Det är ingen mjukstart Burnley får på sitt europeiska äventyr. De tvingas omgående anpassa sig efter det dubbla spelschemat med matcher torsdagar och söndagar. Och det är så klart inte vilka matcher som helst. Riktiga utslagsmatcher i Europa League, mot tufft motstånd, och så bortamatch mot Southampton i ligapremiären innan Burnley på söndag hemmamatchar mot ett formstarkt Watford.
In i hetluften på en gång med andra ord. Där finns ingen tid till invänjning, det är bara upp på den europeiska cuphästen för Burnley och hoppas att de lyckas hålla sig kvar. Det är kanske till hjälp som Sean Dyche har konstaterat att många spelare i Burnley har en del erfarenhet från Football League där spelschemat i ligan är tätare än i Premier League, så att spela lördagar och tisdagar är inte helt ovanligt för dem.
Erfarenhet från europeiskt cupspel finns det däremot betydligt mindre av i Burnley. Och det är något som ibland glöms bort när de omtalas som sjuor i Premier League, ungefär som om det i sig vore någon form av garanterad internationell erfarenhet. Det är inte enbart en fråga om att Burnley som klubb inte har spelat i Europa på över 50 år utan även en fråga om att spelarna individuellt också saknar erfarenhet.
Av de som startade bortamatchen mot Istanbul Basaksehir hade Johann Berg Gudmundsson och Joe Hart tillsammans 100 europeiska cupmatcher i ryggsäcken, övriga i startelvan hade sammanlagt 27 matcher, inklusive matcherna mot Aberdeen. Utöver Gudmundsson och Hart, som precis kom till Burnley, hade med andra ord lagets hela europeiska cuperfarenhet inför säsongen kunnat räknas på båda händernas fingrar.
Kanske var på så sätt Joe Hart en bättre värvning än enbart en ren nödvärvning. Visst var det ett sätt att täcka upp för skador på Tom Heaton och Nick Pope, men med Hart fick de även en spelare med stor europeisk cuprutin. Och kanske var den rutinen värd en hel del för Burnley i Istanbul då hemmalaget dominerade matchbilden och där Hart åtminstone gjorde två bra och viktiga räddningar som räddade 0-0 åt Burnley.
Rutin kan visa sig vara en bristvara den här kvällen när Burnley har att spela på 0-0 hemma på Turf Moor. Det betyder naturligtvis i praktiken att Burnley måste vinna matchen, och att ett baklängesmål kan visa sig mycket dyrbart. Det är i själva verket ett vanskligt resultat att få med sig på bortaplan, i synnerhet mot en motståndare som i alla fall har förmågan att bjuda upp till kamp.
Av matchen i Istanbul är svårt att få några riktiga ledtrådar. Det var Istanbul Basaksehir som kontrollerade matchbilden utan att för den sakens skull lyckas skapa så värst många chanser på mål. Det var en hyfsat typisk Burnleymatch på bortaplan, med stort bollövertag för hemmalaget och ett Burnley som var huvudsakligen koncentrerade på att hålla form och position i laget, och motståndarna borta från det egna målet.
Det kommer förmodligen krävas något mer på Turf Moor. Men Burnley har också visat att de kan betydligt mycket mer än att enbart vara kompakta och spela direkt. De har steg för steg blivit betydligt mer aktiva med boll, även om det kanske inte är något som syns i matcher mot Premier Leagues storklubbar. Mot Southampton i helgen, på bortaplan, hade Burnley t ex 60% bollinnehav under första halvlek, 52% över hela matchen.
Southampton var det bättre laget i andra halvlek, men Burnley var å andra sidan det klart bättre laget i första halvlek, där de med ett systematiskt och tålmodigt passningsspel också skapade nog med chanser att faktiskt vinna matchen. Det handlar inte bara om att skapa chanser utan också om att inte i onödan ge bort bollen till motståndaren. Båda sidorna av saken kommer visa sig viktiga ikväll mot Istanbul Basaksehir.
Det här var något som började visa sig redan förra säsongen och var i själva verket en av de stora anledningarna att Burnley lyckades höja sig över mängden och sluta sjua i Premier League. Defensiven är fortfarande prioriterad, men alltmer vikt har börjat läggas vid konstruktivt bollinnehav. Den utvecklingen har alltså tagit Burnley till Europa League, ikväll kan det ta Burnley vidare i Europa League.
Det vore stort för Burnley, som naturligtvis suger i sig det mesta från detta europeiska cupäventyr, hur mycket Sean Dyche än väljer att poängtera att det är Premier League som är första prioritet för Burnley. Men så här precis i början av säsongen är det samtidigt rätt svårt att skapa den här känslan av ligamatcher på liv och död, åtminstone för ett lag som inte rent realistiskt ska slåss om ligatiteln.
Skadeläget har inte underlättat för Burnley med inte minst två målvakter i sjukstugan. Men även spelare som Steven Defour, Matej Vydra, Robbie Brady hade kunnat vara Burnley mycket behjälpliga dessa dagar. Istället har Burnley och Sean Dyche tvingats gå runt på en nästan minimal spelartrupp. En slags crash course i detta med rotation och att hitta rätt balans mellan ligaspel och europeiskt cupspel.
Det vore fortfarande en aning snopet för Burnley att åka ur Europa League redan i detta läge. Första matchen mot Aberdeen var i termer av europeisk upplevelse kanske inte den mest exalterande. Matchen mot Istanbul Basaksehir kanske häftigare på så vis, men det är inte ett lag som har ett supporterstöd på samma sätt som de tre stora klubbarna i Istanbul, och matchen på Fatih Terim Stadium var på så sätt lite småtråkig.
Desto häftigare kan det däremot bli i Europa Leagues playoff där Burnley om de lyckas vinna ikväll ställs mot den grekiska storklubben Olympiakos. Greklands överlägset mest framgångsrika klubb, mängder med europeisk pedigree och ett närmast fanatiskt hemmafölje. Det vore onekligen en europeisk cuperfarenhet av det hetare slaget för Burnley. Något att se fram emot.
Någon lätt resa mot Europa Leagues gruppspel har det inte blivit för Burnley. De har i varje enskild kvalomgång lottats mot i stort sett det svåraste motstånd de faktiskt kunde lottas mot. Aberdeen är Skottlands näst bästa lag. Istanbul Basaksehir slutade två poäng efter Galatasaray i Turkiet förra säsongen. Olympiakos är grekisk fotbolls överlägsna dominanter de senaste tio-tolv åren.
Burnley kanske slutade sjua i Premier League, men det var ingen normal position för det första, och Burnley saknar till skillnad från sina motståndare nästan helt europeisk cuperfarenhet för det andra. Burnley har en tuff resa framför sig mot Europa Leagues gruppspel. Men om något har karaktäriserat Burnley de senaste åren så är det att när gången har blivit tuff så har Burnley glidtacklat först och börjat gå sedan.
Burnley är obesegrade hittills under fyra matcher den här säsongen, men å andra sidan också bara lyckats vinna en enda av dessa fyra matcher, efter förlängning. Ett Burnley, det defensiva Burnley, lyckades greja oavgjort borta mot Basaksehir. Det andra Burnley, det bollskickliga Burnley, måste ikväll hemma på Turf Moor vinna mot samma Basaksehir. Om inte Burnleys europeiska cupäventyr ska bli kortare än de hoppades på.
Burnley har kvaliteten. Frågan är om Burnley har erfarenheten.