En av de allra mest vanliga föreställningarna som snurrar i luften runt Premier League är den om det magiska så kallade 40-poängstrecket. Det är en av dessa så kallade sanningar runt vilken det har meningsskapats till galenskap. Kontentan är så klart väldigt enkel, nämligen att en klubb som lyckas uppnå 40 poäng kommer klara sig kvar i Premier League. Tony Pulis har baserat större delen av sin karriär på denna sanning.
Saken är bara att det är en sanning med mycket stor modifikation. Det är i själva verket bara fyra av de 23 säsonger som genomförts med 20 klubbar i Premier League som det faktiskt har krävts 40 poäng för att hålla sig kvar, varav två av dessa säsonger dessutom ligger långt tillbaka i tiden. Dessutom har det hänt vid tre tillfällen under samma tid att klubbar har tagit 40 poäng eller mer men ändå åkt ur Premier League.
Vi märker också en historisk tendens att det krävs allt färre poäng för att hålla sig kvar i Premier League. Om vi för enkelhetens skull håller oss till de senaste 20 åren behövdes under den första femårsperioden i genomsnitt 37,2 poäng för att hålla sig kvar i Premier League, för att räcka med endast 35,4 poäng under den sista femårsperioden. 40 poäng har i själva verket många gånger räckt till en plats i mitten av tabellen.
Poäng för det högst placerade nedflyttade laget:
2017-18: Swansea, 33p
2016-17: Hull City, 34p
2015-16: Newcastle, 37p
2014-15: Hull City, 35p
2013-14: Norwich City, 33p
2012-13: Wigan, 36p
2011-12: Bolton, 36p
2010-11: Birmingham, 39p
2009-10: Burnley, 30p
2008-09: Newcastle, 34p
2007-08: Reading, 36p
2006-07: Sheffield United, 38p
2005-06: Birmingham, 34p
2004-05: Crystal Palace, 33p
2003-04: Leicester, 33p
2002-03: West Ham, 42p
2001-02: Ipswich, 36p
2000-01: Man City, 34p
1999-00: Wimbledon, 33p
1998-99: Charlton, 36p
Det finns viss logik med att poängsnittet för att hålla sig kvar i Premier League sjunker. I takt med att fler storklubbar har etablerat sig i toppen av Premier League så samlar de på sig totalt sett fler poäng, vilket naturligtvis ger färre poäng på totalen att fördela ut på lagen i botten av tabellen. Med ett starkare och bredare Premier League är det alltså inte längre meningsfullt att prata om detta 40-poängstreck.
Men är det i så fall meningsfullt att prata om exempelvis ett 36-poängsstreck, som råkar vara det i genomsnitt antal poäng som har krävts de senaste 15 åren för att hålla sig kvar i Premier League? Nej, förmodligen inte. Av det enkla skälet att vad historien lär oss är att hur många poäng som krävs för att hålla sig kvar i Premier League (eller vinna ligan, eller ta sig till Champions League…) är flytande, föränderligt och situationsstyrt.
Att jämföra poängantal över säsonger för sådana här saker, som ju är makalöst populärt inte minst på internet, är således av rätt begränsat värde. Varje säsong är för att uttrycka det annorlunda en ny säsong, och att dessutom börja jämföra helt skilda tidsperioder med varandra utan att ta hänsyn till sammanhang eller konkurrensläge, är i själva verket rätt ointelligent. Det är så klart lätt, men knappast rätt.
Varför fortsätter då så många managers att prata om detta 40-poängstreck som om det var något som hade någon faktisk betydelse? Tony Pulis, Sam Allardyce, Claudio Ranieri, Sean Dyche är bara ett litet urval av de som gjort det till en del av sitt prat. En rätt enkel förklaring skulle så klart kunna vara att det helt enkelt är ett runt och fint nummer att förhålla sig till, lätt för alla att förstå och så vidare.
Helt fel är så klart heller inte tankegången att ha 40 poäng som någon form av sikte för att uppnå ett poängantal som inte bara håller klubben kvar i Premier League utan med viss sannolikhet också gör det med luft ned till ribban. En lågambitiös variant av att sikta mot stjärnorna men nå månen. Men i så fall är inte 40 poäng ett deskriptivt mått utan snarare en slags allmän målbild.
En sådan målbild har naturligtvis sina goda sidor i meningen att det ger klubbar som slåss i botten av tabellen ett realistiskt mål att sträva efter. Risken, som vi ju inte minst sett med West Brom och med Tony Pulis de senaste säsongerna, är att den sämre sidan med denna målbild blir att den inte är rörlig uppåt. Så att en klubb som uppnått 40 poäng någon gång under säsongen därefter inte lyckas hitta en högre målbild.
Givet är emellertid att de ska som prata eller skriva om Premier League gjorde klokast i att hålla sig borta från den här typen av generella schabloner. Många gånger handlar det bara om att upprepa något man vet att alla känner igen, det finns en trygghet i det, men smartare är alla gånger att faktiskt beskriva och värdera tabelläget så som det faktiskt ser ut under varje given säsong och vid varje givet tillfälle.
Men det är självfallet också mer tanke- och arbetskrävande.