Att spendera respektive att utveckla är två aspekter av management det har pratats väldigt mycket om på senare tid. Säkert inte någon tillfällighet givet att vi precis kommer från ett transferfönster där mycket fokus har lagts både på vad klubbar och managers faktiskt spenderar och på vad de inte spenderar. Det har även blivit en viss skiljelinje mellan stora klubbar och mindre klubbar.
Normalt sett brukar det kanske pratas mest om att spendera när det gäller artiklar om engelsk fotboll. Men de senaste veckorna har snarare fokuserat på klubbar och managers som utvecklar spelare. Vilket inte minst känns som någon sorts replik till den sturm und drang som kommit från Man Utd och José Mourinho. Sätten att trycka in Mourinho även i artiklar om Watford, Wolves med flera har blivit mer och mer (eller mindre?) kreativa.
Att spendera (på spelare) respektive att utveckla (spelare) måste närmast självfallet ses som teoretiska idealtyper. Den klubb eller manager existerar helt säkert inte som enbart spenderar på spelare men inte utvecklar spelare. Den klubb eller manager existerar inte heller som enbart utvecklar spelare utan att spendera. Däremot kan man kanske säga att alla managers har en tendens åt antingen det ena eller det andra hållet.
Om det finns en tendens inom den moderna fotbollen, i synnerhet under 2010-talet, så är det emellertid att det blivit desto viktigare att också utveckla spelare. Fotbollen har blivit ännu mer systematiserad och att skola in spelare i tydliga spelsystem har blivit en alltmer avgörande konkurrensfaktor. Det kan möjligen även funderas på i vilken utsträckning detta gör spelare mer bundna till vissa specifika klubbar och spelsystem.
Men naturligtvis, det går bara att komma så långt med att arbeta med att utveckla spelare, även om det oftast är betydligt längre än vad flertalet cyniker inbillar sig. Till sist om man vill konkurrera över tid på den absoluta toppen måste där även finnas resurser att spendera för att få in rätt spelartyper med rätt profil och potential. Det är, som vi har sett otaliga exempel på, en kompetens det också – att värva rätt.
Om vi alltså ser dessa båda kompetenser som grundläggande för management – att spendera och att utveckla – hur placerar sig då Premier Leagues managers i en sådan kompetensmatris? Vad för typ av manager har egentligen de 20 nuvarande Premier League-klubbarna, samt några Football League-klubbar, och hur passar det ihop med deras position och konkurrenssituation? Det hade jag tänkte försöka gräva lite i.
![Matris]()
JK: Jürgen Klopp, MB: Marcelo Bielsa, PG: Pep Guardiola, MP: Mauricio Pochettino, MS: Maurizio Sarri, UE: Unai Emery, JG: Javi Gracia, SD: Sean Dyche, DS: Dean Smith, NE: Nuno Espirito Santo, SJ: Slovan Jokanovic, MS: Marco Silva, MP: Manuel Pellegrini, CH: Eddie Howe, CW: Chris Wilder, CH: Chris Hughton, JM: José Mourinho, RB: Rafa Benitez, CP: Claude Puel, RH: Roy Hodgson, DW: David Wagner, TP: Tony Pulis, MH: Mark Hughes, NW: Neil Warnock.
Det känns inte som några tillfälligheter att de engelska klubbar som för närvarande är de som går bäst och står starkast, både i absoluta och i relativa termer, har managers som placeras långt ut till höger, det vill säga måste anses vara bra på och ha sitt fokus på att utveckla spelare. Det är naturligtvis inte heller någon tillfällighet att de absolut bästa av dessa klubbar också har både värvat bra och mycket.
Inte heller borde det vara någon tillfällighet att man anar en trendlinje i den där figuren gåendes snett uppåt höger. Det är svårt att föreställa sig managers som är dåliga på att värva spelare samtidigt som de är bra på att utveckla dem. Eller tvärtom, managers som är bra på att värva spelare men inte vet hur de ska utveckla dem. Är man bra på det ena är man normalt sett bra på det andra. Det är två kompetenser som hänger ihop.
För klubbar som inte har överlägsna resurser borde det vara oroväckande att sitta med en manager som inte placeras särskilt långt ut till höger på utveckla-axeln. Värst är det då kanske för Southampton och Cardiff, men även för en klubb som Man Utd måste det vara läge att fundera över om de för närvarande verkligen har den kompetens som krävs för att konkurrera i den globala fotbollen.
Skribenternas benägenhet att vilja knyckla in José Mourinho i varenda artikel är med andra ord inte fullständigt omotiverad. Även om jag kan tänka mig att det borde irritera supportrar till Watford, Brighton, Wolves med flera som klickar för att läsa en artikel om sin klubb, vilka det kanske inte dräller av till att börja med, men ändå tvingas läsa en massa påtvingade paralleller till Mourinho och till Man Utd.
Även om jämförelserna är tänkta att vara till deras fördel.