När det stod klart i början av juni att Graham Potter skulle lämna Östersund och ta över från Premier League nyss nedflyttade Swansea City fanns det all anledning i Swansea att känna optimism därför. Här har Swansea tagit ett stort kliv mot att hitta tillbaka till sig själva, till det som en gång tog dem hela den långa vägen upp till Premier League, att än en gång börja jobba på lång sikt med en tydlig idé.
Att det är en omställning att börja om i Football League säger sig självt. Likaså att det på samma gång är ofrånkomligt både att svångremmen måste dras åt och att spelare i sin tur inte kommer vilja följa klubben ned i andradivisionen. Någon självklarhet är det alltså inte för en nedflyttad klubb som Swansea att förvänta sig omedelbar uppflyttning. Men där måste ändå finnas tanken att kunna slåss om uppflyttning.
Det är rimligtvis med den förhoppningen som Graham Potter anställdes i Swansea. Men samtidigt är det en sommar under vilken fötterna har sparkats undan för Potter av ägare och av klubbledning. Det är nästan en hel startelva som har lämnat Swansea under sommaren, med tämligen mycket cash in i klubben, men som däremot inte ersatts i någon rimlig utsträckning. Cash in, inga cash out.
Alfie Mawson, Lukasz Fabianski, Federico Fernandez, Sam Clucas, Roque Mesa, Kyle Bartley, Andre Ayew, Jordan Ayew, Jordi Amat och Sung-Yueng Ki. Det är inte vilka spelare som helst som Swansea har tappat inför säsongen. Swansea har tagit in nästan £50m på spelarförsäljningar under sommaren, men samtidigt bara spenderat cirka en tiondel av dessa pengar på nya spelare.
Det har resulterat i en mycket ung och tunn spelartrupp. Det finns kvalitet på defensivt mittfält och på yttermittfältet, där stora förhoppningar är knutna till Joel Asoro som är en av de spelare som faktiskt värvades i somras och som gjort två bra matcher inledningsvis. Men desto tunnare ser det ut i mittförsvaret, i anfallet och inte minst på offensivt centralt mittfält med avsaknaden av någon tydlig kreativ spelfördelare.
Desto mer signifikativt givet att just den spelartypen är vad Graham Potter har påtalat för Swanseas klubbledning hela sommaren att de behöver. Swansea såg länge ut att värva Ryan Woods från Brentford men övergången föll när Brentford tackade nej till £6m för spelaren och samtidigt Swansea vägrade höja sitt bud till £7m. På den nivån alltså. Vad som återstår nu är alltså lånmarknaden augusti ut.
Vad som framför allt frustrerat Swanseas supportrar och får man förmoda även Graham Potter är besluten att sälja spelare utan att återinvestera pengarna i spelartruppen, eller sälja dem så sent att Swansea inte hunnit med att ersätta dem. Sam Clucas säljs men Ryan Woods värvas inte. Sista dagen av fönstret säljs Federico Fernandez och Jordi Amat och plötsligt har Swansea bara en enda rutinerad mittback kvar i truppen.
Det har bland vissa supportrar gått så långt i deras vrede att de har tagit till starka ord som tillgångsstrippning. Det vill säga att ägarna helt enkelt säljer av klubbens tillgångar utan någon som helst tanke på klubbens väl och ve. Att de amerikanska ägarna i form av Jason Levien och Steve Kaplan inte precis har levt upp till de löften de utfärdade när de köpte klubben för några år sedan känns självklart.
Det är naturligtvis irriterande för Swansea som kanske i första hand jämför sig med Stoke och West Brom, de båda klubbar som gjorde dem sällskap ned i Football League förra säsongen. Båda dessa klubbar har trots allt lyckats behålla större delen av sina respektive spelartrupper, och i Stokes fall går det till och med att säga att de faktiskt har förstärkt. Inte minst med Sam Clucas, som de köpte från Swansea!
Samtidigt som Stoke och West Brom båda alltså räknas in bland huvudkandidaterna att slåss om uppflyttning den här säsongen har alltså Swanseas motsvarande chanser justerats nedåt. Detta alltså trots att Swansea var den klubb som ändå var närmast att lyckas hålla sig kvar i Premier League förra säsongen. Man kan onekligen förstå en stor del av den frustration som finns i och runt Swansea.
Ändå är det faktiskt Swansea som har börjat säsongen klart bäst av dessa tre lag. De har vunnit båda sina första ligamatcher, mot Sheffield United och Preston. Om än också båda med uddamålet. Samtidigt har Stoke bara tagit en poäng på sina två första matcher, och West Brom har på sina hittills tre matcher förlorat en, spelat oavgjort en och vunnit en sista svängig match mot Norwich.
Den positiva säsongsinledningen har på något sätt gjort ilskan mot ägarna och mot klubbledningen desto större. Där finns onekligen kapaciteten att åtminstone sikta på en av de sex översta platserna, men det känns som om klubben helt enkelt har sålt iväg den kapaciteten. Det är med andra ord inte alltför många som förväntar sig att den positiva säsongsinledningen faktiskt ska hålla i sig.
Det gick att förstå om Graham Potter känner sig lurad på konfekten. Samtidigt så är han ju inte alldeles ovan vid utmaningar förut i sin karriär, och alldeles omöjligt borde det ju inte vara att få någon ordning på Swansea. Men ska Potter ha någon realistisk chans att faktiskt göra ett avtryck med Swansea så måste också klubben stötta och ge honom de rätta förutsättningarna. Han heter trots allt Graham, inte Harry.
Om Graham Potters magi kan hålla i sig får vi se ikväll, när Swansea gör sin tredje match för säsongen borta mot Birmingham. En tuff match på pappret som inte precis blir mindre tuff av att manager för Birmingham nu alltså är Garry Monk, Swanseas tidigare spelare och manager. Det var inte alls länge sedan som det var Monk som var tänkt som en slags återgång till Swanseas grundtanke.
Det är i själva verket inte ens tre år sedan. På den relativt korta tiden hann Swansea med att säga både hej och svejs till Francesco Guidolin, Bob Bradley, Paul Clement och Carlos Carvalhal. Om det på något sätt tydligare går att illustrera det kaos som präglat Swansea under dessa år så känner inte jag till det. Ingen stabilitet, ingen riktning! Med Graham Potter var det tänkt att ordningen skulle återställas.
Alla visste att det inte skulle bli helt enkelt. Men det ser ut att vara på väg att bli svårare än vad någon hade kunnat förvänta sig. Graham Potter måste trolla om han ska lyckas få Swansea uppflyttade den här säsongen.