Det mullrar i den engelska fotbollsmyllan. Och i centrum för detta muller står en uppkäftig fotbollsklubb med några väldigt välkända fotbollsprofiler som ägare och pådrivare. Det är Salford City med Gary Neville, Nicky Butt, Ryan Giggs och Paul Scholes som delägare som redan inför sin allra första säsong i National League vänder upp och ned på alla föreställningar om vad en National League-klubb faktiskt är.
Som alltid när det mullras så handlar det till sist om pengar och mer eller mindre partiska uppfattningar om rättvisa. Vissa diskussioner är gamla som graven. Det spelar egentligen ingen roll om det är Blackburn, Chelsea eller Man City som spenderar mer än vad de anses borde göra så dyker snacket om orättvisa upp på ett eller annat sätt. Och det är så klart samma sak även i Football League och i National League.
Rör vi oss ned till National League, och ned till den engelska femtedivisionen, handlar det naturligtvis inte längre om riktigt samma belopp som i Premier League. Det kan ju få supportrar till klubbar i Premier League att rycka på axlarna och känna att sådana där småsummor är väl inget att bry sig om. Men saken är så klart den att nere i National League är det självfallet inte småsummor. Allting är som vanligt relativt.
Det muttrades och mullrades redan när Salford City gjorde sina första fem värvningar den här sommaren. Danny Lloyd köptes från Peterborough. Från Fleetwood Town hämtades Nathan Pond och Chris Neal. Rory Gaffney anslöt från Bristol Rovers. Och från nyss till Football League uppflyttade Macclesfield kom Danny Whitehead. Det är alltså fyra spelare från League One och ännu en från League Two.
Det borde vara omöjliga värvningar för en nyss uppflyttad National League-klubb. Men mullret skulle övergå i åska när det mot slutet av veckan meddelades att Salford City värvar Adam Rooney från Aberdeen, och betalar honom den med National League-mått sett höga lönen om £4,000 i veckan. Aberdeen slutade tvåa i Skottland, har varit Skottlands näst bästa lag de senaste åren, och spelar i Europa League.
Som sagt, det borde inte vara möjligt.
Andy Holt, Accrington Stanleys mycket frispråkige ägare och ordförande, satte ord på mångas känslor när han via twitter uttryckte sin irritation och synnerligen retoriskt undrade vems plats i Football League som Salford City, Gary Neville med flera hade för avsikt att stjäla med sitt agerande. Skarpa ord minst sagt, men ordet stjäla var så klart ingen tillfällighet. Det är så väldigt många faktiskt ser på det.
Det är å andra sidan svårt att blunda för att många till sist ändå pratar utifrån ett rent egenintresse. Andy Holt själv avslöjar sig så klart en smula när han pratar om hur Salford City kan drabba Football League-klubbar, till synes utan någon som helst tanke på hur de även kan påverka klubbarna i National League, den serie i vilken Salford City för närvarande faktiskt spelar och där de kommer ha mest omedelbar effekt.
Det går även att störa sig på synsättet. Idén att en plats i Football League kan stjälas, således att dessa platser ”tillhör” vissa klubbar, men då underförstått inte andra klubbar, avslöjar ett tämligen självupptaget perspektiv. Platserna i Football League tillhör i själva verket ingen klubb, de utfördelas utifrån idrottsliga principer om tävling och konkurrens, i vilken alla klubbar genom alla tider har jobbat med olika ekonomiska förutsättningar.
Gary Neville gick också i svaromål på Andy Holt. Neville menade att vad Holt verkade eftersträva var en franchiseliga. Vilket väl kan stämma i betydelsen att vad Holt är orolig för, liksom alla klubbar alltid är oroliga för, är att det ska kunna komma upp klubbar underifrån som konkurrerar med dem och kanske även passerar dem. Ett vanligt sätt att hantera en sådan oro är så klart att försöka förbjuda det på olika sätt.
Neville å sin sida argumenterar den inte orimliga linjen att de investerar stort i sin klubb och därmed i engelsk fotboll, att de gör det med egna pengar, och att det alltid funnits klubbar som investerat sig uppåt i seriesystemet, och att detta i själva verket är något som är engelsk fotboll tillgodo och som utvecklar och förnyar engelsk fotboll. Kanske är det i själva verket fler klubbar som Salford City som behövs, inte färre.
Den andra sidan hävdar att Salfords orimliga löner sätter ett finansiellt tryck på andra klubbar genom att driva upp lönerna även för dem då agenter kommer använda Salford som argument för varför deras spelare bör ha högre lön. Men här är självfallet andra klubbar ansvariga för sina egna beslut. Om de uppvisar tillräcklig lönemässig disciplin, intäkter ska överstiga kostnader, uppstår heller ingen inflation.
Problemet är så klart att vissa klubbar gärna ”fuskar” för att uppnå kortsiktiga fördelar, för att använda spelteoretiska begrepp. Det går även att fråga sig hur orimliga Salfords löner egentligen är. Det har hävdats att hälften av klubbarna i National League betalar högre löner än nedre halvan i SPL. £10,000 i veckan är ingen ovanlig lön i League Two, så då är kanske inte £4-5,000 i veckan alldeles vansinnigt i National League.
Invändningen är naturligtvis att Salford har tillgång till onaturliga resurser, det vill säga pengar klubben inte tjänat in på egen hand. Det stämmer så klart. Salfords egen redovisning visar exempelvis att de gjorde en förlust 2016-17 om cirka £600,000 – en hisnande summa i en sjättedivision, men som täcktes genom kapitaltillskott från ägarna. Men så länge det inte är förbjudet, känns det fånigt att oja sig över den saken.
En rimlig synpunkt är så klart att detta inte vore tillåtet på samma sätt i Football League, där det alltså finns regler om financial fair play. Det kan alltså sägas att Salford City går runt reglerna genom att de befinner sig i National League. Men samtidigt kan Salford City naturligtvis bara följa de regler som faktiskt gäller dem, inte en massa andra regler, och om eller när de väl tar sig till Football League måste de så klart följa deras regler.
Det kan möjligen sägas att Salford City håller på att köpa sig en plats i Football League. Men att hävda att Salford City håller på att stjäla en plats i Football League, då har man nog inte helt rent mjöl i den egna påsen.
:::
TRANSFERKOLLEN
Adama Diakhaby, Monaco till Huddersfield. Offensiv mittfältare, som kan spela centralt men framför allt brukar utgå från en av kanterna, med meriter från Frankrikes U21-landslag. Talangfull men onekligen en spelare som kommer behöva växa in i rollen. Huddersfield behöver spelartypen. Godkänd – (++)
Danny Ward, Liverpool till Leicester. En värvning som är en sak om Kasper Schmeichel lämnar Leicester och en helt annan sak om Schmeichel inte lämnar Leicester. Vilket Leicester säger att han inte gör, men det kan så klart vara det vanliga tjafset. Mycket talangfull målvakt. Väl godkänd – (+++)