Det har redan börjat knattras på artiklarna som något retoriskt ställer sig frågan om det här kanske ändå är säsongen då Leeds tar sig tillbaka till Premier League. Förra säsongen var knappt tio omgångar gammal när de första artiklarna av det slaget började dyka upp, detta sedan Leeds vunnit sex av sina första nio ligamatcher och toppade tabellen. Efter dessa artiklar förlorade Leeds fem av sina sex nästa ligamatcher och slutade till sist på tabellens nedre halva.
Ungefär så där har det ju sett ut nästan varenda säsong, åtminstone de säsonger då Leeds visat prov på någon slags kapacitet under säsongsinledningen. Det kunde tänkas att någon lärdom skulle dras av detta förhållande. Men icke. Den här säsongen hann med att gå som mest två eller tre omgångar innan de första artiklarna skrevs och publicerades om Leeds faktiskt den här gången kommer lyckas ta sig till Premier League. Tidigare än någonsin förut med andra ord.
Det behöver förvisso inte innebära att det därför den här gången är felaktigt. Vad man kan säga är att den här gången finns det åtminstone goda yttre skäl för att verkligen ställa sig dessa frågor om Leeds. Dels har Leeds i sina första ligamatcher svarat för några riktigt imponerande segrar mot bland andra Stoke och Derby County, några av Leeds tänkta konkurrenter, dessutom med en fin och intensiv fotboll. Dels naturligtvis på grund av att Leeds nu har Marcelo Bielsa som manager.
Leeds är en av Englands klassiska storklubbar, från en av Englands större städer. Det finns ett icke ringa mått av nostalgi kopplat till Leeds, definitivt från äldre supportrar. Ända fram till för snart 15 år sedan var Leeds närmast givna i Premier League. Sammantaget leder detta ofta till uppfattningar om att Leeds förtjänar att spela i Premier League, eller att Leeds hör hemma i Premier League. Kalla fakta är emellertid att det är över tolv år sedan som Leeds över huvud taget slutade bland de sex bästa i Football League.
Sådana prestationer betyder inte att Leeds förtjänar att spela i Premier League, eller att de hör hemma där. Nu finns förvisso väl kända och frekvent rapporterade skäl varför Leeds inte har lyckats bättre under de snart 15 år sedan de en gång åkte ur Premier League, det har inte alltid varit en särskilt välskött fotbollsklubb. Vad man däremot kan fundera över är i vilken utsträckning den här föreställningen att man egentligen ”hör hemma” i Premier League har lett till en inte särskilt välskött fotbollsklubb.
Bara hårt arbete kan få en klubb att förtjäna en plats i Premier League. Bara hårt arbete kan få en klubb att höra hemma i Premier League. Men kanske är det samtidigt vad som den här gången faktiskt är nytt med Leeds. För om det är något Marcelo Bielsa är en garanti för så är det just en förståelse för värdet av hårt arbete och just synen på fotboll som bland annat just ett arbete. Föga förvånande beskrivs han själv som arbetsnarkoman med en säng i sitt eget kontor, levandes på sitt jobb och för sitt jobb.
Det hela tar flera konkreta uttryck. Som att samtliga Leeds spelare faktiskt förväntas befinna sig på träningsanläggningen från klockan nio på morgonen till klockan sju eller åtta på kvällen. Ungefär som en helt vanlig arbetsplats med andra ord. Istället för ett träningspass om dagen genomförs dubbla träningspass, med lunch och sömn mellan passen i klubbens egna sovutrymmen. Träningen är intensiv, såväl fysiskt som intellektuellt krävande.
Det är ett väsentligt avsteg från tidigare rutiner där en spelares vanliga arbetsdag egentligen var slut ungefär vid lunchtid. Det kunde tänkas att det här var en nyordning som fick spelare att protestera och resa sig upp till kamp. Men alla ljud från spelarna hittills tyder snarare på motsatsen, att de uppskattar förändringen. Och flera spelare har även kommit till Leeds just för att de vill träna under Marcelo Bielsa. Jack Harrison från Man City och Lewis Baker från Chelsea exempelvis.
Namnet Marcelo Bielsa är förtroendeingivande och gör spelare villiga att acceptera nya och högre krav på dem, eftersom de vet att det kan göra dem bättre. När det dessutom går bra och ger resultat på fotbollsplanen, då kommer närmast garanterat inga klagomål alls höras. Den känsliga punkten kommer naturligtvis när det eventuellt börjar gå inte riktigt lika bra. Hur uppfattas och hanteras de höga kraven då av spelarna, hur hanterar Bielsa situationen, och hur kalla håller sig Leeds styrelse?!
Det kan inte heller blundas för att Marcelo Bielsas metoder och arbetsformer även skapar en helt annan sammanhållning mellan spelarna som grupp och dessutom får dem att känna sig speciella, vilket i sin tur bygger självförtroende och leder till resultat. Bielsas resa med Leeds äger onekligen vissa likheter med Pep Guardiolas resa med Man City, och även om Amazon inte kommer göra någon serie om dem så är det kanske i själva verket den betydligt bättre storyn om den utländska filosoftränaren i engelsk fotboll.
Men de hårda kraven och det intensiva arbetet håller så klart frågetecknen vid liv som ställdes redan när Marcelo Bielsa kom till Leeds. Risken för utbrändhet, både fysiskt och mentalt, både för spelare och för tränare, och om det verkligen går att upprätthålla med en trots allt inte överdrivet bred spelartrupp över 46 ligaomgångar, ofta med ett spelschema lördag-tisdag, lördag-tisdag. Något vi lär få ett tidigt första prov på ikväll när Leeds möter Swansea borta på Liberty Stadium.
Här kanske också Leeds profil som klassisk storklubb spelar in, tillsammans med den helt naturliga nyfikenheten på Marcelo Bielsa. Nästan hälften av Leeds matcher TV-sändes live förra säsongen. Två tredjedelar av alla deras bortamatcher flyttades från sin ordinarie tidpunkt på grund av TV-sändningar. Något som gjort Leeds schema ännu ryckigare och som under Massimo Cellinos ägarskap flera gånger ledde till konflikt med TV-bolagen, där Cellino hotade porta dem från Elland Road.
Det är förvisso svårt att se Leeds nye ägare Andrea Radrizzani börja bråka om sådana saker, mogul inom just TV-rättighetsbranschen som han trots allt är. Han ser naturligtvis Leeds höga profil som en möjlighet, inte som något problem. Något som inte minst illustreras av att han innan Bielsa blev aktuell övervägde att försöka anställa Antonio Conte, Claudio Ranieri och Roberto Martinez, en minst sagt lustig blandning. Hans jobb är förvisso inte att bekymra sig över hur profilen kan påverka fotbollen.
Det är hur som helst en profil som nu har fått även mig att ramla i fällan att tidigt ställa den förvisso duktigt hedgade frågan om Leeds kanske den här gången kommer ta sig tillbaka till Premier League. Det är förvisso inte något jag var benägen på förhand att göra, jag tippade Leeds tia inför säsongen baserat på en tankegång att det skulle ta tid för Bielsas metoder att ge effekt. Samtidigt har Leeds insatser mot Stoke och mot Derby County visat att metoderna redan har gett en tydlig effekt.
Kommer vi få ytterligare ett bevis för den saken ikväll när Leeds för första gången den här säsongen ska spela en kvällsmatch i ligan, på bortaplan, mot självaste Graham Potters hittills obesegrade Swansea?