Det är bara naturligt när frågan om vem som är EFL Championships bäste spelare ställs att blickarna i första hand riktas mot någon av de sentida Premier League-klubbarna där det fortfarande finns kvar välkända spelare av hög kaliber. Nu kommer det alltid vara en subjektiv fråga vilken spelare som faktiskt är bäst men det finns ett bra case för att ta sig en lång titt på Sheffield Wednesday och deras mittfältsmaestro Barry Bannan.
Gerard Houllier har jämfört Bannan med Xavi och Andres Iniesta i sin förmåga att läsa spelet och intelligens på fotbollsplanen. Gordon Strachan såg honom som nyckelspelare i det skotska landslaget. När samtliga managers i EFL Championship skulle svara på frågan vilken motståndarspelare de om möjligt först skulle värva till sin klubb så var det Barry Bannan de flesta managers valde.
Sheffield Wednesday har gjort sin delat bästa start på en säsong under sin nuvarande ägarregim i form av Dejphon Chansiri. De befinner sig i en betydligt bättre position än förra säsongen då de efter nio-tio omgångar såg ut att kunna dras med i en jobbig nedflyttningsstrid. Mycket av framgången kan tillskrivas Jos Luhukays beslut att göra Barry Bannan till lagets dirigent och mittfältsgeneral.
Det där är kanske inte självklart för de som inte ser längre än att Bannan aldrig riktigt slog igenom i Aston Villa i början av 2010-talet. Aston Villa var vid den tiden, med inte minst fyra managers på fem år, ett våldsamt misskött fotbollslag där egentligen ingen spelare riktigt kunde lyckas. Han började bra i Crystal Palace men kommande managers i Neil Warnock och Tony Pulis såg inget värde i den kortväxte mittfältaren.
Mot den på vissa håll så cementerade engelska föreställningen om storlekens betydelse är det lätt för små, tekniska mittfältare som Barry Bannan att försvinna. I synnerhet när deras klubbar hamnar i problem och anställer en av engelsk fotbolls brandsläckare som manager som omedelbart siktar på att ta laget back to basics. Då är det inte svårt att se vad som står skrivet på menyn, eller att fysik är viktigare än teknik och kreativitet.
Det har knappast hänt bara Barry Bannan. Joe Allen är en annan mittfältare av samma slag som aldrig riktigt fått den uppskattning han helt säkert förtjänar. Michael Carrick var Englands bästa centrala mittfältare under minst ett årtionde utan att vid något tillfälle användas efter förtjänst i det engelska landslaget. Samtidigt uppnår andra landslag och andra länders klubbar stora framgångar med just dessa typer av spelare.
Ruben Neves värvades till Wolves inför förra säsongen, var smått fantastisk för dem i EFL Championship och hyllades allmänt som om inte den seriens bästa spelare någonsin så definitivt en av dem. Barry Bannan är en spelare av samma slag med samma grundläggande kvalitet. Positionsspel och tacklingar, ett passningsspel som blandar säkerhet och våghalsighet, ingen oäven målskytt för egen hand. Ändå mer anonym.
Det går att se två skäl för den saken. För det första att Barry Bannan är en brittisk spelare och det existerar någon slags mental karta inom engelsk fotboll att den spelartyp och de kvaliteter Bannan har som fotbollsspelare är i huvudsak icke-brittiska kvaliteter, som bara icke-brittiska spelare besitter. För det andra att Ruben Neves spelade för Wolves som var ett mycket mer uppseendeväckande projekt än vad Sheffield Wednesday nu är.
Det är på sitt sätt förståeligt. Sheffield Wednesday har inte värvat spektakulära spelare utan har tvärtom precis klarat av ett fyra månaders långt transferembargo. Deras sommar har inte i första hand handlat om stora investeringar i spelartruppen utan tvärtom om att sälja spelare och sänka kostnader. Jos Luhukay är inte ett glamouröst managernamn i samma division som exempelvis Nuno Espirito Santo eller Marcelo Bielsa.
Ändå befinner sig Sheffield Wednesday strax under toppen av tabellen, där en seger i kvällens stekheta Yorkshirederby på Hillsborough mot Leeds kan ta dem inom en enda poäng från tabelltoppen i Football League. Jos Luhukay har lyckats med detta genom att gå back to basics, fast inte på det brittiska sättet. Genom att betona taktik och arbete, ta död på lagets stora egon, ge unga spelare chansen, och genom Barry Bannan.
Management handlar i mångt och mycket om att göra det bästa möjliga med de resurser man har tillgång till. Det är inte många gånger i Barry Bannans karriär så här långt som hans managers har använt honom på bästa möjliga sätt. Jos Luhukay är inte drabbad av den engelska föreställningen om storlekens betydelse på samma sätt och har därför sett möjligheten som hela tiden funnits där med Bannan som central mittfältare.
Med det greppet har Sheffield Wednesday plötsligt tillgång till om inte Football Leagues allra bästa spelare så definitivt en av Football Leagues bästa spelare. En spelare som inte minst motståndarlagets manager Marcelo Bielsa helt säkert hade varit mycket nöjd med att se i sitt eget lag. En spelare som förmodligen mer än någon annan spelare är nyckeln till Sheffield Wednesdays förhoppningar om uppflyttning den här säsongen.
Kvällens match på Hillsborough innehåller många brännpunkter. Det kommer koka på läktarna i en match där känslorna har haft för vana att koka över på planen. Sheffield Wednesday spelar för att göra ett riktigt och viktigt statement i ligan, att besegra Leeds och svinga sig upp i toppen av tabellen på riktigt. Leeds å sin sida måste borta mot värsta fienden se till att deras första ligaförlust var en blipp och inte blir en dålig vana.
Huvudrollen på Hillsborough kommer med stor sannolikhet spelas av Barry Bannan på centralt mittfält, brytandes upp Leeds anfallsspel och dirigerandes det egna lagets offensiva utflykter. Vilket ger Sheffield Wednesday goda skäl till optimism inför kvällens derby.