Det är en teori vi har hört många gånger att gå långt i Ligacupen står i någon slags motsatsställning till att kunna vinna ligan. En av dessa återkommande truismer inom det vardagliga fotbollssamtalet som alla tar för givet. Inte minst är det här en typ av resonemang som verkar väldigt aktuella för Liverpool som naturligtvis för stunden ser den här säsongen som sin bästa chans att vinna ligan på snart 30 år.
Det är som alla förstår en teori med ett något luddigt orsakssamband. Inte heller är det en teori som har något större stöd i konkreta fakta. Tre av de fem senaste säsongernas vinnare av Ligacupen har gått vidare och vunnit ligan samma säsong. Hälften av klubbarna som vunnit Ligacupen de senaste 15 åren har vunnit minst en titel till under samma säsong, flera gånger ligatiteln.
Likaväl som att beskriva Ligacupen som ett hinder för framgång går alltså att beskriva Ligacupen som en katalysator för framgång. Något som för övrigt är ett genomgående tema i både Liverpools och Chelseas historia, två klubbar som båda vid ett flertal tillfällen under en och samma säsong har vunnit först Ligacupen för att därefter vinna alla möjliga titlar såsom ligan, Champions League och UEFA-cupen.
Liverpool och Chelsea lottades mot varandra i Ligacupens tredje omgång. Naturligtvis är det den tredje omgångens största match. Detta mellan två klubbar som onekligen inte riktigt har gillat varandra sedan millennieskiftet. Nu är förvisso detta ett ganska långt rop från de extremt hetsiga sammandrabbningarna i Champions League för cirka tio år sedan, men ändå kommer åtminstone en titelchans försvinna för en storklubb ikväll.
Liverpool och Chelsea. Jürgen Klopp och Maurizio Sarri. Två med all rätt mycket hyllade managers som däremot båda två dras med en märklig kritik av att inte ha vunnit titlar i tillräcklig utsträckning. Klopp å ena sidan för att ännu inte ha vunnit en enda titel med Liverpool. Maurizio Sarri å andra sidan för att inte ha vunnit någon titel över huvud taget, något som ju varit en belastning för andra storheter som David Moyes med flera.
Det här är självfallet en typ av kritik som riskerar bli fullständigt befängd, åtminstone när den inte på något sätt sätter in den påstådda titelbristen i en kontext och ser den i sitt rätta sammanhang. Det är knappast någon picknick att vinna titlar vare sig med Napoli eller med Liverpool. Ändå är det helt säkert en kritik som både Jürgen Klopp och Maurizio Sarri är medvetna om och gärna skulle vilja komma åt.
Maurizio Sarris position är lugnare i det avseendet. Han har helt rätt i sitt konstaterande att Chelseas lagbygge under honom ligger åtminstone något år efter Liverpools, även om han självfallet inte har en dålig spelartrupp till sitt förfogande. Men där finns inte samma press på honom att leverera en titel redan under sin första säsong. Dessutom går kvällens match på bortaplan, vilket alltid är en fungerande out i cupsammanhang.
Jürgen Klopps situation är mer stressad. Han är inne på sin fjärde säsong med Liverpool och har nu haft så lång tid på sig och investerat så stora summor i sin spelartrupp att det nu börjar krävas titlar av Liverpool. Han måste visa att han kan göra vinnare av Liverpool och han har knappast råd att slänga bort någon som helst titelchans, och troligtvis måste han behandla cuperna på större allvar än vad tidigare säsonger har antytt.
Att ta en cup på allvar måste inte reduceras ned endast till en fråga om vilka spelare som faktiskt spelar i cupmatcherna. Det måste vara helt okej att byta ut och rotera spelare, det är om inte annat därför man har en spelartrupp. Det handlar mer om att ställa ut ett lag kapabelt att lösa uppgiften, det vill säga vinna matchen. Det handlar kanske framför allt om med vilken attityd, energi och intensitet man som lag går in till matchen.
Att brista i attityd, energi och intensitet är förvisso inte något man normalt sett brukar kunna kritisera Jürgen Klopps Liverpool för. Men de gånger under de senaste tre-fyra åren det trots allt har varit möjligt har det framför allt handlat just om matcher i någon av de båda inhemska cuperna. Rensat för att allt cupspel har ett element av tillfälligheter i sig så är detta ändå något som måste upphöra från och med denna säsong.
Beggars can’t be choosers, heter det på engelska. En klubb eller en manager som tigger titlar har inte gärna råd att vara kräsen när det gäller vilka titlar man faktiskt vinner. Man tar vad som erbjuds. Liverpool har hemmaplan. Liverpool har heller inte lika mycket som Chelsea råd att bli av med den titelchans Ligacupen trots allt innebär. Två omständigheter som gör Liverpool till rätt klara favoriter ikväll.
:::
Tottenham spelar ikväll mot Watford på stadium:mk i Milton Keynes.
Det där har fått fint folk att vilja kräkas så klart och i vissa fall till och med yttra åsikten att de hellre såg att Tottenham drog sig ur Ligacupen. Skälet är naturligtvis vad Milton Keynes och MK Dons symboliserar inom den moderna fotbollen. Ändå är det ibland svårt att komma ifrån känslan att den här typen av åsikter mest är en form av koketteri, något man ”ska” tycka.
Lite på samma sätt som med det väldigt moderiktiga föraktet för Red Bull Salzburg och Leipzig. Ett förakt som snabbt sätts ur spel så fort en svensk landslagsspelare spelar för en av klubbarna.
:::
Brentford har varit riktigt bra den här säsongen. Svårt att säga på förhand hur de tar sig an Ligacupen så klart, men inte ett lag att underskatta för Arsenal ens hemma på Emirates.
:::
Nottingham Forest vs Stoke – en så given 0-0-match att de väl lika gärna kan ta straffarna på en gång. Njä, men på pappret en riktigt intressant match.