga talanger.
Florian Andone är mer av ett osäkert kort vilket gör honom till den mest spännande värvningen. Rumänen har tillhört Villarreals ungdomsakademi och domderade runt fritt i segundan med mål och assist på löpande band och har även mäktat med att visa att han kan stå för avgörande aktioner även på den högsta nivån. Var ett tag på många större klubbars radar där det enligt flera källor hävdades att Deportivo La Coruna hade satt en prislapp på honom motsvarande €30 miljoner. Men det fanns en nedflyttningsklausul i hans kontrakt och när Deportivo åkte ur så klev Brighton blixtsnabbt in och plockade honom. Deras rappa agerande där tyder på att man haft Andone under uppsikt ett tag och att man varsamt satt och väntade på rätt tillfälle. Andone är den jag tror har högst potential att bli den värvningen som vi efter säsongens kommer benämna som “årets Pascal Groß”.
Linhem: Vi ska inte prata om hur Brighton konstigt nog värvat två rutinerad Championship-målvakter till att backa upp Mat Ryan? Jason Steele och David Button som båda spåddes en fin framtid men som förlorade sina startplatser med tiden. Vill Hughton ha mer valmöjligheter när han ställer upp ett reservbetonat lag i cupspelet eller hoppas Button och Steele på en möjlighet efter skada likt Nick Pope och Lee Grant fick? Som jag sa innan hade jag tvivlat mer på Brightons utländska värvningar om de inte scoutat så imponerande förra sommaren. Ingen av dem hade några säsonger ifjol som sticker ut men det är talangfulla spelare allihop som framför allt tillför bredd. Kan Andone blomma ut skulle Brighton bli mindre beroende av Glenn Murray vilket är bra för dem då Groß varit ännu mer hyllad om fler av hans chanser togs vara på, om än mindre kul för oss som gillar Murray.
Hyllman: Vi ska kanske inte glömma bort Jürgen Locadia där längst fram i anfallet heller. Det är i själva verket en rätt imponerande offensiv besättning som Brighton och Chris Hughton nu har tillgång till, både vad gäller kreativa spelare som Pascal Groß och José Izquierdo, och mer kliniska spelare som Murray, Andone och Locadia. Det är hur som helst intressant att Hughton har lagt så pass mycket energi på att förstärka backlinjen. Kanske kände han att alltför mycket hängde på Lewis Dunks och Shane Duffys partnerskap. Målvakterna är annars, som Linhem mycket riktigt påpekar, en rätt märklig grej den här sommaren. Då motivet för att värva David Button framställdes som att de hellre skickade ut sina unga målvakter på lån, så förmodar jag att de vill ha tre seniora målvakter, och att åtminstone Button såg det som en bra och bekväm pay-day.
Brighton var ju förra säsongen ett lag som framför allt byggde på ett ramstarkt försvar, därtill så klart nödda och tvungna sett till deras plats i näringskedjan. Men om vi istället fokuserar på just Brightons många offensiva pjäser, och leker med tanken att de rent taktiskt får ihop det på bästa sätt, vore det då helt fel att påstå att de offensivt faktiskt hamnar på ”övre halvan” så att säga?
Linhem: Jag tror inte Brightons offensiv kommer bli särskilt sprudlande. Främst för att Hughton är ganska bekväm med att utgå från en stark defensiv organisation. Men också just för att det bara är Pascal Groß och Glenn Murray som faktiskt presterat varje vecka på denna nivån. Det skulle förstås vara kul om detta Brighton gäng av okända fynd kan bli ett större fenomen än ifjol. Ett Burnley med mer sevärd offensiv är isåfall drömmen men jag tror inte Brighton förändras alltför mycket. Kanske är jag för tråkig, för jag gillar hur de bygger detta laget och jag vill ju se någon av Brightons doldisar ha en succésäsong men jag ser det inte framför mig. Dock känns det precis som ifjol som att Brighton och hela nedre halvan kan sluta nästan varsomhelst i tabellen.
Eliasson: Är väl lite grann inne på Linhems spår angående Brightons förmodade offensiv men förstår Hyllmans tankegångar lite grann. Det tog en liten stund innan Izquierdo blev helt varm i kläderna ifjol. Nu är han mer acklimatiserad och hans känsliga inläggsfot hittade fram till Glenn Murrays panna mer än ett antal gånger under våren. Kan Solomon March utvecklas ännu ett snäpp i år och framförallt bli mer utav en poängspelare? När solen sken på Amex Stadium så visade han tecken på en härlig genombrottsförmåga. Man har sin rikemans Özil på mitten som garanterar målchanser, om man då bara har tillgång till fler spelare än Glen Murray med duglig känsla framför mål så har offensiven även den definitivt höjts ytterligare ett snäpp och det kan man inte riktigt säga ännu om några utav Brightons konkurrenter. Men det hänger ju lite på Andone och hur väl han faktiskt håller på den här nivån.
Andra säsongen är säsongen som skiljer agnarna från vetet brukar det heta, den klubb som klarar av den andra säsongen har tagit ett viktigt steg mot att etablera sig i Premier League. Att den klubb som inte klarar av den andra säsongen inte etablerar sig är å andra sidan givet. Kommer Brighton klara av den andra säsongen, håller de sig kvar i Premier League, var i tabellen slutar de?
Linhem: Det som talar emot Brighton är i likhet med Bournemouths dilemma att alla andra verkar mer villiga att spendera stora summor på mer eftertraktade spelare än vad som är vanligt på Premier Leagues nedre halva. Jag tror dock att det finns några mer etablerade lag än Brighton som kommer ha en värre säsong än Brighton. Glenn Murray har mer att ge. Dunk och Duffy kommer bara bli bättre tillsammans. Groß vinner assistligan om hans medspelare bara gör sitt jobb också. Glada blir alla som har bortamatcher i Brighton tidigt och sent på säsongen (bästa bortaresan i PL?) men gladast blir nog fiskmåsarna själva. Brighton slutar på plats femton. – (15)
Eliasson: Som ni påpekar så är Hughton en tränare som kör stenhårt med livsfilosofin “stick to your guns”. Det är väl detta som stoppar honom från att fånga de stora rubrikerna men detta gör ju honom samtidigt till rätt man för Brighton. Hughton sätter alltid sin råstarka försvarslinje oavsett vilka spelare han har att tillgå är känslan. Målen för motståndarna kommer sällan gratis med undantag för dem dagarna då Lewis Dunk gick miste om “memot”. Brighton vet vad som krävs och vad som väntar. Förtroendekapitalet i Hughton kunde inte vara större och det kommer inte ske någon panik på isen om man inleder lite dåligt. Arbetet kommer ske metodiskt under säsongen och Hughtons fina man management förmågor kommer se till att de nytillkomna kommer in i laget på rätt sätt. Detta grejar man och Hughtons givmilda leende kommer vara slutsummeringen på säsongen. Brighton slutar på trettonde plats. – (13)
Hyllman: Klart Brighton klarar av det här. Bra försvar håller sig kvar i Premier League och Brighton har ett bra försvar. Dessutom har de en så pass stark trupp offensivt att de kommer kunna göra tre poäng av en enda i tillräckligt många matcher för att hålla sig kvar. Brightons stabilitet på planen avspeglar sig i att även klubben som helhet känns väldigt stabil. Det finns en väldigt god grund att stå på, mer så än i flera andra klubbar, och det talar för att vi får se Brighton i Premier League i flera år framöver. Brighton slutar på plats femton. – (15)