Parallellerna med förra säsongens Everton blir på sitt sätt uppenbara. West Ham har investerat mer än £100m på nya spelare under sommaren, gjort några riktigt profilstarka värvningar i Felipe Anderson, Andriy Yarmolenko med flera, men ändå har säsongen inletts med tre förluster på tre matcher. Att det börjar spekuleras i att West Ham, precis som Everton gjorde då, snart ska sparka sin manager är kanske ofrånkomligt.
Men där finns trots dessa paralleller även flera och stora skillnader. Manuel Pellegrini är till att börja med helt nyanställd till skillnad från Ronald Koeman som varit i Everton ett bra tag redan. Där en ny ägare kom in i Everton som inte anställt Koeman har Pellegrini anställts av West Hams ägare, som lite av en prestigeanställning, och därmed investerat en hel del av sitt eget förtroendekapital i Pellegrini som manager.
För West Hams ägares och styrelses del är det kanske även en fråga om vad alternativet i så fall skulle vara. Manuel Pellegrini anställdes mot bakgrunden av ett fundamentalt och omfattande missnöje runt klubben från supportrarna. Pellegrini anställdes inte minst som ett sätt att mildra detta missnöje och om Pellegrini inte anses hålla måttet, vem kommer då istället göra jobbet? Det är inte en låda som West Ham helst vill öppna.
Det finns även en viss hysteri för att inte säga banalitet i dessa spekulationer. West Ham har trots allt bara förlorat tre matcher. Dessutom har två av dessa matcher varit matcher på bortaplan mot Liverpool och Arsenal. West Ham har i själva verket haft ett väldigt tufft spelschema i inledningen. Den enda egentliga plumpen i protokollet var förlusten hemma på London Stadium mot Bournemouth.
Detta samtidigt som West Ham alltså är i grund och botten ett helt nytt fotbollslag, med en ny manager och med närmare tio nya spelare i laget. Det säger kanske sig självt att det kommer inte gå fullständigt smärtfritt redan från början av säsongen och att förvänta sig något sådant är helt enkelt inte realistiskt. Men i den engelska mediamaskinen är tre raka förluster efter stora investeringar skäl för sparken oavsett kontext.
Det finns möjligen vissa avseenden i vilka Manuel Pellegrini inte har varit till sin egen hjälp. På hittills tre ligamatcher har han valt tre olika taktiska uppställningar, vilket kanske inte är vad som snabbast får ett till stor del nytt lag att hitta sina roller och positioner på planen. Det kan tänkas att motståndet, Liverpool på Anfield och Arsenal på Emirates, har bidragit till de taktiska omställningarna, men ändå.
Ryan Fredericks har exempelvis spelats varannan match så här långt. Likaså Javier Hernandez som inte startade vare sig mot Liverpool eller Arsenal. Förmodligen spelar Pellegrini hellre med en anfallare mot tuffare motstånd och den anfallaren är Marko Arnautovic. Även mittförsvaret har det pusslats en del i där inte minst en del har undrat varför inte rekordvärvningen Issa Diop har spelat.
West Ham har också haft stora problem med defensiven där det många gånger har sett väldigt öppet och virrigt ut. Här är ändå känslan att det stora problemet har varit West Hams defensiva mittfält, fortfarande, där Jack Wilshere tillsammans med Mark Noble inte alls har lyckats skydda sin backlinje. Här fästs många förhoppningar till Carlos Sanchez som rimligtvis är spelaren som ska utföra denna uppgift.
Men allt är inte mörker. West Ham är ett nytt lag har redan påpekats, men på ett annat sätt går det också att uttrycka som att West Ham verkligen är som ett nytt lag, inte minst offensivt. Åtminstone att jämföra med West Ham förra säsongen där David Moyes valde att fokusera helt och hållet på defensiven för att på sätt hålla West Ham kvar i Premier League. Detta fick Moyes att lyckas med sitt uppdrag men även att mista sitt jobb.
Det är uppenbart att West Ham inte vill vara ett defensivt tänkandes fotbollslag. Det är inte så de ser på sig själva och detta har varit en källa till konflikt åtminstone så långt tillbaka som Sam Allardyce. Detta innebär naturligtvis inte att West Ham har råd att vara för dåliga defensivt, men det är offensivt de vill tänka. Och det var också med den utgångspunkten West Ham anställde Manuel Pellegrini.
Och utifrån den utgångspunkten har West Ham också till stor del fått vad de faktiskt tänkte sig. West Ham är ett helt annat lag rent offensivt den här säsongen. De skjuter betydligt mycket mer, de har ett betydligt bättre passningsspel, de befinner sig i offensivt straffområde mycket oftare och de skapar betydligt fler chanser. Väsentligt bättre än förra säsongen, detta alltså trots att de mött både Liverpool och Arsenal på bortaplan.
En enda sak har varit offensivt sämre för West Ham den här säsongen jämfört med förra säsongen. Effektiviteten gällande att ta tillvara sina målchanser. Där har West Ham på dessa tre matcher varit betydligt mer slösaktiga än förra säsongen. Något säger det oss kanske också hur tacksam David Moyes bör vara för Marko Arnautovic, som långa stunder förra säsongen bar West Ham på sina egna axlar i det avseendet.
Manuel Pellegrinis fotboll bygger på idén att få med fler spelare i West Hams anfall och undvika att göra Arnautovic så isolerad som han kunde bli förra säsongen. Detta har gett West Ham fler alternativ i sitt offensiva spel samtidigt som det också skapar en högre komplexitet i West Hams spelmönster som det inte är realistiskt att förvänta sig att de ska behärska till fullo redan under de tre första ligaomgångarna.
Det finns alltså två aspekter som väger tungt för West Hams ägare och styrelse när det gäller deras syn på Manuel Pellegrini. För det första att de ser ut att vara på väg att få mer av den offensivt inriktade fotboll som var vad de eftersträvade både när de sparkade David Moyes och därefter anställde Pellegrini. För det andra att det fortfarande finns all anledning för dem att utgå från att spelet bara kommer bli bättre med tiden.
Och det är naturligtvis inte någon oviktig skillnad om vi fortsätter jämförelsen med Everton från förra säsongen. För Everton under Ronald Koeman fanns det helt enkelt inte någon rimlig förväntan att deras spel skulle bli så mycket bättre. Alltså blev det till sist ett rationellt beslut av Everton att byta ut honom. Där befinner sig inte West Ham och det vore sannerligen inte rationellt att byta ut Manuel Pellegrini i detta läge.
Detta sagt är Premier League i slutändan en extremt resultatorienterad liga och det finns naturligtvis en gräns för alla klubbar och för alla managers. Betydelsen av en vinst för West Ham hemma mot Wolves idag ska alltså inte underskattas, om inte annat så för att sätta stopp på det annars ofrånkomliga snacket om att Manuel Pellegrini ska vara på väg att få sparken eller bara inte räcker till i största allmänhet.
Men det måste rimligtvis vara ett beslut som West Ham kommer sky som elden så länge som det bara är möjligt. Har man precis klättrat ut ur sin grop genom att anställa Manuel Pellegrini så tänker man sig nog för innan man hoppar ned i gropen igen.