Det är av två skäl som kvällens match i Football League mellan Leeds och Middlesbrough på Elland Road drar sådant intresse. Det är för det första en tidig seriefinal mellan de två klubbar som redan i början av säsongen har ryckt åt sig ett litet försprång i toppen av tabellen. Det är för det andra en match mellan två motståndare och direkta konkurrenter som representerar två helt olika fotbollsfilosofier.
Det hör till vad som gör Football League så fascinerande för tillfället. Det är ett slagfält för konkurrerande idéer på ett helt annat sätt än vad Premier League längre är. Väsensskilda filosofier och fotbollslag konkurrerar. Förra säsongen blev en tvekamp mellan Wolves och Cardiff, Nuno Espirito Santo och Neil Warnock. Denna säsong ser tvekampen just nu ut att att handla om Leeds och Marcelo Bielsa mot Middlesbrough och Tony Pulis.
Det är insidern mot outsidern. Det är engelsmannen mot den utländske tränaren i den mest engelska av serier. Det är den reaktionäre pragmatikern mot den progressive ideologen. Det är låga linjer av 4-4-2 i dess olika varianter med fasta situationer mot intensiv och högt pressande 4-3-3-fotboll. Kontrasten och konflikten mellan Tony Pulis och Marcelo Bielsa går att uttrycka på många olika sätt.
Många har en tendens att uttrycka detta i mer normativa termer. Det är dåtid mot framtid, det är förlegat mot modernt, gammalt mot ungt och olika former av sådana värdeuttryck. I slutänden är det däremot mest en fråga om vilken fotboll som faktiskt är framgångsrik, insikten att det inte finns bara ett enda rätt sätt att spela fotboll, och att båda vägar faktiskt har visat sig framgångsrika i Football League.
Få om någon serie i världen omges av så mycket mytologi som just Football League och EFL Championship. Förmodligen inte ens Premier League, just eftersom den ligan sedan länge blivit så globaliserad. För att lyckas i Football League måste man anpassa sig efter dess fysiska grundlagar, det krävs en viss typ av manager för att lyckas, en viss typ av fotboll, vissa härdade män anses bäst lämpade eftersom ”de vet vad som krävs”.
Samtidigt ger oss verkligheten åtskilliga prov på något helt annat. Swansea tog sig 2010-11 upp i Premier League med en teknisk och passningsbaserad fotboll egentligen ingen trodde skulle hålla över en hel säsong i Football League. Wolves dominerade Football League förra säsongen med en snabb, offensiv fotboll och med Nuno Espirito Santo en manager som aldrig tidigare tränat en match vare sig i Football League eller England.
Det ställdes samma frågor om Marcelo Bielsa inför säsongen hur han skulle anpassa sig till Football League. Det uppfriskande med Bielsa är så klart att han inte anpassar sig, utan hans framgång beror på i vilken utsträckning han i det här fallet lyckas få Football League att anpassa sig efter honom. Vad som måste sägas vara överraskande, på ett positivt sätt, är hur snabbt Bielsa har fått Leeds som lag att spela den fotboll han vill att de ska spela.
Säsongen inleddes med två imponerande vinster, mot Stoke och Derby County. Kanske var Leeds behjälpta av att i båda matcherna möta motståndare som ännu inte riktigt hade hittat sig själva. Kanske är det de två sista matcherna som är den mer sanna måttstocken på Leeds förmåga. Dels att få med sig 2-2 från en bortamatch mot Swansea där de inte alls spelar särskilt bra. Dels att vinna nästa match borta mot Norwich med 3-0.
Det visar prov på två viktiga egenskaper för Leeds. För det första att de kan ta poäng och undvika att förlora även när spelet inte stämmer. För det andra att de kan ta en motgång och studsa tillbaka snabbt redan i nästa match. Över 46 omgångar kommer detta visa sig vara oumbärligt. Det är även en tydlig markering på Marcelo Bielsas intensitet, att han inte kommer tillåta Leeds att slappna av vid något tillfälle under säsongen.
Parallellt med Leeds bedrifter och bravader har emellertid Middlesbrough vunnit match efter match även de. Okuvliga på sitt sätt mycket tack vare lagets organisation trots att flera spelare lämnat laget och missnöje med spelartruppens bredd och styrka. Hittills har Middlesbrough vägrat förlora, hämtat upp 0-2 till 2-2 mot Millwall i säsongspremiären exempelvis, samt vunnit mot West Brom med ett sent mål av Daniel Ayala.
Konsekvensen blir att det mer än kanske många gånger förut har blivit meningsfullt att prata om kampen mellan den oemotståndliga kraften och det orörliga objektet. Leeds gör nästan tre mål per match i snitt hittills under säsongen samtidigt som Middlesbrough gör knappt två mål per match. Å andra sidan har Middlesbrough bara släppt in två mål på fem matcher hittills, Leeds har släppt in fyra mål.
Marcelo Bielsa verkade inte ha några större funderingar över hur Middlesbrough kommer spela utan verkar väl införstådd med den saken. Han gick till och med så långt att han kallade Tony Pulis för en legend inom engelsk fotboll, vilket möjligen kan ses som ett sätt att nästan övertydligt påpeka att pratet om konflikt inte kommer från honom, att inte helt olikt Pep Guardiola blåsa solsken upp andras rumpor, eller både och.
Ändå måste sägas att Middlesbrough förmodligen är det tuffaste test som Leeds hittills har ställts inför den här säsongen. Dels eftersom som sagt flera motståndare såsom Stoke och Derby County själva inte riktigt har hunnit sätta sig den här säsongen vilket däremot Middlesbrough har. Dels eftersom Middlesbrough representerar den tuffare och fysiska fotboll som många förväntar sig att Leeds ska få problem mot under säsongen.
Middlesbrough representerar den fotboll som de flesta tänkte på när de inför säsongen pratade om att Marcelo Bielsa skulle behöva anpassa sig till Football League. Men Bielsa kommer inte anpassa sig till Football League utan istället liksom Swansea och Wolves före honom försöka få Football League att anpassa sig efter honom. Frågan ikväll är om Bielsa och Leeds kan få Middlesbrough att spela efter deras pipa.
Allmänt sett har pratet om kvällens match mellan Leeds och Middlesbrough som en tidig seriefinal tonats ned både av Marcelo Bielsa och Tony Pulis. Vilket förmodligen är klokt, det är egentligen alldeles för tidigt på säsongen för att kunna säga något med säkerhet om vilka som till sist kommer befinna sig i toppen av tabellen. Annat än att både Leeds och Middlesbrough har såväl ambitionen som kapaciteten att vara en av dessa klubbar.
Och att vinna kvällens match på Elland Road vore onekligen att skicka ut ett mycket starkt budskap om den saken. Liksom vinnaren kommer ha ett tidigt psykologiskt övertag på det idéernas slagfält som har blivit Football League.