Om Burnley ska lyckas ta sig till Europa Leagues gruppspel kommer de onekligen behöva göra det den riktigt svåra vägen, mer eller mindre den bragdbetonade vägen. Förlusten med 1-3 i den första matchen ger Olympiakos ett formidabelt försprång där endast det där bortamålet är vad som ger ett europeiskt orutinerat Burnley visst hopp om att kunna vända på detta playoff-möte.
Matchen i Aten blev onekligen en snabb introduktion till den europeiska cupfotbollens mörkare sidor för Burnley. Väldigt otäck stämning utanför arenan där flera av Burnleys supportrar attackerades och rånades varav åtminstone en knivhöggs, febril stämning på arenan, därtill fult uppträdande av både spelare och ledare från Olympiakos inför matchen, under halvtid och gentemot domarna.
Engelska klubbar som är vana vid att spela i Europa vet att det kan gå till så där. De har rutiner för att hantera det. För Burnleys spelare och för Burnley som klubb är det av lätt insedda skäl en helt ny företeelse. Sean Dyche kunde inte göra så mycket mer efter matchen än ge uttryck för sin uppfattning att det var en inte helt balanserad match, som han valde att hyfsat diplomatiskt formulera saken.
Kanske anser sig Dyche ha större problem att brottas med. Burnleys säsongsinledning har inte varit särskilt stark och det är framför allt försvarsspelet som klickat för dem. Ett lag som förra säsongen släppte in endast 39 mål på 38 ligamatcher har släppt in tio mål på de tre senaste matcherna, förlorat tre matcher i rad, och defensivt har Burnley onekligen inte riktigt stått att känna igen.
Det är kanske inte helt realistiskt att förvänta sig att Burnley ska vara exakt lika bra som förra säsongen, deras bästa säsong någonsin i Premier League, men det har ändå varit mål som varit mycket olikt dem att släppa in. Mål på fasta situationer och mål där spelare har fått ytor i Burnleys straffområde de inte normalt sett brukar få. Burnleys problem har också varit att de också släppt in tidiga mål vilket sabbat deras matchplan.
När sådant händer, det vill säga man släpper in mål man normalt sett inte brukar släppa in, är det lätt att börja tvivla på sig själva och för osäkerhet att krypa sig in i laget. Lägg till detta att Burnley både befinner sig i början av säsongen och dessutom har tvingats hantera det för dem högst ovana med ligamatcher varvat med matcher i Europa League, och det går att förstå varför Burnleys cirklar möjligen rubbats en del.
Man måste även ställa frågan i vilken utsträckning Sean Dyches laguttagningar har varit en orsak till Burnleys problem. Det har inte varit svaga lag som spelat i Europa League men det har heller inte varit starkast möjliga lag, och effekten har blivit en halvhjärtad satsning som jag heller inte tror har varit dem till hjälp i ligaspelet, en fotbollens motsvarighet till att försöka spela en bordtennismatch utan att röra på fötterna.
Det blir på något sätt talande när Jack Cork efter matchen mot Fulham kritiserar det egna lagets försvarsspel och menar att nu måste Burnley fokusera mer noggrant och börja spela för resultatet, framför allt i ligaspelet. Min kursivering av vad som kan synas som ett helt överflödigt tillägg. I själva verket är det naturligtvis givet kvällens match desto mer akut att Burnley får med sig ett resultat i Europa League. Annars är Europa League slut.
Burnley har baxat sig ända fram till playoff i Europa League. Och det handlar verkligen om att ha baxat sig dit. Både mot Aberdeen och mot Istanbul Basaksehir gick det hela till förlängning innan Burnley lyckades avgöra respektive möte. Då hade de med sig oavgjort till Turf Moor. Den här gången måste Burnley vända ett 1-3-underläge mot ett europeiskt mycket rutinerat Olympiakos.
Det vore kanske magstarkt att prata om bragdvändning av Burnley för den sakens skull, fast kanske ändå inte. För ett europeiskt helt cuporutinerat Burnley vore det sannerligen en stor bedrift. Det vore ett resultat fullt i paritet med Fulhams vändning mot Juventus i Europa League 2009-10, eller Middlesbroughs vändningar mot Basel och Steaua Bukarest på väg mot finalen 2005-06.
Paradoxalt nog tror jag att om ligaspelet hade börjat bättre för Burnley hade de haft bättre chanser eller förutsättningar att vända och vinna kvällens match mot Olympiakos, även om det hade varit svårt nog ändå. Men givet hur ligaspelet faktiskt har börjat för Burnley tror jag det har smugit sig in en tanke hos Burnley och hos Sean Dyche att det vore nog rätt skönt att slippa Europa League trots allt.
Jag kan bara hoppas att jag har fel i det. Om inte annat för har jag fel i det så har vi en på förhand fantastisk match att se fram emot på Turf Moor ikväll. Och lyckas Burnley vända och vinna mot Olympiakos har vi fått en liten europeisk cupbragd innan ens det europeiska cupspelet har hunnit börja på riktigt den här säsongen.
:::
Lottningen av Champions Leagues gruppspel äger rum strax efter klockan 18:00 ikväll, vilket naturligtvis är av största intresse för Man City, Man Utd, Tottenham och Liverpool. Extrablogg kommer strax därefter.
:::
Gareth Southgate kommer under torsdagen även presentera Englands landslagstrupp till Nations League-matchen mot Spanien och träningsmatchen mot Schweiz.
Nations League är alltså UEFA:s nya påfund för att komma bort från dessa meningslösa träningsmatcher. England är i samma A-grupp som Spanien och Kroatien. Vinner de gruppen går de till semifinal. Förlorar de gruppen åker de ned i B-serien.
England gjorde ju precis som Sverige succé i VM. För Sverige betydde ju det en mer eller mindre oförändrad landslagstrupp, inte många nyheter där. Vi får se om Southgate tänker på samma sätt eller om han prövar vingarna lite mer än så. Han har väl lite mer att välja mellan om inte annat.
Jamie Vardy har meddelat att han slutar i landslaget. Förståeligt kanske, 32 år gammal som han är och givet den mycket ringa chansen till speltid. Frågan är vem som ersätter honom i landslaget.
Och om någon av Englands många väldigt lovande unga talanger faktiskt börjar slussas in så här i början av nästa mästerskapscykel.
Ryan Sessegnon borde kunna vara aktuell istället för Ashley Young, även om där naturligtvis även finns Luke Shaw. I mittförsvaret borde Liverpools Joe Gomez kunna få chansen. Jadon Sancho borde kunna vara aktuell på en av forwardpositionerna.
Annars är det mittfältet som borde vara Southgates största besvär. Det var uppenbart i VM att det framför allt var där som England hade sina brister. Av yngre spelare borde det främst vara Harry Winks, Phil Foden och Ruben Loftus-Cheek som är aktuella.
Men har man precis haft ett väldigt lyckat VM kanske man inte i första hand är benägen att vilja göra några egentliga förändringar.