Att bara ha som uppgift att ha åsikter har sina fördelar. För det första går det alldeles utmärkt att ha vilken som helst åsikt eftersom man naturligtvis aldrig behöver bekymra sig om dess rent praktiska konsekvenser, vilket betyder att man kan haspla ur sig precis vilka generaliteter och banaliteter som helst. För det andra går det lika bra att tycka en sak ena dagen för att nästa dag tycka något helt annat.
Rafa Benitez beslut att köra hängslen, bälte och livrem i Newcastles match mot Chelsea väckte mycket upprördhet. Graeme Souness, Andy Gray, Richard Keys, Dennis Wise, Gary Neville och Jamie Carragher, alla lyckades på olika sätt och i olika utsträckning fördöma detta som något helt förkastligt. Detta trots att de var bland dem som förra säsongen lyfte fram Newcastles fördel av en väsentligt bättre målskillnad än sina konkurrenter.
Newcastle hade i slutänden 19% bollinnehav hemma på St James Park, och skapade naturligtvis inte mycket i termer av anfall och målchanser. Det är uppenbart att Rafa Benitez ställde upp Newcastle i första hand för att inte förlora matchen, som kontrast till aktivt försöka vinna den, och i andra hand för att inte förlora matchen med många mål. Matchen slutade till sist 2-1 till Chelsea, efter att länge ha varit oavgjord.
Experterna förfasade sig. Graeme Souness menade exempelvis att han och Newcastles spelare hellre hade förlorat med 0-3 och spelat för att vinna än 0-0 på detta sätt. I svensk television menades snusförnuftigt att Newcastle hade ju minsann haft betydligt större chans att vinna om de hade spelat ”som vanligt”, förglömmandes att matchen de precis sett lika gärna hade kunnat sluta med seger för Newcastle, allra minst poäng.
Ideologi blir ofta viktigare än empiri. Detta gäller kanske inte minst en klubb som Newcastle som de flesta har rätt särskilda förväntningar på. En tradition av att vara en engelsk storklubb och en klubb som spelar på ett särskilt sätt, en underhållande och målrik fotboll. ”The Entertainers” som Newcastle kallades inte minst under 1990-talet när Kevin Keegans lag charmade den engelska fotbollen.
Men det var en annan tid och ett annat Newcastle. Då var Newcastle ett av Englands bästa lag, hade mängder av engelsk fotbolls bästa spelare, spelade för ligatitlar och var även en klubb som investerade stort i sin spelartrupp. Idag är Newcastle en klubb vars enda ambition verkar vara bara att hålla sig kvar i Premier League, med en av ligans svagaste spelartrupper, som investerar nästan minst av alla klubbar i sin spelartrupp.
Att bedöma Rafa Benitez och dagens Newcastle utifrån måttstocken för gårdagens Newcastle vore knappast rättvist och än mindre rättvisande. Det skulle om inte annat kunna beskrivas som att leva i det förgångna. Men kanske är det just vad personer som Graeme Souness, Dennis Wise, Andy Gray med flera faktiskt gör. Åtminstone ger de många gånger det intrycket.
Det lustiga, även om man undrar ifall det verkligen är någon tillfällighet, är att detta också är personer som många gånger tagit Mike Ashley i försvar mot den supporterkritik denne ofta bemöter. Men ingen av dem bemödar sig att fundera över om det möjligen vore just Ashleys fel att Newcastle är så annorlunda från det Newcastle de minns. Antingen ser de inte skillnaden eller så menar de att det är inget Ashley har kunnat göra något åt.
Vilket är horseshit. Mike Ashley tog över ett Newcastle som de 10-15 åren dessförinnan regelbundet slutat tvåa-sexa i ligan. Under hans tid som ägare har Newcastle slutat femma en gång men också blivit nedflyttade två gånger. Ashley tog över ett Newcastle med £70m i skulder och driver nu ett Newcastle med £150m i skuld till honom själv. Vad han inte tar ut i ränta tar han igen i uteblivna kommersiella intäkter.
Att Newcastle har blivit markant svagare under Mike Ashleys ägarskap borde alltså vara ställt bortom allt tvivel och är dessutom uppenbart. Han är inte en ägare vars hjärta pumpar för klubben eller som gör sitt bästa för klubben, han driver inte i första hand en fotbollsklubb utan ett marknadsföringsverktyg. Hans första fråga är inte vad han kan göra för Newcastle utan vad Newcastle kan göra för sitt företag Sport Direct.
Men dessa kritiker tar alltså Mike Ashley i försvar samtidigt som de kritiserar Rafa Benitez för en negativ fotboll. Vad sänder det egentligen för budskap, frågar de sig retoriskt, när Newcastle ställer upp defensivt för att inte förlora hemma mot t ex Chelsea eller Man City, sänder det inte i själva verket budskapet att Newcastle inte konkurrerar med dessa klubbar? Jo, det är väl just precis det som är budskapet!
Istället för att koncentrera sig på att skjuta budbäraren borde Souness, Wise, Gray med flera snarare bekymra sig över att budskapet faktiskt stämmer överens med verkligheten, vilket är desto mer störande. Rafa Benitez ställer upp taktiskt som ett bottenlag eftersom Newcastle sett till lagets kvalitet och klubbens investeringar i spelartruppen i allt väsentligt är att i bästa fall jämställas med övriga möjliga bottenlag i Premier League.
Vi har vad vi har, försvarade sig Rafa Benitez med efter matchen mot Chelsea, som ett sätt att peka på just detta enkla förhållande. Han är naturligtvis frustrerad över att tvingas jobba med resurser som om Newcastle är ett bottenlag men verkar då ha bestämt sig för att också jobba med Newcastle som om de vore ett bottenlag. Vilket förvisso inte känns som en helt orimlig utgångspunkt.
En möjlig kritik av Rafa Benitez är att han kanske överdriver en aning för att hamra hem just denna poäng. Att spela extremt defensivt i demonstrativt syfte för att visa vad som faktiskt blir den ofrånkomliga konsekvensen av Mike Ashleys ägande, där klubbens enda realistiska mål är överlevnad snarare än någon större ambition. Förståeligt på sitt sätt även om det naturligtvis kan kritiseras som lite barnsligt.
Samtidigt är det inte så mycket mindre barnsligt att jämföra Newcastle med klubbar som Bournemouth, Fulham och Wolves, som ju bland andra spelade oavgjort mot Man City i helgen med ett mer offensivt och ambitiöst spel än vad Newcastle visade upp. Det låter naturligtvis som en begåvad jämförelse men Newcastle sitter inte på spelare som Ruben Neves, João Moutinho, Jean Michael Seri etc i sin trupp. Därav problemen.
Politiskt verkar det emellertid komma med en kostnad för Rafa Benitez, som alltså öppnar sig för kritiken att vara för defensiv och spela för tråkigt, och därmed riktar kritiken bort från Mike Ashley. Allra helst som det märktes efter att Chelsea väl tog ledningen att Newcastle hade verktygen att kunna anfalla och hota Chelsea. Men vi vet för den sakens skull inte hur matchen hade slutat om Newcastle spelat så redan från start.
Vad vi däremot vet är att Newcastle och Rafa Benitez tillämpade en liknande taktik även förra säsongen, och den säsongen slutade trots allt med ett Newcastle som aldrig var på allvar inblandade i nedflyttningsstriden och dessutom slutade på tionde plats. Det är mycket möjligt, och på många sätt helt rätt, att kritiker som Graeme Souness, Andy Gray, Dennis Wise med flera inte ser det som bra nog för Newcastle.
Men det är inte Rafa Benitez som ska kritiseras för den saken, utan deras egen darling Mike Ashley.
:::
KVÄLLENS MATCHER
Millwall vs Plymouth; Nottingham Forest vs Newcastle; Everton vs Rotherham; Reading vs Watford.
Ligacupens tredje omgång lottas på torsdag strax efter klockan 20:00.