Ombytta roller för Burnley i Europa League

Det är med andra ord en högst ovan roll för Burnley, rollen som storklubb. Men det är en roll de nu tvingas spela i Europa League-kvalet. När Burnley möter Aberdeen är det de själva som är Arsenal eller Man City mot Aberdeens Burnley. Det är plötsligt Burnley som jobbar med en lönebudget 20x motståndarens lönebudget. Det är plötsligt Burnleys spelare som är i relativa termer stjärnorna och mångmiljonärerna.

Det kan vara en svår övergång att göra, att gå från att vara den uppkäftige uppstickaren till den fantasifulle favoriten. Det innebär en skillnad på hur man förbereder sig för matchen, sätter sina tydliga spår i spelidé och lagets taktiska modell, och påverkar lika tydligt psykologin med vilken en match genomförs. Från att huvudsakligen genomföra sina matcher utan boll förväntas man nu göra saker med bollen.

Burnleys själva ovana vid detta förhållande spelar naturligtvis Aberdeen i händerna i just det här fallet. Det kommer finnas en naturlig osäkerhet i Burnley på offensiv planhalva, i alla fall så länge som matchen står och väger, och Aberdeen kommer självfallet vara uppställda för att casha in på denna osäkerhet. De kommer försöka göra mot Burnley vad så många storklubbar har svurit över att Burnley har lyckats göra mot dem.

Samtidigt, även om det knappast går att kalla Burnley för en storklubb, har de ändå visat upp en egenskap som normalt sett brukar känneteckna just storklubbar. Nämligen att kunna vara riktigt bra när spelet verkligen stämmer, men även att kunna kämpa fram ett resultat också när spelet i övrigt inte stämmer. Det kännetecknade dem förra säsongen och det var vad som också gav dem kvitteringen på Pittodrie.

Bortamålet blir naturligtvis viktigt för Burnley. Det är trots allt en stor skillnad att genomföra den här matchen där det är motståndarna som i slutänden måste göra mål och inte de själva, och utan att ett enda insläppt mål kan ställa till så stor skada som det annars hade gjort för Burnleys förhoppningar om att ta sig till gruppspelet. Ett mål som Burnley onekligen krigade sig till mot slutet av matchen.

Det var lite typiskt för Aberdeen, som så klart spelade rollen av uppstickare. De gjorde en bra match på Pittodrie, var långa stunder det bättre spelande laget, definitivt uppjagade av en hetlevrad hemmapublik, hade 1-0 och vid några tillfällen bud på mer. En vinst hade varit perfekt för dem att ta med till Turf Moor. Men så mot slutet av matchen, ett svagare ingripande i försvarsspelet, lite för mycket utrymme till Sam Vokes, kvitterat.

Kommer Aberdeen kunna göra en lika pigg match på Turf Moor ikväll? De kommer självklart göra ett försök. Men den här gången kommer de ha publiken mot sig, och de kommer ha matchbilden mot sig. Burnley kan om de tar ledningen spela med ett stort tålamod. De har ungefär samma förutsättningar att vinna som Burnley hade haft om de mötte Liverpool i en cupmatch på Anfield.

Det går inte att klaga på det allvar med vilket Burnley tar detta kval i Europa League. Det var en mycket stark startelva som ställdes ut på Pittodrie. Ringrostig naturligtvis, alla delar klickade inte riktigt i varandra som de skulle ännu, det gick lite långsammare, bolltouchen var ännu inte riktigt som den skulle vara, men ändå utifrån förutsättningarna en så stark startelva som möjligt.

Märkligt vore väl annars. Allt annat vore ett svek mot supportrarna som naturligtvis har sett fram mot detta europeiska cupäventyr ända sedan det stod klart att Burnley tog den där sjundeplatsen i Premier League. Att för första gången på över 50 år, och kanske för sista gången på 50 år, ta sig till europeiskt cupspel och då inte göra det bästa och mesta av det hela, då kan man kanske lika gärna lägga ned klubben.

Att hålla sig kvar i Premier League kommer naturligtvis först. Men inom ramen för denna väldigt övergripande ambition är det tydligt att Burnley kommer prioritera Europa League även över ligaspelet. Burnleys ordförande Mike Garlick, ställd inför statistisken att engelska lag som tog sig till Europa Leagues gruppspel, i genomsnitt tappade 2,18 placeringar i ligatabellen, svarade: ”Bara två platser? Taget!”

Effekten för Burnley kan naturligtvis visa sig vara mer brutal än så. För det första var deras sjundeplats en fundamental överprestation. För det andra saknar de helt europeisk cuperfarenhet och know-how av att hantera ett dubblerat spelschema. För det tredje har de ingen reell möjlighet att boostra upp sin spelartrupp givet att de varken kan räkna med spela i Europa nästa säsong eller ens längre än augusti den här säsongen.

Kanske har problemen i viss mening redan börjat hopa sig för Burnley. Tom Heaton är skadad sedan tidigare, och i den första matchen mot Aberdeen skadade sig även Nick Pope, som beräknas bli borta i tre månader. Enda målvakten som är kvar är den glade dansken Anders Lindegaard. Ingen oäven målvakt i och för sig. Men situationen har fått Burnley att be UEFA om dispens att värva in en målvakt med speltillstånd i kvalet.

Kanske tvingar det Burnley till lite mer akuta prioriteringar under den kommande veckan innan transferfönstret stänger. Men först måste de naturligtvis vinna mot Aberdeen, för att sedan ta sig an Istanbul Basaksehir i den tredje kvalomgången. Det borde ju gå som smort. De spelar på hemmaplan, och det är de som är den relativa storklubben. En match där allt annat än vinst bokstavligt talat måste betraktas som ett nederlag.

En typ av match det var väldigt länge sedan Burnley spelade. Det är mycket som är ovant för Burnley med Europa League.

:::

TRANSFERKOLLEN

Lucas Digne, Barcelona till Everton. Strålande värvning av Everton som onekligen var i ett skrikande behov av en vänsterback mest hela förra säsongen. Digne har gjort några bra år i Barcelona, har många år kvar på karriären, och det här är just den typ av spelare som Everton ska försöka värva om de vill ta nästa steg på sin kurva. Berömlig – (+++++)