Det är inte ofta Paul Cook har tvingats uthärda kritik de senaste åren som Wigans manager. Förra helgen lyckades han emellertid inte undkomma kritik. Wigan mötte Brentford på bortaplan, en match Wigan skulle förlora med 0-2 efter att ha blivit grundligt utspelade, och Cook överraskade med att ha placerat både Will Grigg och Michael Jacobs på bänken, samt bytte ut Nick Powell efter en timme.
Det var en kritik som Paul Cook sade sig ha förståelse för, men menade också att den kommande veckan skulle ge Wigans supportrar en större förståelse för hans laguttagning mot Brentford. Cook syftade självfallet på denna veckas två hemmamatcher, först mot Hull City i tisdags och så ikväll mot Bristol City. Underförstått således att laguttagningen mot Brentford skulle hjälpa Wigan att vinna båda dessa matcher.
Första steget i den balansgången gick åtminstone enligt plan. Wigan besegrade Hull City med 2-1 i en tuff match i tisdags. Ikväll är det dags för andra och sista steget när Wigan alltså möter Bristol City. Ett Bristol City som ligger före Wigan i tabellen och som vunnit fyra raka matcher innan de i tisdags förlorade borta mot West Brom. Ett bra Bristol City och ett tufft test för Wigan.
Det finns en anledning bakom Paul Cooks tänkande, nämligen Wigans smått enastående hemmaform sett över en längre tidsperiod. Wigan har gått obesegrade på DW Stadium i de senaste elva matcherna hela vägen tillbaka till den olycksaliga FA-cupförlusten mot Southampton i våras. Kanske ännu mer imponerande är att Wigan bara har förlorat två av sina senaste 30 matcher på hemmaplan, ett riktigt starkt facit.
Betydelsen av Wigans styrka på hemmaplan är även tydlig den här säsongen. På åtta omgångar har Wigan spelat fyra matcher hemma och fyra matcher borta. Hemma på DW Stadium har Wigan tagit tio av tolv möjliga poäng, att jämföra med tre av tolv möjliga poäng på bortaplan. Wigan ligger på åttonde plats i tabellen efter åtta omgångar, en utmärkt inledning på säsongen, och detta nästan uteslutande tack vare hemmaformen.
Wigans hemmaform är ännu ett bevis på att ett lag faktiskt kan vara behjälpt av att vara nykomling i en serie som Wigan nu är. Deras långa hemmasvit på DW Stadium byggdes upp i huvudsak i League One. Med den sviten kommer även ett självförtroende som inte försvinner bara för att Wigan nu spelar i en högre division. Wigan går in till varenda hemmamatch med vetskapen att det är en match de kan vinna och inte ska förlora.
Men Wigans prestation på hemmaplan är inte enbart en följd av psykologi utan lika mycket en konsekvens av ett konstruktivt och kreativt anfallsspel. Wigan spelar en offensiv fotboll som är svår för motståndarna att motstå på bortaplan. Wigan är i själva verket det lag i serien som skapar flest farliga chanser av alla lag, och som enligt en så kallad xG-tabell egentligen borde leda serien.
Wigans svaghet har varit försvarsspelet. Det har varit en akilleshäl under säsongen redan från start där de släppte in sju mål på de tre första ligamatcherna och är ett område där de presterar föga bättre än seriens genomsnitt. Det var även något som märktes mot både Brentford och Hull City. Inte minst mot Hull City gjordes alltför många misstag som mot en mer effektiv motståndare hade kunnat resultera i ett poängtapp.
Alldeles märkligt eller oväntat är kanske inte det. Wigan spelar med en i flera delar ny backlinje den här säsongen. Framför allt mittförsvaret är förändrat där Dan Burn som var så tongivande i Wigans försvar förra säsongen har ersatts av en rätt färsk Cédric Kipré som spelar tillsammans med Chey Dunkley, sedan Burn sålts till Brighton. Burn är nu tillbaka i Wigan på lån, men har ännu inte spelat den här säsongen.
Lägg till det en ung målvakt i Christian Walton som gör sin första säsong på den här nivån i EFL Championship, och som har gjort några misstag under säsongen. Wigan får hoppas på en positiv lärandekurva för Walton. Detsamma gör de kanske för unge Reece James på högerbacken som kommit på lån från Chelsea och visar upp en mycket lovande talang, inte minst i offensiv mening.
Det är en något ny och annorlunda situation för Wigan vars försvar framför allt förra säsongen var så stabilt och släppte in lägst antal mål i League One. Delvis är det så klart fråga om en tuffare serie den här säsongen. Delvis handlar det alltså om skador, framför allt på Dan Burn och Nathan Byrne, som tvingat fram förändringar i form av tre nya spelare och i flertalet fall dessutom mycket unga spelare.
En annan stor skillnad för Wigan den här säsongen jämfört med förra säsongen, och för all del även jämfört med Wigans säsong i EFL Championship 2016-17, är att Wigan nu har en betydligt bredare och starkare spelartrupp. Det finns alternativ i försvaret, mittfältet ser otroligt starkt ut där stabila spelare som Darron Gibson och Callum McManaman får nöja sig med backuproller hittills, och anfallsbesättningen imponerar också den.
Positivt för Wigan är också att de utöver etablerade och väldigt skickliga spelare också har tillgång till en uppsättning av unga och lovande talanger. Spelare som Reece James och Cédric Kipré har redan nämnts. På vänsterbacken hittar vi Antonee Robinson, lånet från Everton. 21-årige portugisen Leonardo Da Silva Lopes är ett spännande sparkapital på mittfältet. Detta kan visa sig viktigt under en lång säsong.
Ambitionen för Wigan inför säsongen såsom nykomling var naturligtvis att hålla sig kvar i EFL Championship, särskilt som deras tidigare besök slutat i omedelbar nedflyttning. Men Wigans positiva säsongsinledning, Wigans åttondeplats i tabellen och Wigans starka hemmaform, har fått många runt Wigan att hoppas på mer än så. Möjligen optimistiskt, men här kan tänkas att Wigans framgångar i modern tid spelar viss roll också.
Hur det till sist går för Wigan är svårt att säga. Vinner de ikväll mot Bristol City så som Paul Cook har bankat lite av sitt förtroendekapital på så hoppar de åtminstone tillfälligtvis upp på tredjeplats och hoppet ökar ännu mer. Serien är så jämn att en playoff-plats inte kan ses som en omöjlighet för Wigan, som däremot bara kan känna sig säkra på en enda sak i nuläget – att de åtminstone inte kommer åka ur EFL Championship!
Det främsta orosmolnet borde vara om Wigan lyckas behålla sina viktigaste spelare under hela säsongen. Exempelvis håller Celtic på och rycker i bland andra Nick Powell, även om det verkar som om Powell trivs väldigt bra i Wigan.