Det har gått nästan spårlöst förbi i den ständigt stormande engelska fotbollen men med något av en djup suck har ändå inför den här säsongen en era sett om inte sitt slut så i alla fall början på sitt slut. Det är ganska exakt tio år sedan som Tony Pulis tog upp Stoke i Premier League och under dessa tio år har Pulis och allt vad han representerar haft en framträdande roll i den engelska fotbollens stora narrativ.
Det är tio år under vilka Tony Pulis haft ett betydande inflytande på fotbollen i Premier League, men det är ett inflytande som med förra säsongen fick sitt slut. Pulis fick sparken från West Brom som ändå till sist åkte ur Premier League. Efter tio år åkte även Stoke ur Premier League, en klubb som försökt men aldrig riktigt lyckats ta sig ur Pulis syn på fotboll. Crystal Palace var körda i botten även de men återupplivades av Roy Hodgson.
Tony Pulis, vars innehållsförteckning stolt deklarerade att han var någon slags garanti mot nedflyttning, lämnade Premier League för första gången på tio år och tog efter halva säsongen istället över Middlesbrough i Football League. Plötsligt förväntas han inte längre bara försöka hålla klubbar kvar i Premier League, utan nu ska han ta en klubb upp i Premier League.
Kvar i Premier League finns knappt något att finna av Tony Pulis. Med nya managers som Mauricio Pochettino, Pep Guardiola och Jürgen Klopp har en ny syn på fotboll växt sig stark i Premier League, och deras motsvarigheter bland mindre klubbar och nykomlingar följer i deras spår såsom David Wagner, Eddie Howe, Slavisa Jokanovic, Nuno Espirito Santo, Marco Silva, Javi Gracia med flera.
Vi får istället bege oss ned till Football League där striden om Tony Pulis eftermäle och frågan om den fortsatta bärkraften i hans spelidé kommer utspelas. Här ställs Pulis själv med sitt Middlesbrough mot andra klubbar som siktar på uppflyttning även de med mer progressiva fotbollsidéer, såsom Leeds med Marcelo Bielsa, Derby County med Frank Lampard, Swansea med Graham Potter, Brentford med Dean Smith med flera.
Stoke har med anställningen av Gary Rowett kanske inte försökt återvända till the Tony Pulis’ days of old, men åtminstone återuppliva något av den defensiva soliditet som alltid var grunden till deras framgångar. Det är alldeles för tidigt på säsongen för att säga hur det kommer sluta men för stunden är Stoke fortfarande en klubb i upplösningstillstånd och säsongsinledningen har för deras del varit närmast katastrofal.
West Brom, klubben som Tony Pulis förra säsongen fick sparken från, inte minst för att hans sätt att spela fotboll var något supportrarna inte längre ställde sig bakom, har valt att bryta med dennes idétradition. Här har klubben valt att förkasta en defensiv taktik som framför allt handlar om att hålla sig kvar i Premier League, och istället formulera sin taktik utifrån ambitionen att de ska vinna Football League.
Darren Moore är manager, men det är dennes assistent Graeme Jones, tidigare assistent till Roberto Martinez i Belgien och tilltänkt som ersättare till Graham Potter, som beskriver det hela tydligast: ”We need a different style and different shape in order to win football matches, because you only get promoted winning football matches. Draws are sometimes good results in the Premier League, in the Championship they’re not.”
Graeme Jones skräder inte direkt med orden. Han pratar öppet om en kulturförändring som håller på att ske inom klubben mot till en mer offensiv fotboll och en mer ambitiös klubbfilosofi. Mest konkret blir det kanske med Jones deklaration att West Brom den här säsongen siktar mot 100 poäng, en poängsumma som skulle ta dem tillbaka till Premier League. Men då måste West Brom vinna fotbollsmatcher.
Det kan tyckas löjligt och kanske onödigt att definiera ett färdigt poängantal som mål, i synnerhet ett så högt poängantal. Men det finns också ett slags chockvärde med saken, inte minst i en klubb som säsong efter säsong har levt med och till sist förstelnade i tänkesättet att 40 poäng räckte gott och väl. Genom att fortfarande prata exakt samma språk visar man att nu gäller ett helt nytt sätt att tänka.
Det sänder viktiga signaler internt liksom det sänder värdefulla signaler utåt mot supportrar och mot media. Att vara supporter handlar först och främst om drömmar, hopp och ambitioner. En klubb vars ambition inte sträcker sig längre än att behålla det man redan har, är en klubb som inte längre drömmer, och en klubb som inte drömmer är en klubb det som supporter till sist blir omöjligt att engagera sig i.
Säsongen började knackigt för West Brom, med en förlust och en oavgjord på de två första matcherna. Men därefter har onekligen Graeme Jones tankar om offensiv fotboll fått fullt genomslag där West Brom först vunnit med 4-3 mot Norwich och därefter lätt otroliga 7-1 mot QPR. Med elva mål på de två senaste matcherna, 13 mål totalt, har West Brom gjort flest mål av alla i Championship. Ovant som West Brom-supporter.
Ovant men väldigt mycket mer engagerande. Det är naturligtvis så väldigt mycket lättare att engagera sig i och så mycket roligare att titta på ett lag som siktar mot 100 poäng än på ett lag som nöjer sig med 40 poäng. Det är inte enbart en fråga eller funktion om att spela i en sämre serie, det handlar i grund och botten om attityd och inställning. Att alltid försöka vara den bästa möjliga versionen av sig själva.
Över en sommar har West Brom alltså gått från 40 till 100, och på så sätt distanserat sig från det tänkesätt som präglade laget under Tony Pulis. Ikväll drabbar West Brom än en gång samman med Pulis, men den här gången som motståndare, när de på Riverside ska möta Middlesbrough på bortaplan, i fredagens tidiga toppmöte i Football League, mellan två lag som båda siktar på Premier League nästa säsong.
Ett intressant möte mellan å ena sidan två klubbar som slåss om en plats i Premier League, och å andra sidan mellan två olika filosofier för att bygga ett på lång sikt framgångsrikt fotbollslag.