Matchen var väl drygt halvvägs gången mellan Arsenal och West Ham, ställningen fortfarande 1-1, när en av dessa åsikter plötsligt dyker upp lite som från ingenstans från en av den svenska fotbollens experter att Felipe Anderson och Marko Arnautovic är egentligen för bra för West Ham. En sådan här åsikt som gör att man studsar till, undrar hur menar han nu och vem är det som egentligen bestämmer att det är så?
Det är ett slags fotbollens statiska klasstänkande där vissa klubbar tydligen ska veta sin plats och bliva vid sin läst. De ska tydligen inte tro att de ska kunna värva vilka spelare som helst. Det är väldigt fasta föreställningar. Delvis handlar det kanske om okunskap om vad West Ham är för klubb, fullt jämställd med Lazio i Italien t ex. Delvis kanske en ovilja att fullt ut inse Premier Leagues status och resurser inom den moderna fotbollen.
Om nu Felipe Anderson och Marko Arnautovic alltså är ”för bra” för West Ham, en stor engelsk klubb med ambitioner, med stor arena och stora resurser, strax under de allra största klubbarna i Premier League, världens största och mest profilstarka liga, vad är i så fall Jean Michael Seri för Fulham? En av de mest omtalade spelarna i Europa under senare år går till en av Premier Leagues nykomlingar. Klassgränserna blir allt suddigare.
Det var givet att Jean Michael Seri skulle lämna OGC Nice i sommar. Han har de två senaste åren varit en av Ligue 1:s allra bästa spelare, lyfte förrförra säsongen Nice till en resursmässigt osannolik tredjeplats, men förra säsongen missade Nice att kvalificera sig till europeiskt cupspel. Flera av Europas större klubbar nosar runt Seri men till sist är det alltså Fulham av alla som lyckas värva honom före flera betydligt större klubbar.
Delvis är det naturligtvis ett uttryck för de finansiella resurserna i Premier League, där TV-intäkterna gör att även en nykomling som Fulham kan erbjuda lönepaket som blåser nästan alla europeiska klubbar utom de allra största av banan och dessutom värva spelare för över £100m en och samma sommar. Talang följer nästan alltid pengar, så att en spelare som Felipe Anderson lämnar Serie A för West Ham kanske inte är så märkligt.
Delvis är det samtidigt ett gott betyg åt Fulhams scoutingsystem. Det går i själva verket tänka sig flera Premier League-klubbar, väsentligt större och ännu rikare än Fulham, som hade haft stort värde av en spelare som Jean Michael Seri. Men de såg inte Seri på samma sätt som Fulham, han stack inte ut för dem. Fulham hittar å andra sidan en spelare som passar fullständigt perfekt för dem.
Jean Michael Seri är en fenomenal mittfältare på att hitta ytor på mittfältet, att vända spelet från försvar till anfall med ett snabbt och effektivt passningsspel, han är många gånger spelaren som skapar anfallen i sitt lag och väldigt skicklig på att hitta vägar genom motståndarens försvarslinjer. Han passar perfekt in i Fulhams possessionfotboll och tillför dessutom en energi och effektivitet som Fulham tidigare delvis saknat.
Kanske innebär att Seri är 27 år gammal att han inte blev riktigt lika intressant för större klubbar som Arsenal, Man Utd, Man City och Tottenham som alla borde ha kunnat finna honom intressant. Seri gör dessutom inte dem så väldigt mycket bättre än vad de redan kan anses vara. Däremot är Seri en väsentlig kvalitetsförbättring för Fulham, som alltså inte bara såg chansen utan grep den med båda händerna.
Nog måste Jean Michael Seri betraktas som kronjuvelen i en minst sagt imponerande transfersommar för Fulham. Fulham värvade spelare för över £100m och man måste minst sagt säga att Slavisa Jokanovic fick gehör sedan han omedelbart efter den vunna playoff-finalen mot Aston Villa menade att det nu var upp till klubben att visa vad de faktiskt hade för ambitioner i Premier League.
Det måste även ses som ett rejält förtroendebesked för Slavisa Jokanovic från Fulhams klubbledning. Det är inga småpengar de investerat i klubben. Visst måste det också ses som en triumf för Jokanovic som under förra säsongen vann den interna maktkampen om hur värvningsbesluten fattades i klubben, där han själv till sist fick sista ordet mot räknenissarna med sina statistiska modeller.
Visst handlar det för all del till stor del om ökad investeringsvilja sedan Fulham gick upp i Premier League men kalibern på Fulhams värvningar har ju minst sagt ökat därefter. Att värva spelare som Jean Michael Seri, Andre Schürrle, Aleksandr Mitrovic med flera är så att säga på en annan nivå än Floyd Ayité, Neeskens Kebano, Marcelo Djaló, Ibrahima Cissé och Yohan Mollo som var spelare som räknenissarna trodde på.
De egenskaper som Jean Michael Seri är tänkt att ge Fulham kommer att sättas på ett av sina kanske främsta prov idag när Fulham tar emot Burnley hemma på Craven Cottage, i en potentiellt mycket betydelsefull match. Just förmågan att diktera spelet och tempot från mittfältet, och kapaciteten att tränga igenom motståndarnas försvarslinjer, är brutalt viktigt mot ett lag som Burnley, och något Fulham måste klara av.
Fulham har precis som Wolves haft en tuff inledning i Premier Leagues två första omgångar, till och med något tuffare då Fulham förlorat båda sina första matcher. Att förlora borta mot Tottenham är inte mycket att säga om, däremot var hemmaförlusten i första matchen mot Crystal Palace mindre lyckad, där det kändes som om Fulham fick sig en rejäl näsbränna gällande skillnaden mellan Football League och Premier League.
Om å andra sidan Wolves med rätta anses som en av Premier Leagues bästa nykomlingar någonsin så kan inte Fulham rimligtvis ligga långt därefter. Under våren var de kanske i viss utsträckning till och med lite bättre än Wolves. Och sommarens transferfönster fick förväntningarna lika höga på Fulham som på Wolves. Var det alltså dags för Wolves att visa tänderna igår, vilket de också gjorde, så gäller detsamma för Fulham idag.
Ett Fulham som får ut full kapacitet av Jean Michael Seri har naturligtvis alla chanser att göra det mot Burnley på Craven Cottage. En Seri som börjar prestera för Fulham så som han presterade för OGC Nice kommer lyfta Fulham, men kommer med intill visshet gränsande sannolikhet också ge upphov till åsikter som från ingenstans om hur Seri egentligen är ”för bra” för Fulham. Ett rätt absurt resonemang.
Eftersom hur bra Fulham är, vad de är för klubb och vad de har för ambitioner, och vad för spelare de därför ska anses kunna värva, är en fotbollens fasta och på förhand definierade klasståndpunkt. Klassrörlighet är inte till att tänka på. Samtidigt är det kanske vad som för närvarande gör Premier League till en så väldigt värdefull produkt. En massa klubbar som vägrar veta sin plats och bliva vid sin läst, som tänker tro att de är något.
Fulham inte minst bland dem.