Hårdare, jämnare och mer oförutsägbar än någonsin tidigare. Det sägs mer eller mindre inför varje säsong nu för tiden, men det råkar förmodligen också stämma precis hela tiden. Det spelar ingen större roll var i tabellen man väljer att titta. Mängder av klubbar kan blanda sig i toppstriden. Mängder av klubbar kan falla ned i bottenstriden. Ett lag som tippas slåss om att hålla sig kvar kan i slutet av säsongen befinna sig i playoff.
Den här veckan ägnas åt världens största, bästa, längsta, mest populära och mest dramatiska andraserie. Det är en fantastisk serie. Vad som framför allt gör den så underhållande och så engagerande är dess närmast gränslösa variation av klubbar i alla storlekar, taktiska modeller, influenser från alla länder. Och så naturligtvis den guldpotta som befinner sig i slutet av dess regnbåge – uppflyttning till Premier League.
Det är en serie som sparkar av på fredag kväll, med matchen mellan Reading och Derby County på Madejski Stadium. Dagarna innan dess går vi igenom serien klubb för klubb, placering för placering, utifrån hur vi bedömer deras respektive styrkor, brister och möjligheter. Vi börjar nedifrån och arbetar oss uppåt. Det enda vi vet med säkerhet är att på några punkter kommer vi ofrånkomligen ha spektakulärt fel.
Metoden är rätt enkel. Vi har båda gissat en sluttabell och placerat klubbarna på sina respektive slutplaceringar inom parentes. Genomsnittet av våra tabellen bildar bloggens prognos till sluttabell för EFL Championship. Där flera klubbar har hamnat på samma snittplacering placeras den klubb först som slutade bäst förra säsongen.
(24) BOLTON WANDERERS
Hyllman. En klubb ungefär lika funktionell som dess motsvarande familj i en synnerligen populär TV-serie. Höll sig med minsta möjliga marginal kvar i Championship förra säsongen men brottas alltjämt med omfattande ekonomiska problem, vilket både gör att spelartruppen är relativt tunn samtidigt som icke utbetalade löner till befintliga spelare har orsakat konflikter inom klubben, strejkande spelare och en mer eller mindre havererad försäsong med flera inställa träningsmatcher. Phil Parkinson är en manager värd beundran men håller han kvar Bolton även den här säsongen måste han vara en kandidat till årets manager i Football League. (#24)
Linhem. Sett till att man är en klubb på gränsen till ruinens brant tycker jag man gjort ett ganska bra transferfönster. Erhun Öztumer är en riktig favorit och Yanic Wildschut har även han visat på kvalitet. Clayton Donaldson lär passa bra ihop med Le Fondre. Truppen är väldigt tunn men jag har vissa förhoppningar på Boltons starka kull av ungdomar som är på väg fram. Anfallaren Connor Hall i synnerhet. Parkinson är en lysande manager som lyckas hålla kvar dem förra säsongen. Denna säsongen känns dock ännu tuffare och även om Parky kommer nära kan han inte hålla denna sargade och tunna truppen kvar i The Championship en säsong till. (#22)
(23) ROTHERHAM UNITED
Hyllman. Tillbaka i Championship efter att ha vunnit League Ones playoff förra säsongen under sin första säsong. Hade det väldigt svårt i Championship förra gången de var uppe och var då avhängda nästan mest hela säsongen. De kommer självfallet få det svårt även den här gången men med Paul Warne som manager står Rotherham ändå bättre rustade den här gången. Ett mer helhetligt fotbollslag, och inte minst ett målfarligt lag, som har fått väldigt tydliga roller på planen inom en lika tydlig spelidé. Kommer få kriga för att hålla sig kvar i Championship men bli heller inte förvånade om de håller sig kvar. (#23)
Linhem. En klubb som ofta uppfattas som anonym och karaktärslös (det är så himla konstigt att döpa sin arena till New York Stadium) men som lyckas ställa upp med spännande lag ibland. Förra säsongen var oväntat bra. Under vissa perioder var man League Ones bästa lag som pucklade alla möjliga lag. Från 9:e december till 24 februari var man obesegrade i ligaspelet. De slutade dock bara fyra och de var långt bakom Blackburn och Wigan. Känslan är att det saknas tillräckligt med kvalitet för den nivån. Det är många som redan har misslyckats i The Championship. Kanske har de fått nytändningen och utvecklingen som krävdes? (#23)
(22) HULL CITY
Hyllman. Alltjämt en klubb som brottas med sina problem och interna konflikter där familjen Allam fortfarande kontrollerar klubben. Nigel Adkins är en duglig tränare som helt klart försöker spela med och göra det bästa av en dålig situation, men med konsekvensen att supportrarna har svårt att identifiera sig med honom. Det ser tungt ut för Hull City sedan lagets hela ryggrad har lämnat under sommaren med spelare som Michael Dawson, Sebastian Larsson, David Meyler och Allan McGregor. Det är ledande spelare som lämnat klubben och huvudsakligen ersatts med yngre förmågor. Det kan visa sig väldigt tunt i Championship. (#22)
Linhem. Det var en bedrövlig säsong ifjol. Jarrod Bowens genombrott var en av få ljusglimtar, kan han återfinna formen från framför allt början av förra säsongen skulle det göra mycket. Problemet är att man tappat en hel mängd bra spelare. Allt ifrån rutinerade pjäser till sina finaste talanger. De har gjort ett par potentiellt fina värvningar men den sortens värvningar som passat bättre in i en klubb som har någon struktur överhuvudtaget. Gillar Nigel Adkins starkt men detta jobbet är för tufft samtidigt som han gått flera säsonger utan några större framgångar nu. (#24)
(21) BLACKBURN ROVERS
Hyllman. Givet allt beröm som Wigan ådrog sig förra säsongen i League One är det lätt att glömma bort att Blackburn var mer eller mindre helt jämna med dem, och att de i Bradley Dack hade seriens kanske främsta spelare. Tony Mowbray tog över laget inför förra säsongen och har genomfört en tyst revolution både på planen, och skapat ett ettrigt och hårt arbetande fotbollslag, och vid sidan av planen där alla problem som har följt med Venkys kanske inte har gått upp i rök men ändå blivit mer hanterbara. Det har blivit en helt annan uppslutning runt laget. (#21)
Linhem. Blackburn känns mer tillbaka än på flera säsonger. Mowbray har fått en nytändning och i Bradley Dack finns det enorm potential för vackra mål men också mycket dumheter. Förhoppningsvis kan han följa upp förra säsongens bravader tillsammans med sin radarpartner Danny Graham. Man kan inte räkna med att mittbacken Charlie Mulgrew gör 14 mål denna säsongen också men hans fem frisparksmål var ingen slump. Skulle gärna se dem förstärka lite till då man tappat flera viktiga lånespelare från ifjol men Joe Rothwell framför allt är en passande värvning till innermittfältet. Laget har kanske inte enorm potential men de visade prov på konsekvent bra fotboll ifjol som lär överraska många. (#19)
(20) WIGAN ATHLETIC
Hyllman. Var väldigt bra i League One förra säsongen men kan lida något av fenomenet att vara för bra för League One men något svaga för Championship. Nu är Wigan ett lag på frammarsch igen, jämfört med tidigare säsonger i Championship, under en dynamisk tränare i Paul Cook och dessutom nytt ägarskap. Viktigt att nyckelspelare som Nick Powell, Will Grigg, Sam Morsy, Michael Jacobs med fler faktiskt tar klivet upp och lyckas prestera i Championship. Attraktivt spelande lag som kommer ta sina skalper under säsongen. Just nu en något tunn spelartrupp. (#19)
Linhem. Paul Cook har varit en bra manager i League One och League Two i flera säsonger nu som äntligen får bevisa sig i The Championship med en spännande trupp. Laget är framför allt ungt och ganska orutinerat vilket är oroande men samtidigt finns potential i överflöd. Oron finns över att Will Grigg för tredje gången ska misslyckas med steget upp till The Championship och att varken Michael Jacobs eller Nick Powell varit lika effektiva här heller. De är dock denna gången här med ett bättre lag som förstärkt på rätt ställen. Spännande att se Callum McManaman tillbaka i en av få klubbar där han varit bra. Dessutom imponerande att de denna säsongen både släppt en Reece James till Sunderland och lånat in en annan Reece James från Chelsea. (#20)
(19) QUEENS PARK RANGERS
Hyllman. Transferembargo under säsongen och böter att betala, men det måste ändå vara någon slags lättnad för QPR att konflikten gällande brottet mot Football Leagues financial fair play-regler är över. Ian Holloway har lämnat klubben och ersatts av Steve McClaren, en anställning jag är något tveksam till. QPR har samtidigt en rätt spännande spelartrupp med intressanta spelare som Massimo Luongo, Josh Scowen, Luke Freeman, Matt Smith och så vidare. Kan McClaren sätta in dem i ett mer modernt taktiskt system blir QPR inte ofarliga den här säsongen, även om de är för tunna att kunna utmana toppen. (#16)
Linhem. Det finns talang i QPR. De öser ur sig talanger och få av dem gjorde bort sig ifjol. Dessvärre har de inte alltför mycket annat att tillgå och det var länge sedan Steve McClaren imponerade som manager. De har förlorat flera tongivande spelare från ifjol som Jack Robinson, Nedum Onouha, och Alex Smithies. Och McClaren är inte managern jag skulle lita på att bygga upp ett nytt försvar. Det som räddade dem ifjol var ett otroligt starkt mittfält där Luke Freeman var en av ligans bästa spelfördelare medan Massimo Luongo och Josh Scowen gjorde allt annat. Utan ett av ligans bättre centrala mittfält och supersub Matt Smith hade QPR varit illa ute redan ifjol. Starkt bara om QPR får behålla Freeman och Luongo, mycket annat har de inte att förlita sig på. (#21)
(18) READING
Hyllman. Jaap Stam fick säcken sedan Reading slutat sjutton placeringar sämre under dennes andra säsong jämfört med sin första. Ingen märklig utveckling kanske sedan Reading inför säsongen tappade både Ali Al-Habsi, Danny Williams och Yann Kermorgant, men Stam anpassade aldrig taktiken därefter. Nu är det Paul Clements tur att göra bättre ifrån sig med ungefär samma förutsättningar. Räkna inte med att det går så värst mycket bättre, även om det ska bli intressant att se vad Modou Barrow kan bidra med sin fart och genombrottsförmåga. (#17)
Linhem. Paul Clement har bevisat att han kan börja starkt med ett lag men taktisk flexibilitet eller långvarig framgång har han inte bevisat ännu. Reading har en sargad spelartrupp fast mellan olika spelstilar. Hade det inte varit för ett par riktiga pangvärvningar som Marc McNulty (25 mål för Coventry ifjol), David Meyler, och Andy Yiadom hade jag trott Reading skulle åka ur, som så många andra tippat. Kan de få behålla Liam Moore också kanske de kan motbevisa belackarna och sluta bekvämt i mitten av tabellen. (#18)
(17) MILLWALL
Hyllman. Gjorde en strålande säsong i Championship förra säsongen där de länge sniffade på en playoff-plats som nykomling. Spelar en enkel, rättfram och många gånger effektiv fotboll. Neil Harris har byggt ett nära sammansvetsat lag som inte viker en tum oavsett motstånd. Jag har samtidigt svårt att de ska kunna upprepa förra säsongens bravader, det brukar finnas ett ganska tydligt bäst före-datum på den här typen av fotbollslag. Jag tvivlar på att Millwall åker ur Championship men de kommer befinna sig i dess ingenmansland och sladda nedåt en smula mot slutet av säsongen. (#20)
Linhem. Jag tror inte heller Millwalls bragd ifjol var början på något stort. Men det är lite oroande att truppen inte förstärkts mer och att Steve Morison inte blir yngre. Det som talar för dem är att det faktiskt har gott om yngre nyckelspelare med genuin kvalité som framför allt George Saville, Shaun Hutchinson, Jake Cooper, och Jed Wallace. Kan de börja skola in en ersättare till Morison finns chans att de återigen blir ett svårslaget lag i mitten av tabellen. Hur de lyckats behålla sin mittfältsgeneral George Saville vet jag inte. (#14)