Gårdagens stora nyhet var La Ligas besked att tillsammans med Relevent Sports, bolaget bakom sommarturneringen International Champions Cup, bilda ett samarbete över 15 år i syfte att höja La Ligas profil i USA och i Nordamerika. De själva beskrev det i fina termer av att sprida intresset för sporten. Men naturligtvis handlar det i första, andra och i tredje hand om att cashen måste in på något vis.
Nyckelpunkten som formulerades i en snabb mening var däremot att förmodligen redan från och med denna säsong så kommer en La Liga-match per säsong att spelas i USA, där den uttalade målsättningen dessutom verkar vara att antalet matcher per säsong att spelas i USA ska öka gradvis. Vi kan väl dessutom vara rätt säkra på en sak, det är inte Eibar mot Espanyol eller Levante mot Leganés som kommer spelas over there.
Förhoppningen är naturligtvis att göra La Liga mer populär i USA och i Nordamerika så att värdet på deras TV-rättigheter ökar i motsvarande utsträckning. Det handlar självfallet om att försöka ta upp konkurrensen med Premier League på den här marknaden, som en direkt följd av Premier Leagues väldiga resursövertag inte minst tack vare just värdet på deras TV-rättigheter, som gör allt annat till småfisk.
Det finns någon slags historisk ironi över det hela. Det är nämligen exakt tio år sedan som Premier League själva lanserade idén med att spela reguljära ligamatcher utomlands, i USA och i Asien. En tidig idé var den så kallade 39:e omgången, vad nu i hela friden det faktiskt skulle innebära. Det var en idé som utsatt för en kanonad av kritisk eldföring dog en snabb, tidig och plågsam död.
Premier League har kunnat kosta på sig att strunta i den idén. Deras intäkter och värdet på deras TV-rättigheter har ökat exponentiellt ändå det därpå följande årtiondet, trots att Premier League inte alls dominerat på samma sätt i europeiskt cupspel som de gjorde när idén dök upp på något skrivbord. Kanske anser sig inte La Liga av lätt insedda skäl inte riktigt ha samma lyx att kunna strunta i den här idén.
Det är dessutom en idé som känns tämligen felanalyserad. Intresset för en liga och värdet på dess TV-rättigheter beror inte på var matcherna faktiskt spelas. Långt viktigare faktorer är den uppbyggda relationen till klubbarna, kvaliteten på produkten och konkurrensen i ligan, dess jämnhet och dess dramatik. Sammantaget handlar det om engagemanget för den story som varje liga varje säsong berättar och för karaktärerna i denna story.
Vad Premier Leagues radikalt ökade TV-intäkter de senaste tio åren visar är just att betydelsen av idén om det nödvändiga med att spela ligamatcher utomlands för att öka värdet på sina TV-rättigheter i bästa fall var att betrakta som överdriven. Men även med den mest basala insikt i hur politik och organisationer fungerar så vet man att idéer av detta slag alltid snurrar runt som väntar på ett problem de kan säljas in som lösningen på.
Det påminner lite om när såväl bandyn som bordtennisen lyckas övertyga sig själva att det faktum att de inte är särskilt stora TV-sporter beror på att, om än av lite olika skäl, respektive bollar helt enkelt är för små. De beslutar alltså att göra bollarna större men inte får det någon meningsfull effekt på dem som TV-sporter. Naturligtvis. Det hade ett barn kunnat räkna ut. Men vid skrivbordet är skogen ibland svår att se för alla träd.
Dessutom är det kanske inte utan betydelse i sammanhanget att när Premier League hade den här idén var det en idé som FIFA kategoriskt motsatte sig. Det var som vi vet ett annat FIFA för tio år sedan så det kan ju ha hunnit förändras, men vad La Liga beskriver som att sprida intresset för sporten kan från FIFA:s perspektiv likaväl ses som ett sätt att istället kannibalisera på MLS och på den nationella fotbollens utveckling.
Sportsligt finns även starka argument mot utvecklingen. Det är ett långfinger mot varje klubbs lokala supporterbas samtidigt som det oavsett format rubbar på den symmetri som är varje ligas själva grundfundament, att alla klubbar möter alla andra klubbar, borta som hemma, utifrån exakt samma förutsättningar. Det är helt enkelt ett initiativ som på ett mycket tydligt sätt placerar kommersiella intressen före sportslig integritet.
Å ena sidan gör detta så klart nidbilden av Premier League som den plastiga och överkommersialiserade ligan en aning magstark. Å andra sidan ska vi ju inte lura oss att tro att det inte finns ett antal större klubbägare i Premier League som själva tycker detta är en alldeles utmärkt idé och gärna ser något liknande. Och om en liga kör upp spåret åt dem först så får så klart motståndet mot idén det inte precis lättare.
Saken är även den att för en liga som Premier League med en global supporterbas finns det faktiskt goda skäl att vilja spela matcher utomlands, i USA, Asien, Australien, Afrika eller Sydamerika. Det sprider intresset för ligan. Det ger dessutom globala supportrar en större känsla av närhet till både ligan och dess klubbar. Det är alltså inte en idé helt och hållet utan värde som det kanske lätt framställs i debatten.
Men kanske är det också ett finansiellt och principiellt värde som faktiskt går att uppnå utan att exportera faktiska ligamatcher från Premier League, och på ett sätt som ger motståndarna till idén ett godtagbart alternativ som gör det svårare att måla fast dem i ett hörn som framstegsfientliga bakåtsträvare. Det finns nämligen ett antal matcher inom engelsk fotboll som mycket väl går an att skicka utomlands.
(1) – Ligacupfinalen. Det är en cupfinal så redan där vore det en stor sak att skicka ut den runt världen. Det är dessutom ligans cup så på vis finns heller inte samma självklara koppling som med FA-cupen till Wembley. Ligacupen har alltid banat vägen för innovation inom engelsk fotboll och dessutom vore detta ett sätt att profilera Ligacupen på, få den att sticka ut. Kan lottningen genomföras utomlands kan finalen spelas utomlands.
(2) – FA-cupens semifinaler. FA-cupfinalen ska spelas på Wembley, det hör till. Det är så att säga en av dess stora poänger. Däremot är det ett nytt fenomen detta att semifinalerna också spelas på Wembley och det är något som med viss rätta anses få själva finalen att sjunka i värde. Tidigare har semifinalerna spelats på större engelska arenor. Att låta dem spelas utomlands vore inte någon ogörlig idé.
(3) – Community Shield. Ett slags mellanting mellan träningsmatch och tävlingsmatch, en match som höjer ridån för den engelska ligasäsongen och som avslutas med att vinnande lag lyfter silver. Men också en match som tappat lite i relevans. Det finns ingen självklar anledning varför den här matchen spelas på Wembley, och spelas ändå vid en tid när klubbarna åker jorden runt för att spela fotboll.
Gemensamt för de tre förslagen är att det gäller cupmatcher, och således inte drabbar ligans symmetri. Det är samtidigt matcher med har ett faktiskt värde kopplat till dem, det är inte ren uppvisning. Förslagen är inte utan nackdelar så klart. Det kanske inte skulle uppskattas av engelska supportrar till klubbar som går till final eller semifinal i cuperna att de kanske inte längre har praktisk eller ekonomisk möjlighet att gå på dessa matcher.
Det finns också en slags principiell rättviseinvändning. Anta exempelvis att det ska spelas Ligacupfinal mellan Liverpool och Burnley. Om den matchen spelas på Wembley blir det neutral plan med arenan till hälften fylld av Liverpools supportrar och till hälften fylld av Burnleys supportrar. Om den matchen istället spelas i USA så kommer det i praktiken bli en hemmamatch för Liverpool.
Den match där dessa invändningar spelar klart minst roll, kanske i själva verket ingen roll alls, är Community Shield. Det vettigaste förslaget på de flesta sätt vore alltså att låta Community Shield turnera över världen. Om det sedan finns något sätt att faktiskt göra den matchen betydelsefull på riktigt – kanske inte nödvändigt, men desto bättre!