Kevin De Bruyne skadar sig i knät på en av Man Citys träningar och förväntas bli borta under viss tid. Tidningar och tabloider gör sitt bästa för att överrösta varandra bildligt såväl som bokstavligt med allt högre bud över hur länge De Bruyne faktiskt kommer bli borta på grund av denna skada. Två månader, tre månader, har vi fyra månader… fyra månader och sålt! Handelsmän i elände. Asgamar.
Nästa runda består av olyckskorpar som omedelbart plockar fram sina räknestickor och försöker räkna ut vad det här kommer betyda för ligasäsongen. Hmm… Man City vann förra säsongen ligan med 19 poäng, subtrahera 14 upphöjt med x och så deriverar vi på det, vad får vi då?! Kvasivetenskap och pseudo-science. En skada på De Bruyne och plötsligt förkastas eller bekräftas tidigare prognoser över hur ligan ska sluta.
Efter att skadan undersökts bekräftades vad som hela tiden var någon slags best guess, att Kevin De Bruyne beräknas bli borta i cirka två månader lite drygt. Så mycket var alltså hysterin runt tre och fyra månader, i vissa fall till och med längre, värd. Om vi dessutom följer ett inte ovanligt Man City-mönster känns det heller inte helt osannolikt att De Bruyne kommer tillbaka tidigare än så.
Det kan i objektiva termer hävdas att skadan inte drabbar Man City så värst hårt. Tänker vi oss att Kevin De Bruyne blir borta i drygt två månader är han tillbaka till november. Därmed missar han gruppspelets första halva i Champions League, ingen katastrof. Givet landslagsuppehåll har Man City under denna period ett relativt bekvämt spelschema, bara i oktober hettar det till med bortamatcher mot Liverpool och Tottenham.
Kevin De Bruyne är självfallet en fantastisk fotbollsspelare. Arguably Premier Leagues just nu bäste spelare. En pådrivare och rent allround en spelare som behärskar det mesta på planen, som på samma gång är en motor i Man Citys spel och dessutom har visionen och förmågan att både hitta och genomföra oväntade lösningar på planen. Inte minst visade sig De Bruyne väldigt värdefull i just svåra bortamatcher förra säsongen.
På sätt och vis vore det kanske dumt att hävda att en sådan spelare inte skulle saknas, eller att det inte skulle drabba Man City att bli av med honom i några månader. Men på något sätt måste också den där omtalade bredden i spelartruppen ha ett konkret värde, och när det kan plockas in spelare som Bernardo Silva, David Silva, Ilkay Gündogan med flera istället så säger det sig själv att Man City kommer hålla fortsatt hög kvalitet.
Att Kevin De Bruyne är en fantastisk fotbollsspelare står bortom allt tvivel. Men det är heller inte samma sak som att Man City därför är beroende av honom. Detta är något som ändå oftast överdrivs då det i dessa tider är lättare att prata om enskilda spelare än om något mer abstrakt som samarbete mellan spelare. Att som lag vara beroende på det sättet av en spelare är i själva verket en svaghet.
Det är en svaghet Man City inte riktigt har. Åtminstone inte på samma sätt som om Liverpool skulle förlora Mohamed Salah, om Tottenham skulle tappa Harry Kane, eller om Man Utd måste klara sig utan Romelu Lukaku. Delvis beror det så klart på att Man City har högkvalitativa spelare att ersätta med, men det har övriga klubbar också. Framför allt beror det på Man Citys stenhårt drillade kollektiva spelidé.
Det är en många gånger något bortglömd fördel med ett så genomtänkt och inte minst genomarbetat spelsystem som Pep Guardiola har skapat med Man City. Helheten blir större än summan av delarna naturligtvis. Men helheten blir heller inte beroende av varje del på samma sätt, delarna blir lättare utbytbara. Kedjan är i själva verket starkare än dess för stunden svagaste länk.
Detta ger Man City en fundamental fördel i detta avseende jämfört med exempelvis Man Utd där så mycket av det kreativa anfallsspelet bygger helt och hållet på individuellt samspel snarare än något kollektivt. Det ger även Man City en fundamental fördel jämfört med exempelvis Liverpool där den kollektiva taktiken till så stor del bygger på just de rena spetsegenskaper som Mohamed Salah bidrar med till laget.
Det går att titta tillbaka på mer eller mindre vartenda storlag genom den engelska och den europeiska fotbollen. Alla dessa lag hade naturligtvis sina stjärnor och sina allra viktigaste spelare, men alla dessa lag klarade också av att hantera när dessa stjärnor blev skadade utan att det drabbade dem så hårt. Eftersom vad som gjorde dessa storlag till just storlag var att lagen var större än varje enskild spelare.
Det är alltså i mina ögon minst lika sannolikt att Kevin De Bruynes skadefrånvaro de två-tre närmaste månaderna kommer vara en mycket tydlig demonstration just på Man Citys storlagsstatus som det kommer faktiskt kosta dem i någon titelstrid. Detta alldeles oavsett om nu Man City skulle råka förlora de där bortamatcherna mot Liverpool eller Tottenham, matcher de naturligtvis mycket väl hade kunnat förlora ändå.
Det är kanske inte någon helt trevlig tanke för de som redan hade räknat hem hur många poäng de kommer tjäna på Man City under dessa månader. Eller för de som smått hycklar sorg och omtanke för att redan i nästa andetag börja fundera över hur just deras lag kanske kan komma att vinna på De Bruynes och Man Citys olycka. Eller för den delen för medias handelsmän i elände.
Alternativt kommer vi få en indikation redan idag på betydelsen av Kevin De Bruynes frånvaro när Man City möter Huddersfield hemma på Etihad. Förvisso en match i vilken Man City skulle kunna bli av med tolv De Bruynes och ändå behöva räknas som favoriter att vinna matchen. Sanningen är helt enkelt denna för klubbar som hoppas kunna utmana Man City om ligatiteln den här säsongen:
Att ska någon klubb sluta före Man City i tabellen så måste de nog räkna med att vinna sina egna poäng, hellre än att hoppas på att Man City ska tappa poäng på grund av yttre omständigheter. Den tanken är förmodligen feltänkt redan från start.