Javi Gracia har redan hunnit med att bryta en av Watfords två väldigt dåliga vanor. Inte sedan 2014 har en enda av Watfords managers som avslutat en säsong varit kvar för att därefter påbörja nästa säsong, och den gången överlevde denne inte augusti. Men Javi Gracia som tog över Watford mitt under förra säsongen är alltså fortfarande manager för Watford och med tre raka vinster lyckades han även överleva augusti.
Watfords andra dåliga vana har varit att de börjat varenda säsong väldigt bra bara för att mer eller mindre falla samman under säsongens andra halva. Frågan de flesta nu ställer sig är om Javi Gracia kommer bryta även denna dåliga vana. Vad som åtminstone kan sägas till hans fördel är att han åtminstone har gett sig själv chansen att misslyckas. Tre vinster på de tre första matcherna är Watfords bästa säsongsinledning på minst 35 år.
Den gången slutade Watford tvåa i ligan bakom Liverpool, och Graham Taylor som var manager då blev klubbens kanske mest ikoniske manager någonsin. Att förvänta sig att Javi Gracia skulle lyckas föra Watford till en andraplats är så klart helt orealistiskt, det är trots allt en helt annan fotbollsvärld nu än då. Men Gracia kan definitivt se till att Watford inte faller samman under säsongens andra halva.
Brighton, Burnley och Crystal Palace har i tur och ordning tagit torsk mot Watford hittills den här säsongen. Dessutom fick Reading se sig besegrade i Ligacupen. Tufft motstånd förvisso, men kanske kommer Watfords allra första och största eldprov när de hemma på Vicarage Road tar emot en annan klubb som även de är obesegrade och har vunnit alla sina tre matcher – nämligen Tottenham.
Det ska inte hymlas med att Watfords tidiga framgångar kommer lite överraskande. Jag tippade Watford på tabellens lägsta kvartil och då var jag ändå den mest optimistiska av oss tre som skrev dessa previews. Watford har känts anonyma, utan en särskilt tydlig spelidé, med en spretig spelartrupp och många gånger lika spretig taktik. Det kändes helt enkelt som ett av ligans svagare kort.
Det är kanske för tidigt på säsongen för att ännu helt och hållet kunna avfärda dessa tankar, det finns gott om tid för Watford och falla nedåt i tabellen. Vad som däremot kan sägas redan nu, och som talar emot att Watford faktiskt kommer falla på det sätt som i så fall skulle krävas, är att Watford under Javi Gracias andra säsong, efter en försäsong, känns betydligt mycket tydligare både i sitt sätt att spela och i vilka som spelar.
Det största taktiska grepp som Javi Gracia har tagit är att spela två renodlade anfallare i Troy Deeney och Andre Gray. Vilket om inte annat gör Javi Gracia till en importerad spansk manager som spelar 4-4-2 i Premier League. Men tanken borde troligtvis vara att göra Watford farligare offensivt, där de varit rätt tama förra säsongen, samtidigt som det hjälper Deeney och Gray som ingen av dem riktigt behärskar att spela ensam anfallare.
Det har slagit väl ut. Watford har gjort minst två mål i varenda match hittills, och både Deeney och Gray har hittat helt rätt i sin fotboll. Roberto Pereyra fyller på som ett extra anfallsvapen av mycket hög kvalitet i något av en forwardroll. Bakom denna trojka hittar vi ett mittfält bestående av Etienne Capoue, Abdoulaye Doucouré och Will Hughes, som blandar både kraft och kreativitet i ett fint mönster.
Det har under säsongsinledningen talats mycket om att våga hålla fast vid sin idé, att motstå frestelsen att köra sin plan b utan istället hela tiden fokusera på att göra plan a ännu bättre. Kanske får vi ett prov på det den här dagen när Watford alltså möter Tottenham, då vi får se om Javi Gracia håller fast vid samma 4-4-2-uppställning som han kört i de tre matcherna förut mot Brighton, Burnley och Crystal Palace.
En markant detalj är även att Javi Gracia inte har snurrat runt med spelarna det minsta mellan dessa matcher. Startelvan har varit exakt densamma i alla tre ligamatcher. Utöver de redan nämnda spelarna hittar vi framför Ben Foster i målet en backlinje bestående av Daryl Janmaat, Craig Cathcart, José Holebas och Christian Kabasele. Samma tre byten har gjorts i alla matcher – in med Kiko Femenia, med Ken Sema och med Isaac Success.
Kanske är det typiskt för ett Watford i harmoni att Javi Gracia kan byta ut bokstavligt talat hela sin startelva till matchen i Ligacupen mot Reading, på bortaplan, utan att det innebär några problem utan tvärtom ger något positivt. Inte minst viktigt att Nathaniel Chalobah startade på mittfältet, tillbaka efter sin långa skada. När sedan Domingos Quina gör ett drömmål i sin debut från start har de plötsligt en stor talang i sina händer.
Vinsten i Ligacupens andra omgång resulterade för övrigt i att Watford lottades borta mot just dagens motståndare Tottenham i den tredje omgången. Något som givet Tottenhams arenabesvär gör det oklart var matchen kommer spelas. Football League har förut gett dispens för att matchen istället skulle spelas på Vicarage Road, vilket Watford själva vill, men nu verkar Tottenham hellre vilja spela på Stadium:mk i Milton Keynes.
(Vilket har väckt en del starka reaktioner för övrigt. Men hur skulle en match på Vicarage Road fungera – blir Watford eller Tottenham hemmalag med motsvarande biljettfördelning?)
Vi får se hur det blir med den saken. Skulle Watford vinna mot Tottenham ikväll på Vicarage Road lär kanske inte Tottenham bli så värst mycket mer sugna på att spela cupmatchen där också, men å andra sidan har de kanske inte så stort val. Klart är däremot att om Watford vinner mot Tottenham ikväll så har de vunnit samtliga sina fyra första matcher, vilket vore Watfords bästa säsongsinledning någonsin.
Något som kanske inte riktigt räcker till för att höja upp Javi Gracia till Graham Taylors status i klubben. Men utan tvekan verkar nu ändå Watford efter vad som bara med ett stort mått av vänlighet skulle kunna kallas för en utdragen period av trial-and-error ha hittat rätt i sin managerkarusell. Det krävdes många fel längs vägen för att till sist hitta rätt manager för Watford i Javi Gracia.
Med Javi Gracia har Watford börjat göra slut på sina dåliga vanor.