Det är en story jag berättat om några gånger redan. En gång var jag med som observatör på en av fackförbundet Byggnads konferenser på vilken bland annat frågan diskuterades vad byggnadsbranschen skulle göra för att få fler tjejer att söka jobb där. Det gick nog aldrig så långt att bli formell policy men en punkt som diskuterades på allra största allvar var att måla verktygsbodar och barracker i rosa färg.
Kanske har Norwich City befunnit sig på samma kursgårdar som Byggnads. Då jag i lördags i farten läste en artikel om att Norwich har målat bortalagets omklädningsrum på Carrow Road rosa trodde jag spontant att det var ett skämt. Men icke visade det sig, det är något som gjorts på största allvar utifrån teorin att den rosa färgen sänker bortalagets testosteron, gör dem mindre aggressiva och mer empatiska.
En improviserad genusanalys på är så klart frestande, gällande föreställningar om manligt och kvinnligt. Mindre aggressiva och mer empatiska är så klart något som normalt ses som kvinnligt. Samtidigt råkar rosa vara en färg som anses kvinnlig. Vad som är hönan eller ägget mellan föreställningar och fakta är oklart. Kanske var slutsatsen att ”kvinnlig” färg skapar ”kvinnliga” reaktioner i säck långt innan den var i påse.
Idén kommer ursprungligen från USA, vilket knappast är något som förvånar. Rosa färg har bland annat använts i fängelser för att hålla fångarna lugna, eller i alla fall lugnare. Dessutom har samma knep som Norwich nu prövar sig på använts långt tillbaka inom collegefotbollen, enligt vad som sägs är det ett knep som visat sig så framgångsrikt att det sedan en tid tillbaka är förbjudet. Vilket låter en aning överdrivet.
Det är så klart inget nytt att engelska klubbar ägnar sig åt diverse ofog för att få ett bortalag ur balans. Det kan handla om allt möjligt, avstängt varmvatten, uppskruvad värme, ostädat omklädningsrum, musik på hög volym. Skapa olika störningsmoment och helt enkelt göra motståndarna obekväma för att göra dem lättare att slå. För det är ju vad det i slutänden handlar om, att öka sina möjligheter att vinna matchen.
Det kan naturligtvis anses vara färgstarka metoder. Men att färg skulle vara ett faktiskt vapen är ändå något rätt nytt. De tjuvknep jag exempelvis nämnt här ovanför är ändå på något sätt fysiskt påtagliga, även om effekten kanske ändå är högst osäker. Att måla ett omklädningsrum i en rosa färg känns inte på samma sätt fysiskt påtagligt, utan är något som även uttryckligen gör ett mer vetenskapligt anspråk.
Oftast handlar det så klart om fuzzy science. Det har gjorts någon enkel och inte särskilt omfattande undersökning som drar slutsatsen att rosa färg kan ha betydelse. Det rensas inte för en mängd andra faktorer som förmodligen har mycket större betydelse. Någon klubbfunktionär ramlar på undersökningen på internet eller på något seminarium och får helt plötsligt en ljus idé såsom från ingenstans.
Reaktionen från faktiska forskare är ganska talande. Alexander Latinjak, doktor i sportpsykologi på University of Suffolk, menar exempelvis att effekten lika gärna kan vara att den rosa färgen, framför allt insikten om den rosa färgen, istället varvar upp bortalaget alternativt får dem att skratta och slappna av, vilket också är sådant som normalt sett anses förbättra ett lags prestation.
Andrew Bayliss, doktor i psykologi på University of East Anglia, påpekar att det är inte färgen rosa i sig som påverkar utan ett minne kopplat till färgen. En motståndare som alltså vunnit en match med rosa omklädningsrum förut kan istället få en fördel. Han påpekar också att det också spelar roll vad de egna spelarna anser, om de tycker det är en fånig grej så kan det få motsatt effekt.
Att färg kan spela roll är förvisso inte en helt ny tanke inom engelsk fotboll. För drygt tio år sedan var det exempelvis en populär tanke att en målvakt med skarpt orange tröja blev större i anfallarnas ögon och därför svårare att göra mål på. Bristen på permanens i dessa slutsatser blev däremot tydlig några år senare när målvakter istället skulle ha gröna tröjor som gjorde dem mindre synliga för anfallarna, och därför svårare att göra mål på.
Kanske är det inte fråga om en fysisk effekt på motståndarna, utan mer en psykologisk effekt för sig själva. Målvakterna blir inte större i motståndarnas ögon men de känner sig större och agerar därför bättre. Man känner att man har en edge. Att måla bortalagets omklädningsrum rosa ger hemmalaget en fördel endast i den utsträckning som de tror att det ger dem en fördel.
Men i den utsträckning det alls ger någon fördel så är det så klart fördelar på den allra yttersta marginalen. De som sett Norwich hittills under säsongen har alla skäl att tänka att viktigare för Norwich vore kanske att tro att de faktiskt kan försvara sig, i synnerhet mot höga bollar in i straffområdet. Och för att våga tro på den saken kan det ju vara till hjälp att faktiskt kunna försvara sig, också mot höga bollar in i straffområdet.
Det skulle garanterat hjälpa dem mot Preston North End ikväll, när Alex Neil kommer tillbaka till Carrow Road. Preston har utmärkt sig det senaste året för en hetsig, ettrig och intensiv fotboll, vad som möjligen skulle kunna kallas för testosteronfylld och för all del stundtals även aggressiv fotboll. Om ett rosamålat omklädningsrum ska ha en effekt på något lag så vore det väl i så fall Preston.
Å andra sidan tror jag nog lika lite på den saken som jag en gång för inte jättelänge sedan trodde på att rosamålade bodar och barracker skulle göra tjejer mer intresserade av att söka jobb inom byggnadsindustrin.