Det måste räknas som en av de allra mest trötta fotbollsklyschorna, detta att det förmodligen vore bra för en klubb att åka ur en serie för att på så sätt kunna starta om igen. Delvis har jag nog gjort mig skyldig till den själv vid något tillfälle. För Sunderland är det däremot den här gången inte en klyscha, eller rättare sagt, även om det är en klyscha så råkar den även vara sann. Oj, vad bra League One är för Sunderland!
Det handlar inte bara om tabellpositionen där Sunderland ligger fyra efter sex spelade omgångar, fortfarande obesegrade, och med fyra vinster på dessa sex matcher, inför dagens match hemma på Stadium of Light mot Fleetwood Town, ett annat lag som sniffar toppen på League One-tabellen. Det är naturligtvis första gången på många år som Sunderland ligger i toppen av någon som helst tabell.
Det handlar inte heller bara om att Sunderland har spelat bra fotboll och dominerat flera av sina matcher. De har vid två tillfällen vunnit med tre mål, vilket har varit synnerligen ovanligt för Sunderland de senaste tio åren. Två gånger har de vänt underläge till seger, vilket inte heller det har hört till det vanliga. Mot Oxford senast hamnade Sunderland i 0-1-underläge och fick ett tidigt rött kort, men fick ändå med sig 1-1 med bud på mer.
Även om detta naturligtvis hjälper.
Det handlar inte minst om att nedflyttningen garanterade att Sunderland fick en ny ägare efter det katastrofala ägarskap klubben led under med Ellis Short. Vi vet inte med säkerhet att Short hade suttit kvar som ägare för Sunderland om klubben hade hållit sig kvar i EFL Championship, men vi vet med säkerhet att Sunderland nu har en ny ägare i form av Stewart Donald, som gett klubben och supportrarna nytt hopp om framtiden.
Det handlar också om relationen till spelarna, både befintliga och nya. Om Sunderland hade jobbat vidare med samma ägare hade helt säkert tongivande spelare som Bryan Oviedo, Donald Love och Lynden Gooch sett sig om efter nya klubbar. Hade Sunderland jobbat vidare med samma ägare är det svårt att tänka sig Max Power lämna Wigan i EFL Championship för att gå till Sunderland i League One.
Det handlar dessutom om entusiasmen över att se gamla klubbikoner som Lee Cattermole plötsligt leva upp och hitta glädjen i sitt spel igen, efter så många år av vandring i dödsskuggans dal. Liksom om entusiasmen över att plötsligt, vilket även det har hänt ytterst sparsamt i Sunderland under dessa dåliga år, få se en ny, ung spelare i form av Josh Maja slå igenom som lagets anfallare i början av säsongen
Det handlar framför allt om den glädje och den optimism som återigen frodas bland Sunderlands supportrar. Över 30,000 åskådare har tagit sig till varje match på Stadium of Light, vilket är hyfsat unikt för matcher i tredjedivisionen, och det finns en helt ny energi bland dessa supportrar. Att bara kämpa för sin överlevnad år efter år tar ut sin rätt, och till slut blir det till en självuppfyllande profetia. Det dränerar en klubb på energi.
Det kan inte minst vara lätt att under sådana förutsättningar glömma bort att det faktiskt ska vara positivt att supporta en fotbollsklubb. I synnerhet när det finns så mycket vid sidan av fotbollsplanen som stör. Alla i Sunderland är helt säkert mycket väl medvetna om att det bara är League One de spelar i, men den nya starten tillsammans med de positiva resultaten har påmint många om det positiva med att hålla på Sunderland.
Naturligtvis måste Sunderland först ta sig tillbaka till EFL Championship, men denna nyfödda positivism runt Sunderland kommer även vara dem till nytta i Championship eller Premier League. Sunderland är en klubb stor nog för Premier League så klart. Ett av deras största problem sedan flera år tillbaka i tiden har däremot varit att det är en klubb som helt har tappat tron på och glädjen i sig själva. I League One har de återfunnit tron.
Positivt med flytten ned i League One har även varit att det har gett Sunderland möjligheten att rensa ut ett antal spelare som inte bara var en stor belastning på klubbens lönebudget utan som dessutom klart och tydligt inte brydde sig ens det minsta lilla för Sunderland. En attityd till klubben bland spelarna som naturligtvis inte fick supportrarna att känna någon större samhörighet till sitt eget lag.
Kvar är spelare som uppenbarligen bryr sig. Och när spelarna börjar bry sig så får även supportrarna större skäl att verkligen bry sig och leva med i lagets matcher, vilket i sin tur ger spelarna ännu mer energi. En positiv symbios uppstår snarare än den negativa symbios och det parasitära förhållandet med spelarna som tidigare var fallet. Plötsligt ger det något att spela för och följa Sunderland igen.
Kvar är förvisso även Didier Ndong och Papy Djilobodji, kommer ni ihåg denna Chelseas succévärvning? Dessa junker herrar har under sommaren inte ens behagat inställa sig för träning hos Sunderland, samtidigt som Sunderland inte heller har lyckats sälja dem vidare under sommaren. Återstår att se vad som händer med dem under säsongen, det är svårt att se dem göra något faktiskt bidrag till Sunderland eller ens tillhöra laget.
Ansvarig för Sunderlands säsong och ambition om att ta sig tillbaka i första hand till EFL Championship och därefter Premier League är Jack Ross, som hämtades hem som ny manager i somras från St Mirren i Skottland som han har gjort liknande renoveringsjobb med som han nu alltså förväntas göra med Sunderland. Och mycket av den glädje, optimism och ambition som nu präglar Sunderland går att spåra till honom.
Charlie Methven, Sunderlands VD, berättar att vad som fick Sunderland att välja Jack Ross som sin nye manager var att han inte försökte hålla nere förväntningarna utan tvärtom gick ut medvetet starkt och sa att han siktade på automatisk uppflyttning. Just att sätta höga men åtminstone realistiska mål skapar, även om man inte skulle nå dessa mål, en energi och en positivism som aldrig uppnås av att inga eller bara låga mål sätts.
Attityd reflekterar ledarskap brukar det sägas. Och Sunderlands ledarskap visar i ord, med kropp och i handling att nu finns det skäl att hoppas igen för Sunderland. Alltså ser vi en attityd därefter bland spelare och bland supportrar i Sunderland. Attityden kommer alltså inte av någon tillfällighet utan från ledarskap och det är en attityd som i framtiden kan göra Sunderland stor nytta i Premier League.
Men här och nu gör den dem nytta i League One och, som de själva måste hoppas, hemma på Stadium of Light mot Fleetwood Town i eftermiddag. Kanske var det bästa som kunde hända för Sunderland att de åkte ned i League One!