Riyad Mahrez var så klart en fantastisk spelare för Leicester. Det var också ganska tydligt under de två senaste säsongerna, i synnerhet under den nyss avslutade säsongen, att han nog verkade ha ansett sig gjort sitt i Leicester och såg sig om efter något annat. Kan det i själva verket vara positivt för Leicester att Mahrez lämnat klubben och de får möjlighet att gå vidare?
Eliasson: Nja jag vet inte om man kan säga att det är positivt. Mahrezsagan tillhör inte den kategorin där storstjärnor har tvingat sig bort från klubben genom att prestera dåligt på planen. Tvärtom så har ju Mahrez en väldigt stark fjolårssäsong bakom sig rent individuellt sätt. Sedan så börjar kritiken som Puel fick erfara i Southampton angående hans oförmåga att få till en väloljad offensiv att kännas allt mer befogad. Även nu i Leicester så har offensiven stundtals känts något enkelspårig och man har varit beroende av spelare som sitter inne på kvalitén att kunna göra det på egen hand. Mahrez har ju varit den spelaren ofta. Och om man tar sig en titt tillbaks på Puels förflutna så har ju behovet efter sådana spelartyper varit relativt hög. Kanske anledningen till att Ben Arfa framstod som Ligue 1:s bästa spelare nästintill var just på grund av att Puel tillät honom göra lite som han ville. Och detta öppnar ju upp en självklar fråga. Varför inte just hämta in nämnda Ben Arfa som en slags ersättare till Mahrez? Puels Lille saknade de stora stjärnorna i offensiven även om ”baggen” Odemwingie, Moussilou och underskattade schweizaren Gygax var gedigna spelare på den nivån så är det ju inte sådana som platsar i kategorin som nämns här ovanför. Det var ju just en urstark defensiv man främst levde på. Fotbollen har ju utvecklats en hel del sedan dess och fransmannen har kvar att bevisa att han har vad som krävs för att träna en klubb som aspirerar om att kriga på övre halvan i en av världens mest konkurrenskraftiga ligor.
Hyllman: Jag tror sällan det är bra sett till helheten att bygga laget på spelare som hellre tänker sig bort någon annanstans. Inte alltid så att det uppenbart syns på planen under match men det är sådant som framgår bland spelarna, märks på träningsplanen, och ligger där och gror. På så vis tror jag det är nyttigt för Leicester att nu stänga böckerna och gå vidare. Sedan kommer det alltid pratas om ersättare till en spelare som Riyad Mahrez. Den som ligger mest direkt till hands att betraktas som ersättare är James Maddison, som tog Championship med storm förra säsongen i Norwich. Kan han ta klivet upp i Premier League? Det glöms ofta bort med sådana här spelare att Leicester när de en gång värvade Riyad Mahrez inte värvade RIYAD MAHREZ, utan just bara Riyad Mahrez. Vad som vi nu betraktar fantastiskt har vi sällan redan från början sett som fantastiskt. Kommer James Maddison bli JAMES MADDISON eller är det någon annan som kliver fram med stora bokstäver?
Linhem: Det kan förstås vara positivt, ingen spelare är omöjlig att ersätta. Men det är inte lätt att ersätta en spelare som varit så viktig för Leicester i flera säsonger och har ett härligt samarbete med Jamie Vardy. Det är något oroande att de inte riktat in sig på någon direkt ersättare till Mahrez men kanske är det vettigare att ersätta honom med ett annat system? Jag är inte säker på vilket men för att få det bästa ur James Maddison bör han spelas som en Nr. 10 vilket Leicester inte riktigt gjort tidigare. Med tanke på antalet assist han ordnade åt klart sämre anfallare än Vardy i Norwich kan detta vara början på en vacker vänskap. Jag är väl dock inte helt säker på att Puel är rätt manager att ta Leicester mycket längre men å andra sidan är det svårt att klaga på förra säsongens niondeplats. Och förutom Mahrez ser laget nu starkare ut än innan, såvida man inte tappar Maguire nu också.
Stora delar av de nyckelspelare som var med och vann den osannolika ligatiteln med Leicester är nu borta, sålda eller på annat sätt utbytta, och detta är första säsongen sedan dess som Leicester startar säsongen utan någon på tränarbänken som hade en direkt del i den bragden. Hjälper det Leicester att få mer och mer distans till drömsäsongen, minskar det pressen, underlättar det förnyelse och nytänkande?
Hyllman: Att försöka besvara sina egna (lätt ledande) frågor är kanske inte alltid den mest givande sysselsättningen. Det säger kanske sig själv att jag tror det kan vara till Leicesters fördel. Att orka förnya sig efter att ha vunnit ligan kan vara svårt och besvärligt nog även för en storklubb som ständigt har kravet på sig att vinna titlar, för en klubb som Leicester kan det vara nära nog omöjligt. Det blir många heliga kor som måste slaktas. Och vi har sett tendenser av detta med Leicester. Både i spelartruppen där vissa spelare nog borde ha fasats ur för något år eller så sedan, och på tränarbänken där kanske gavs mer tid och utrymme åt Craig Shakespeare och dennes kabal än vad som förmodligen var motiverat. Claude Puel är nu tränaren som får möjlighet att på riktigt påbörja Leicesters nästa fas i sin utveckling. Var bråken som präglade förra säsongen en konsekvens av de faktorer jag tagit upp här, eller en konsekvens som hade mer med just Puel att göra? Det är något denna säsong kommer visa.
Eliasson: Vill först börja med att förtydliga att jag tycker det var helt rätt av Leicester att sälja Mahrez. Det är som Hyllman säger inte särskilt gynnsamt för dynamiken och moralen i omklädningsrummet om en spelare så uppenbart längtar bort. Men jag fokuserade enbart på den spelmässiga faktorn där jag som sagt upplever att Puel har ett behov av spelartyper som kan luckra upp motståndarförsvaret när idéerna slår slint. Och nu över till fråga två där jag också tvingas ställa mig i samma led som huvudbloggaren själv. Det finns en del exempel på klubbar som blivit alldeles för sentimentala och som fått betala bittert för det. Tänker väl främst på Berlusconis Milan som under Ancelottis senare tid där man var i behov av lite förnyelse men man ville helst inte göra sig av med någon av sina gamla hjältar. Hade det inte varit för att Kaka förmodligen var världens bästa fotbollspelare vid den tidpunkten så hade tappet för dem nog synts ännu tydligare. I Leicester så är det en del av guldhjältarna som börjar bli bli till åren och andra var och är inte särskilt bra heller i mitt tycke. För att nämna ett exempel så är min åsikt den att Danny Simpson fortfarande är av de sämre högerbackarna i Premier League. Däremot vet jag inte om detta har minskat på trycket och förväntningarna. Jag upplever lite grann att förhoppningarna och förväntningarna just nu är högre än dem var vid samma tidpunkt ifjol.
Linhem: Det är nog vettigt på många sätt att inte fastna i gamla framgångar. Till exempel undrar jag hur känslokalla de kommer lyckas vara med Vardy när åldern berövar honom på hans snabbhet och effektivitet. Jag gillar annars hur Leicester stärkt laget på senare tid. Man utnyttjar den starka position som Premier League har i världen och sin titel för att locka till sig riktigt bra spelare. Det är väl mest frågan om Puel kan få ut maximalt från dem. Spelare som Demarai Gray och Iheanacho har mer fotboll i sig än de fått ur sig hittills. Att behålla Puel känns till viss del att bevara Leicesters identitet som ett defensivt stabilt lag med snabba kontringar. Sett till ligatiteln vore det dumt att förändra ett vinnande recept men kanske de bör utvecklas nu när man tappat flera nyckelspelare som gjorde ligatiteln möjlig? Det som är bekvämt för ägarna i denna frågan är att Puel antingen gör dem nöjds med fler stabila mittenplaceringar eller så är han väldigt lätt att sparka vid en period av sämre resultat utan några som helst protester från fansen. Skulle Puel få sparken är det i och för sig inte otroligt att Leicester hittar en ny manager som inte försöker förändra eller utveckla laget för mycket.
Vad ska man egentligen förvänta sig av Leicester? Ligatiteln har förskjutit det hela och det är lätt att glömma bort att bara säsongen dessförinnan fick de göra en great escape bara för att hålla sig kvar i Premier League. Men ska de vara ett stabilt mittenlag, ska de nypa en av de europeiska cupplatserna, ska de till och med kunna utmana om en Champions League-plats om laget presterar på max?
Linhem: Jag tror en mittenplacering bör vara vad man kan förvänta sig av Leicester. Även om risken finns att de sker något av en kollaps om man förlorar fler viktiga spelare än Mahrez. Stoke prenumererade också på niondeplatsen innan de plötsligt blev nerflyttade. Det är lite synd att Leicester inte försöker göra mer, inte försöker utmana riktigt. Deras ledning känns ganska belåten med att sluta i mitten av tabellen, vilket inte är korkat men sett till fansens reaktioner är ganska oinspirerande. Varför inte försöka plocka in nästa generation av Leicester stjärnor. Göra värvningar som chockar fotbollsvärlden. Risken är god att storsatsande lag som West Ham, Wolves, och Fulham passerar dem. Förutom Stoke är även Swansea och Southampton exempel på hur snabbt en stabil mittenplacering kan försvinna under fötterna på dem. Jag skulle dock bli väldigt glad om Leicesters nya stjärnor är James Maddison och Demarai Gray till exempel. Fruktansvärt underhållande spelare. James Maddison tog över Wes Hoolahans plats i Norwich (och mitt hjärta) med lätthet ifjol. Han bör vara redo för Premier League men jag vågar inte riktigt hoppas på plötslig succé samtidigt som Norwich bevisade att man kan sluta på nedre halvan även med en sensationell Maddison i laget.
Hyllman: Allt som var så fantastiskt med att Leicester vann den där ligatiteln var att det absolut inte var det minsta realistiskt att de skulle göra det. Hade det varit realistiskt hade det inte varit fantastiskt. Alltså är det så klart inte realistiskt att förvänta sig att de skulle göra det igen. Ändå kommer det faktum att de inte slåss om den där ligatiteln alltid medföra någon form av kanske inte uttalad besvikelse. Sådan är ödets lott för Leicester. Det vore dumt att säga att de bara har sig själva att skylla, men de kan i alla fall inte göra något åt det. Leicester har samma potential som Everton, West Ham, Newcastle, Southampton med flera liknande klubbar att inta den övre halvan, nypa en europeisk cupplats, vinna någon av cuperna och utgöra ett ständigt latent hot mot de sex klubbarna som just för stunden ses som ligans makthegemoni. Alltså är detta vad vi ska förvänta oss av Leicester.
Eliasson: Jag är ganska förtjust i Leicester som klubb därför att man så länge som jag funnits aldrig har brytt sig om att göra vad massåskådaren hävdar att man ska göra (jag själv inkluderas i denna skaran med). Leicester har ungefär samma coolhetsstatus som din farmor men fråga dig själv om det finns någon som lagar godare gröt än farmor din? Att säga att Leicesters ligatitel var orealistisk är snudd på en underdrift. Hade det varit en Hollywoodfilm så hade de flesta stört sig på att det var alldeles för sagolikt. Ett lag vars ryggrad bestod av en ratad försvarslinje, en anonym mittfältare värvad från Caen i mittenträsket av Ligue 1, en algerier som någon säsong tidigare hade nött bänk i Le Havre i Ligue 2 samt en anfallare som spelade i amatördivisionerna vid 23 års ålder. Och detta gäng leddes av världens kanske kändaste förlorartränare Claudio Ranieri. Italienaren som hade gått genom hela sin hyfsat meriterande tränarkarriär utan att plocka hem en enda titel (detta är inte sant men det var vad folk hävdade där och då). I alla fall så var det inte många som hyllade deras aktioner på transfermarknaden på den tiden och det var inte många som hyllade tillsättandet av Ranieri heller. Leicester har i mitt tycke fortsatt jobbat efter sin skräddarsydda mall och det är svårt att kritisera dem för detta med tanke vilken framgång detta arbetssätt trots allt har gett dem. Men håller med Linhem om att man besitter en kvalité och en bredd i truppen som öppnar upp för flera tänkbara spelsätt. Däremot håller jag inte riktigt med om att Leicester uppträder belåtet. Problemet för Southampton och Stoke känns mer som att det låg i att man verkade ha tappat bort stigen och vandrade runt i skogen som vilsna själar. Leicester står än så länge stabilt på marken. Puels utmaning ligger i att försöka få ut mer av spelarmaterialet snarare än att Leicester måste värva en massa. Kanske Mahrezförsäljningen kan bli en förklädd välsignelse för flertalet spelare. Pjäser som Andre Silva, Vicente Iborra och Ahmed Musa har alla i teorin varit bra värvningar men de har inte lyckats fått ut all den kvalitén som de sitter inne på. Sedan tror jag inte att Leicester har värvat färdigt heller utan planerar ytterligare ett tillskott. Får Puel ut den kvalitén som finns i truppen så finns potentialen där för att hacka storklubbarna i hälarna definitivt. Men vad som bör förväntas är nog vad alla tycks vara inne på. Att Puel lyckas med någonting mittemellan succé och flopp.
Detta om vad vi har rätt att förvänta oss av Leicester. Men vad kommer vi då få av Leicester den här säsongen? Var någonstans i tabellen slutar de och kan de hitta på något i någon av cuperna?
Linhem: Jag tror på en ganska normal säsong av Leicester. Maddison blir en succé, försvaret ser stabilt ut, Vardy gör ett dussin mål, Chilwell gör en audition för landslaget, Demarai Gray får ett genombrott, och Leicester fansen fortsätter klaga på Puel. Det hade varit härligt med en riktig cuprun för att få rävarna att älska Puel men det lär undgå dem dessvärre. Leicester undviker att upprepa Stokes kollaps men lyckas inte avancera i tabellen. Jag tror Puel överlever anpassningsperioden efter Mahrez men jag kan inte säga att jag är helt säker. Och skulle jag fortsätta spä på det som oroar mig med Leicester är det just att man sparkar Puel, Vardy visar ålderstecken, att mittfältet är en billig kopia av vad det en gång var, och om Maguire lämnar kan ingen fylla det enorma hålet. Håller jag på att övertyga mig själv om en katastrof för Leicester! Nej då, de löser detta. James Maddison blir en av få personer från Coventry som älskas där borta på andra sidan av M69:an i Leicester. – (10)
Eliasson: Jag kommer blanda det jag tror med det jag hoppas på lite grann nu i mitt tips. Jag tror att Leicester befäster sin stämpel som det enda riktiga mittenlaget i Premier League för stunden. Man kommer ligga stabilt i mitten hela säsongen utan att blicka vare sig ned eller uppåt i tabellen. Ligan kommer vara såpass jämn givetvis att man flertalet gånger under säsongen kommer ha rejält med häng på europaplatserna, men varje gång den verkliga chansen finns så kommer man att förlora vitala poäng. Detta är vad jag tror men sedan hoppas jag också på en ordentlig cup-run från Leicesters sida där man tvålar dit något storlag och tar sig enda vägen till final. Och väl i finalen så tar Puel revansch på finalförlusten med Southampton. Men jag har en stark magkänsla att Leicester kommer att knipsa banden med Puel efter säsongen och precis som när Southampton gjorde det så kommer vi att brottas med frågeställningen om det var rätt eller inte. Och svaret skulle hänga på vem Leicester ersätter honom med. Southampton gjorde misstaget att anställa Pellegrino som man inte hade särskilt god koll på för att senare ge honom en uppgift att lösa som inte ingick i argentinares expertområde. Vandrar Leicester i samma fotspår så kommer Linhem få helt rätt med sin Southamptonliknelse. Och händer detta kommer nog Mike Ashley komma knackades och erbjuda Puel den fantastiska möjligheten att ta över efter Benitez i Newcastle. Denna gången kommer fransosen kanske inte tacka nej även om jag skulle råda honom till att göra det. Leicester slutar på nionde plats. – (9)
Hyllman: Jag tror att Leicester kommer stabilisera sig under Claude Puel, det kommer inte vara den berg- och dalbana det varit de senaste säsongerna. Enda frågan är kanske var det kommer stabilisera sig. Kommer Puel få någon ordning på Leicesters anfallsspel, i synnerhet med de förändringar inför säsongen som påtvingats honom? Delvis, men inte tillräckligt gissar jag. Utan att övertyga tror jag de kommer parkera sig runt mitten av tabellen, med option på högre platser i tabellen. Cupspelet var en besvikelse förra säsongen där Leicester hade kunnat vinna båda cuperna men delvis kastade bort sina chanser. Den här säsongen förväntar jag mig bättre av dem. I ligan slutar de tia. – (10)