Sällan har väl en säsong i engelsk fotboll varit så präglad av en spelares individuella briljans som Liverpool förra säsongen var av Mohamed Salah. Sådan kvalitet är aldrig någon tillfällighet, men kan Salah vara lika dominant även denna säsong och, om inte, kan de i så fall kompensera för detta?
Hyllman: Mohamed Salah kommer vara fortsatt extremt bra för Liverpool, han är knappast någon one season wonder så som alltid brukar vara farhågan eller önsketänkandet snarare får man väl säga, från motståndarsupportrarna. Däremot kommer helt säkert motståndarlagen hitta nya sätt att försöka eliminera det hot han faktiskt utgör. Salah överpresterade kopiöst i termer av mål och assists förra säsongen jämfört med ”förväntat” antal mål och assists och det är kanske inte helt realistiskt att tänka sig att han ska prestera riktigt lika bra i det avseendet. Andra spelare behöver alltså rycka in. Men Liverpool är heller inte ett one man team. Än mindre den här säsongen då de har förstärkt sitt mittfält markant vilket gör det mindre statiskt och mer målfarligt.
Linhem: Kan tycka man glömmer bort Firminos roll, hur Mané anpassade sig till en mer tillbakadragen roll, den trions samspel, och hur man spelade Salah ifall förra säsongen enbart ska defineras av Salahs individuella briljans. Men visst, det är svårt att upprepa den sortens säsong. Det som talar för en fortsättning är väl att hans prestationer var så genomgående bra och höll hela säsongen. Både i ligan och i CL. Inte bara mål, utan assist också. Han spelar med ett otroligt självförtroende. Det positiva är som nämnt att man förstärkt mittfältet, genom att värva Liverpools första defensiva mittfältare på år och dar och Naby Keita. Det ska bli kul att se Keita dra igång en kontring och slå de där fina välavvägda raka passningarna i djupled till Salah och gänget. Jag gillar att Liverpool värvat in Shaqiri, delvis som en Salah-back up och delvis som ett extra vapen som Liverpool saknade ifjol. Jag, som kroniskt orolig Liverpool-supporter, skulle gärna se mer breddvärvningar till anfallet(då Klopp uppenbarligen inte litar på Harry Wilson, Ben Woodburn, Ryan Kent, och Sheyi Ojo för de rollerna). Det var pinsamt att se Danny Ings efter alla sina knäskador spela som ytter ifjol. Hur Klopp faktiskt klarade att rotera sin topptrio ifjol utan några bra alternativ har jag inte riktigt förstått än. Solanke avslutade som om han bedrev ett korståg mot floskeln ”Till och med jag skulle kunna göra tio mål om jag spelade med topplag X”.
Eliasson: Alltså jag tänker ju att den säsongen som Liverpool hade innan Salah anlände fungerar som ett slags bevis för att man definitivt skulle kunna kompensera för det. Man spelade trots allt in fler poäng den säsongen i ligan. Men det har ju blivit en populär sak att hävda att Liverpool är ett ”one-man team”, men människor som ofta säger den sortens saker har alltid tankesättet att om den spelaren skulle försvinna så ersätts han inte av någon, det laget kommer hädanefter spela med tio man på planen. Jag är en av dem nissarna som hävdar att många spelare på toppen håller en likvärdig kvalité trots att flera av dem har en världsklasstämpel snurrandes över sig medan andra inte har det. Och skillnaden i anseende är mer kopplat till förutsättningarna som spelarna har än någonting annat. Salah var en helt okej spelare i ett topplag i Serie A men i Liverpool är han ansedd som en absolut världsklasspelare. Har egyptiern alltså blivit två snäpp bättre på Anfield eller är det bara så att spelmodellen i Liverpool matchar och framhäver hans färdigheter perfekt medan Romas inte gjorde det? Linhem har pratat om resterande delen i den beryktade anfallstrion och allihop är vitala för Liverpool och det är lite så jag ser på det, att anfallstridenten som helhet håller absolut världsklass.
En relativt sett svag start på förra säsongen var något som tidigt hakade Liverpool av titelstriden och bidrog till att göra Man Citys försprång större än vad det kanske i realiteten är. Under våren såg det betydligt jämnare ut. Jürgen Klopp har den här sommaren planerat försäsongen för att kunna pumpa igång på alla cylindrar redan från första omgången. Klokt, eller kan det komma surt efteråt?
Eliasson: Det är givetvis helt rätt agerat från Klopps sida. För det första så sänder det ut rätt signaler att Klopp har adresserat problemet från ifjol med den lite för långa startsträckan. Sedan så ska man ju inte glömma heller att Liverpools trupp i år är något bredare. Framförallt på det centrala mittfältet där slitaget alltid riskerar att bli som allra störst i ett Klopplag. Det är många löpmetrar som förväntas av en där. Väldigt synd dock med Oxlade-Chamberlains skada som gör att ett väldigt lyxigt läge förvandlas till ett lite mindre lyxigt läge och det kan ha konsekvenser.
Hyllman: Svaret riskerar väl bli en banalitet eftersom det naturligtvis alltid måste vara klokt att inte tappa några poäng i onödan. Men det är desto viktigare givet att Man City nu har satt ribban så högt och att det helt enkelt inte funkar att låta dem bygga upp ett tidigt försprång igen. De ljusblå kan så klart babbla om sitt stora försprång i poäng men utan säkeravståndet ned till de andra lagen som de fick lite till skänks förra säsongen så får säsongen och titelstriden en helt annan press och dynamik. Rätt tänkt av Jürgen Klopp således att börja snabbt, särskilt som det efter VM kan ta lite tid för Man City själva att komma igång. Här är det istället Liverpool som har chansen att ordna till ett litet försprång om de sköter sina kort rätt.
Linhem: Det känns smart att få en pigg start på säsongen. Det känns ju som att andra lag kanske är i större förändring, skulle kunna vara dåligt förberedda, eller helt enkelt har mycket spelare som är trötta efter VM. Det gäller förstås också att inte bli en ”hare” för övriga lag och bli helt tröttkörda lagom till vintern. Det kommer förstås tillkomma komplikationer och lag som avslutar en säsong starkt behöver inte nödvändigtvis börja nästa bra, men det är ett bättre Liverpool som börjar denna säsongen. Framför allt är det nästan ett helt annat försvar. Alisson är helt ny, Van Dijk är ganska ny, och varken Alexander-Arnold eller Robertson startade säsongen som förstaval. Därtill har mittfältet förstärkts i sommar. Liverpool är ett av lagen som ser mest redo ut för ligastarten. Man får väl hoppas att alla dessa försäsongsmatcher och intensiva träningspass är tajmade perfekt.
Det går säljrykten om Nathaniel Clyne vilket skapat oro i leden. Har inte Liverpool sin högerback redan i Trent Alexander-Arnold däremot? Är det inte möjligt för Liverpool att samtidigt jaga titlarna och våga lita på kidsen? Samma frågeställning gäller Rhian Brewster som trots stort intresse från Bundesliga precis skrev på nytt kontrakt med Liverpool.
Hyllman: Det måste vara möjligt. För mig är det självklart att Trent Alexander-Arnold är förstavalet på högerbacken tills vidare, i synnerhet efter den säsong han precis har haft. Liverpool kommer från sin bästa säsong på länge och de grejade hela säsongen utan Nathaniel Clyne, varför skulle de plötsligt nu börja känna oro för att vara utan honom? Med Rhian Brewster i klubben och med den talang han besitter är det för mig en smula svårt att förstå varför Liverpool fortfarande håller på och dribblar runt med slaggprodukter som Danny Ings och Daniel Sturridge. Okej, de kanske mest har placerat dem i skyltfönstret för att lättare kunna sälja dem. Koppla tillbaka till förra frågan, jobba smart med Brewster, Solanke och Woodburn bredvid Shaqiri som backup till den ordinarie trion och Liverpool har bredd, spets och utvecklingsbarhet i sig att kunna starta säsongen snabbt och därefter öka.
Linhem: Självklart bör Alexander-Arnold fortsätta få förtroende. Efter förra säsongen vore något annat bisarrt. Med det sagt kan jag se det nyttiga i att behålla Clyne. Det gör att Joe Gomez förhoppningsvis kan fokusera på att spela mittback och att Liverpoolsupportrar slipper se Klavan i annat än cupmatcher eller riktiga nödfall. Dessutom är Clyne (och Milner och Gomez) en bättre vänsterback än Alberto Moreno. Med det sagt är det antagligen också en smart affär att sälja Clyne ifall bra bud kommer och plötsligt har ju Liverpool blivit bra på att ta betalt för sina spelare (prisa Michael Edwards!). Skulle det krisa finns Gomez, Camacho har imponerat som högerback på försäsongen, och Milner finns ju alltid. Ska man satsa på flera fronter gillar jag idén av att ha en bredd trupp och gärna ha flera kapabla ytterbackar. En anledning till att Brewster inte fått chansen än är att han varit långtidsskadad ett tag nu, likaså hade Woodburn en del skadeproblem ifjol. Det ursäktar förstås inte att Danny Ings med sitt halvdussin allvarliga knäskador får speltid eller att man återfår hoppet om Sturridge. Jag är helt med på tanken att fylla ut med ungdomar, det är fler ute på lån nu som jag gärna sett få speltid. Det försvagade två positioner ifjol när man skulle flytta Oxlade-Chamberlain till en ytterplats när han var så bra i mitten. Jag kan dock tänka mig en rutinerad ytterforward till i truppen, som Maxi Rodriquez när han blev en publikfavorit. När vi ändå pratar om ungdomar är jag kanske mest intresserad av unge Curtis Jones som verkar stå högt i kurs inom klubben. Jag tror han spelat i varje försäsongsmatch hittills och trots att han är född -01 har han sett bra ut mot vuxet motstånd. Det är inte helt rimligt att han ska få speltid annat än i de inhemska cuperna men där bör han vara gjuten i startelvan, likt Alexander-Arnold var förrförra säsongen.
Eliasson: Man tycker ju att Liverpool borde ha större tilltro till sina ungdomar. Klopp har ju trots allt ett ganska fint track record där när hans ligavinnande Dortmund hade en ryggrad mestadels bestående av unga talanger. Hummels, Schmelzer, Sahin, Subotic, Bender, Großkreutz, Lewandowski, Kagawa och Götze var alla i tidig 20-års ålder eller yngre. På sätt och vis så kan man ju hävda att det är ytterst viktig detalj för Klopp spelmodell att ha många yngre spelare eftersom det krävs sådan ordentlig dos med energi för att fungera optimalt. Men kanske Klopp har blivit påverkad av den ökade pressen? I Dortmund kunde han ha råd med sämre insatser och kunde på ett helt annat sätt låta spelarna växa in i rollerna. Den lyxen har han ju inte på samma sätt i Liverpool. Pojken med de tre förnamnen borde definitivt ha gjort högerbackspositionen till sin nu i inledningen men det skadar väl inte att ha lite extra konkurrens på positionerna antar jag.
Medgång är en sak. Liverpool är bra i medgång. Jürgen Klopp är bra i medgång. Men med tiden och med de allt större investeringarna följer också kraven och de allt högre förväntningarna och med dem, om de inte riktigt infrias, följer också kritiken. Hur är Liverpool och Jürgen Klopp funtade att hantera den pressen och sådan eventuell motgång?
Linhem: Obehaglig fråga måste jag säga. Liverpool har ju systematiskt i snart 30 år varit dåliga på att hantera press och motgång. Nästan alla andraplatser följs upp av placeringar utanför toppfyran. Baserat på Klopps tidigare klubbar verkar det också finnas ett bäst före-datum, även om Dortmunds stora skadekris borde vara mer undviklig. Det som talar för att man kan hantera pressen är att man trots allt löste det bra ifjol och på ett smart sätt försöker sina svagheter. Att man har ett ganska ungt lag trots allt och inte behöver hålla tummarna för att spelare ska fortsätta prestera på samma nivå trots ålder. Känslan, som förstås kan förråda, är att laget fortfarande är på uppsving. Det känns som att man kan och är gjorda för att utmana om ligatiteln och spela i fler finaler. Inte för att jag skulle våga tippa det eller skulle bli förvånad om man plötsligt slutar femma igen, men objektivt ser det lovande ut. Det finns andra topplagsmanagers just nu som verkar klart mer besvärad av pressen än Klopp, så länge han inte låter sig hamna i mediafällor.
Hyllman: Med klubbens historik och det rent objektiva förhållandet att har gått snart 30 år sedan Liverpool vann ligan senast så kommer det landa en fullständigt vansinnig press på Liverpool om de framåt våren skulle befinna sig i en skarp titelstrid. Förhoppningarna kommer vara enorma. Uppgiften för Jürgen Klopp blir att försöka vända detta till något positivt, hellre se möjligheten att bli historiska. Det här är ändå en säsong som markerar någon slags brytpunkt för Jürgen Klopp och Liverpool. Hittills har de kunnat spela relativt sett utan någon större press. Härifrån måste de börja förväntas vinna saker. Vilket oavsett vad man förväntar sig inte är någon alldeles lätt sak. Den största frågan tror jag är hur Jürgen Klopp själv hanterar hårdare bollar från omvärlden.
Eliasson: Kan tycka det är lite taskigt mot Klopp att hävda att han har ett slutdatum bara för att hans Dortmund började svaja mot sluttampen av hans tid där. Alla lag behöver ju förnya sig hela tiden, det slipper ingen undan. Dortmund blev sämre på grund av att vissa av nyckelspelarna blev äldre och mer skadebenägna medan andra lämnade för mer lukrativa erbjudanden. Dortmund hade inte musklerna att ersätta dem rakt av med likvärdiga pjäser och sedan fanns inte längre tålamodet från ledningen att skynda långsamt som tidigare samtidigt som Klopp förmodligen saknade energin för en nystart. Liverpool sitter i en annorlunda sits nu där kapitalet och möjligheterna finns på ett helt annat sätt. Det positiva för Liverpool är att några av nyckelspelarna ger intrycket av att vara i sina egna mentala bubblor hela tiden. Milner verkar tro att han jobbar på den lokala puben när han spelar på Anfield. Glidtackla världsstjärnor är som att svabba golv för honom. Och sedan har vi Salah som är som en vandrande positiv religiös stereotyp där han känns harmonisk i både kropp och själ. Att Klopp kommer stå för heta, passiv-aggressiva kommentarer i matchintervjuer känns givet. Men det mänskliga psyket är fragilt och i slutändan handlar mycket om att bollen helt enkelt bara ska studsa rätt.
Mittfältet och målvaktspositionen har fått en rejäl ansiktslyftning i Liverpool under sommaren. Är det tillräckligt för att göra nästa säsong till denna säsong? Hur slutar det för Liverpool i ligan till slut och kan de för en gångs skull göra något vettigt med de här förbaskade cuperna?
Eliasson: Det känns givet på pappret att den ultimata slutstriden kommer stå mellan Premier Leagues två mest älskade antihjältar. Liverpool har stått för tre ordentliga spetsvärvningar i Fabinho, Naby Keita och Alisson Becker. Fabinho är min personliga favorit av den trion med anledningen av att det är en fantastisk spelare som också fyller ett väldigt stort och viktigt behov för Liverpool. Alisson var en av de mest framstående målvakterna den gångna säsongen i Europa. Han visade att han har förmågan att vinna poäng åt sitt lag på ett sätt som endast målvakter av de högre kalibern kan mäkta med. Tycker ändå den värvningen hintar om en oförmåga hos Klopp. Roma ersatte Alisson med Robin Olsen vilket många har ställt sig kritiska mot. Förklaringen till detta ligger i att Monchi inte anser att man behöver en keeper av absolut toppklass om försvaret som helhet håller en hög nivå. Jag är enig i detta tänk. Jag tror att Liverpool kommer fortsätta att bjuda på en del defensiva blunders likt tidigare men nu har man tillgång till en målvakt som visat att han besitter förmågan att agera räddare i nöden när resten av försvarslinjen sviktar. Jag delar mångas optimism kring Shaqiri med. Visst har den trixiga köttbullen misslyckats i storklubbar tidigare men förutsättningarna är lite annorlunda den här gången. I Bayern kom han in som en stortalang som skulle visas upp för världen och i Inter kom han in som den tilltänkta lösningen på deras offensiva problem. I Stoke har han blandat och gett mycket men har ofta haft ansvaret att försöka bjuda på läckerheter och luckra upp motståndarförsvaret på egen hand. I Liverpool kommer han ha en mer lågmäld status och vara en i mängden och det kan nog fungera som lite av en frihet för schweizaren. Klopp verkar fast besluten att kamma hem en titel denna säsong med. Det kommer satsas på CL garanterat men jag tror inte Liverpool kommer ignorera det inhemska cupspelet då det kan bli ens sista räddning om allt annat misslyckas. Liverpool slutar tvåa och tar sig till minst en cupfinal. – (2)
Hyllman: Rimligtvis måste Liverpool på förhand betraktas som den främsta utmanaren till Man City om ligatiteln. Det betyder knappast att de är ensamma utmanare eller att det är någon självklarhet att de landar före övriga klubbar däruppe i toppen. Ta de sex storklubbarna och den inbördes ordningen dem emellan kan i grova drag bli hur som helst i slutänden, mycket beroende på hur säsongen rent praktiskt faktiskt utspelas. Här måste vi däremot prata om sannolikheter och ägna oss åt gissningar, och den bästa gissningen är att Liverpool slutar tvåa. Men om de slutar tvåa, eller sämre, behöver de gräva silver någon annanstans för att kunna hävda säsongen som en framgång. – (2)
Linhem: Jag gillar alla värvningarna, det är långt ifrån Poulsen och Konchesky detta. Det är snarare jag som vill ha någon mer billig rutinerad spelare som är nöjd med att inte få starta. Shaqiri uppfyller åtminstone rollen som en spelare som är bra nog för att starta men det är ett styrketecken om han sitter på bänken, vilket andra topplag jämnt brukar ha. Jag tror det vore svårt att göra fler stora värvningar utan att rubba lagets balans. Detta känns rätt. Efter Liverpools historia av målvakter under min livstid står jag tvärtemot Eliasson i frågan om att nöja sig med en målvakt som inte är av världsklass. Alisson kan förstås bli något av en besvikelse men att man åtminstone försöker uppskattas. Det känns lite fel att lägga så enorma pengar på spelare men Alisson hade ju redan spelat för Liverpool i CL-finalen om man antagit min idé om att lag får låna med sig en spelare av de lagen man slår i Champions League-slutspelet. Jag vill jättegärna att Liverpool går längre i de inhemska cuperna men jag ser ändå gärna att många unga spelare får mycket speltid, då andra topplag brukar klara detta borde betyda att det inte är någon omöjlighet. Skulle dock offra allt(vad har jag för användning av en vänsterarm egentligen?) om man faktiskt låg bra till för en ligatitel. Det skulle betyda allt. – (2)