En hjältesaga kommer i olika former och kan ha olika slut. En hjältesaga kan naturligtvis sluta lyckligt precis som en hjältesaga kan sluta tragiskt. Oavsett vilket är det i slutänden ändå en hjältesaga och som sådan har den naturligtvis det givna perspektivet på dess hjälte. Antingen skildrar den hjältens långa mödosamma resa mot den slutliga triumfen eller hjältens stoiska men omöjliga kamp mot det oundvikliga nederlaget.
Den omtalade Amazon-serien ”All Or Nothing – Manchester City” som släpptes för exakt en vecka sedan är en modern form av hjältesaga. I åtta TV-långa avsnitt skildrar den i nära detalj Man Citys förra säsong som till sist som vi redan vet slutade med att de vann ligan i överlägsen stil, med ett fantastiskt poängrekord om 100 poäng, spelandes bland den bästa fotbollen vi någonsin sett i Premier League och engelsk fotboll.
Det beskrivs som en dokumentär men, som flera redan har påpekat, det är till sitt syfte mer en väldigt lång reklamfilm. Det är rent formellt ett samarbete mellan Amazon, som behöver content till sin streamingtjänst och vill tjäna pengar på prenumeranter, och Man City som får en del av intäkterna samtidigt som de får bra PR samt bygger sitt globala varumärke. Det är två parter vars intressen sammanfaller.
Det är däremot inte en dokumentär med någon som helst form av journalistisk eller neutral ansats. Amazon beskrivs som självständiga men formen för samarbetet och dess syfte var så klart bestämt på förhand och Amazon har knappast något annat intresse än att framställa Man City i bästa möjliga dager. Det skulle göra det väldigt svårt för dem att göra fler sådana här dokumentärer med andra klubbar.
Detta märks kanske först och främst i den fullständiga frånvaron av ens minsta antydan till konflikt. Under åtta långa avsnitt ställs inte en enda kritisk fråga eller behandlas ett enda kritiskt ämne. Det är en sockersöt och stundtals jobbigt tillrättalagd berättelse som skickligt undviker varje problematisering av kontroversiella ögonblick, konflikter mellan spelare och ledare, eller klubbens koppling till en allt annat än humanitär statsregim.
https://www.theguardian.com/football/blog/2018/aug/23/all-or-nothing-manchester-city-fans-documentary?CMP=share_btn_tw
Är detta ett problem? Det har framställts så men behöver egentligen inte vara det. Det är inte så att Amazons serie på något vis tar access från journalister. Någon sådan access har sällan eller aldrig funnits. Det är inget problem så länge som Amazonserien ses för vad den faktiskt är, och så länge som det finns granskande journalister som bevakar Man City och övriga klubbar utifrån sina perspektiv och genom sina kanaler.
Är det en bra serie? Det är en på många sätt fantastisk serie för den som vill återuppleva Man Citys säsong i strålande detalj och inifrånperspektiv. Den kan närmast jämföras med dessa season reviews som länge sålts på VHS och DVD, men med mycket högre produktionsvärde och väldigt mycket större detalj. Den är i själva verket för sådana DVD:s ungefär vad Lord of the Rings extramaterial en gång i tiden var för DVD-boxar.
Men framför allt är den nog intressant på så vis för de som är investerade med hjärtat i Man City. För dem är den säkert helt underbar. Men för de som följer fotboll till vardags så som vi som läser den här bloggen så tillför den egentligen inget nytt, eller säger oss något som vi nog inte rent generellt redan visste. För att vara åtta avsnitt och närmare sju timmar lång är den märkligt tunn på aha-upplevelser, särskilt sett till förväntningarna.
Rent praktiskt är längden en svaghet. Det hade varit fullt möjligt att göra den berättelsen som en film eller över två avsnitt utan att något väsentligt hade behövt gå förlorat, med ett tajtare manus. Det blir mycket dötid, repetition och sådant som möjligen är kuriosa men egentligen inte tillför särskilt mycket värde. Men som sagt, är man ljusblå är det nog finfint och för Amazon liksom alla streamingtjänster är content viktigare än kvalitet.
Vad som i slutänden lämnar det största avtrycket och väcker det största intresset är personprofilerna. Det blir intressant att följa nedslagen vi får med Sergio Aguero, David Silva, Bernardo Silva, Vincent Kompany, Benjamin Mendy med flera och se hur de upplever och tänker om säsongen samtidigt som den faktiskt sker. Och det blir kul att som i vissa fall se hur de samspelar även utanför fotbollsplanen.
Den största personprofilen av dem alla är naturligtvis den över Pep Guardiola, som löper genom hela serien. Kameran följer framför allt honom i mer eller mindre varenda tänkbar situation, från träningar, taktiksnack och matchprat till offentliga framträdanden och privata samtal, vilket ger en fascinerande inblick i hur han är som personlighet, som ledare och hur han närmast lever sin fotboll.
Man kan förstå att Amazon väljer just den vinkeln, om inte annat av rent dramaturgiska skäl, givet att så mycket av seriens utgångspunkt bygger på den påstådda kontrasten mellan Pep Guardiola och Premier League, eller engelsk fotboll i stort. Det är ingenting som direkt stör men det är också något som ibland gör att man funderar på om inte serien egentligen hette ”All Or Nothing – Pep Guardiola”.
När det ska göras dokumentärer pratas alltid om risken att ”go native”, det vill säga helt okritiskt ta samma synsätt på världen som den eller det man dokumenterar. Vad gäller Amazon ska så klart sägas igen att det är deras affärsidé att go native, men det blir ofta rätt tydligt hur världen beskrivs med Man City-ögon. Varje motståndare är formidabel, varje utmaning är omfattande, varje framgång är banbrytande. Allt är wow.
Det ger en lätt förvriden och uppskruvad bild av verkligheten. Mest bekäftigt blir det kanske redan i inledningen där Pep Guardiola framställs som profeten som håller på att introducera så kallad ”ground-based football” i England. Här reduceras omvärlden mer eller mindre till ren karikatyr. Alla engelska mästarlag har genom alla år, möjligen med något enskilt undantag, naturligtvis spelat en ground-based football även de.
En lurig fråga är i vilken utsträckning serien i sig faktiskt hade någon påverkan på Man Citys på många sätt fantastiska säsong. Gjorde medvetenheten om kamerorna och om att allt filmades att spelarna, laget och klubben som helhet faktiskt skärpte sig ännu mer och presterade ännu bättre? Att människor åtminstone under viss tid presterar bättre när de vet att någon tittar på dem vet vi sedan drygt 100 år tillbaka i tiden.
Och vad händer nu när kamerorna är borta? Oavsett kritik av serien och synpunkter på dess innehåll och på vad den inte innehöll så är det för den sakens skull en mycket sevärd serie, inom vars genre av season reviews vi förmodligen aldrig har sett något bättre. Återstår gör kanske den lilla funderingen vilka det egentligen är som ser på dessa season reviews, och vad man lär sig från dem.
Tycker man om genren ska man definitivt se serien. Men det gäller för det första att veta vad det är man sätter sig och tittar på och för det andra inte ha orealistiska förväntningar på innehållet.